Nedräkningen har börjat.............

Nu börjar nedräkningen inför det nya året. Det ger hopp för många att det ska bli ett ännu bättre år. 

Just nu går det en reklam på tv´n för Coop om hur en baby funderar över det gångna året och vilka nyårslöften som ska ges. 

Detta för en in på egna tankar.

2014 har varit ett både bra och mindre bra år. Jag har lärt mig mycket, kanske framför allt om mig själv vilket jag är tacksam över. Det har varit ett bra år när det gäller mina nära och kära, friska och krya trots olika omständigheter. Året har även bjudit på stor lycka, att bli mormor var nog den största händelsen.

Så har vi det nya året, vad önskar jag mig av det? Visst kan man önska, men mycket ligger i ens egna händer att uppfylla detta. Ge sig själv möjlighet att få önskningarna att gå i uppfyllelse är svårast. Det materiella är inte viktigt, visst jag håller med det kan underlätta.

Min önskelista till mig själv 2015:

1) Jag önskar att jag ska få vara frisk och att jag ska finna ro/ frid i min egen kropp.

2) Att jag ska lära mig ännu mera och utveckla mina färdigheter. Samt att jag ska få uppskattning för det jag åstadkommer. Feedback är viktigt.

3) Jag önskar att jag ska ha tid, tid till det jag vill göra.

4) Jag önskar att jag ska få finna en själsvän igen när tiden är mogen.

Ja, 2015 du har en tuff tid framöver att uppfylla mina önskningar. Men tillsammans ska vi nog få till det, bara vi hjälps åt. 

Jag passar även på att önska er andra ett gott slut och ett Gott Nytt 2015, och må era önskningar gå i uppfyllelse!

Julfunderingar...........

En julhelg börjar att gå mot sitt slut, bara Annandagen kvar. 

Jag och mina ungdomar och mitt barnbarn har firat julen tillsammans. Den börjar redan kvällen den 23:e med uppesittarkväll. Många skratt och god värme sprider sig i sällskapet. Syskonkärleken slår igenom och finns med oss hela helgen. Jag fick inte någon vinst men min yngste son blev 200 kr rikare. Så helt utan blev vi inte. Grabbarna tog en sen turnering med Monopolet medan vi flickor vilade våra trötta kroppar.

Julaftonen gick i lugnets tecken med julkaffe enligt tradition kl 12, Sen va de Kalle Anka, julmat, julklappar, Karl Bertil och sist men inte minst Tomten är far till alla barnen. Kallt ute och vitt på marken, solens strålar visade sig en stund mitt på dagen. En afton med mys och övermätta magar, precis som det ska vara. Även denna kväll avslutades i grabbarnas anda, med samma spel.

Juldagen, jag myste med mitt barnbarn då det endast va hon och jag vaken. Kallt ute och kärleksfullt inne. Mera kaffe och mat, så ordnade min kära måg och yngsta sonen till bilen som trött stått och väntat i kylan. Så bar det iväg hemåt igen, dock utan fläkt i - 25 -- -27 graders kyla. Lite hurvigt kan erkännas men det gick bara bra. Väl hemma va det att stöka undan allt jag lämnat i en hast pga tidbristen när vi skulle åka. Sonen lagade pasta och jag fixade bort allt som va lämnat. Va riktigt gott med annat än julmat. Lugnet lade sig och med stickor i handen och ett vinglas på bordet bänkade vi oss i soffan. Trevliga vänner kom på besök. En sväng ut för att se hur de stackars jul-dansarna kom fram i kylan för att nå målet att svänga sina ben. Så va det bara sängen som fattades. 

Nu sitter jag i soffan igen och tittar på tv´n. Mycket handlar om Tsunamin för 10 år sedan. Lider fortfarande med dem som förlorade sina nära och kära. Minns tydligt samtalen på jobbet denna dag, kast mellan hopp och förtvivlan. Önskar att vi aldrig ska behöva vara med om en sådan tragedi igen. 

Känner hur tacksam jag är över det lilla, som många skulle säga. Men egentligen är det stort, att få vara med barn och barnbarn. Skratta, njuta och älska varandra är värt mer än guld och ädelstenar. Jag hoppas att alla, likt mig, fått en trevlig och lugn julhelg! 

Sanning eller konsekvens.........

Vi är många som kommer ihåg leken "sanning eller konsekvens ". Det är nog både roliga och ibland lite pinsamma minnen. 

Satt sist i lastbilen och funderade på att denna lek är inte bara en lek. Den kan lika väl vara en förberedelse inför livet. Nu undrar ni nog hur jag tänker. Jag ska försöka förklara. När man blir äldre så inser man att vissa handlingar får olika konsekvenser.  Detta behöver inte vara negativt utan det kan lika väl vara åt andra hållet. Alla saker vi gör får olika följder. Om du ler emot någon får detta en positiv konsekvens. Om du är arg och skäller på någon, får detta en annan. Visserligen så hamnar man som vuxen även i situationer där sanningen ger olika konsekvenser den med. Det går inte att som i leken välja antingen eller. Vi lär oss hantera dessa situationer med. 

Så kommer vi till det bästa med att vara vuxen.  De stunder då du själv får välja om du är beredd att ta konsekvenserna.  Från en idé till handling överlägger man med sig själv om det är värt att ta konsekvenserna. Tror att jag inte är ensam om att fått den tokigaste idén vara värd de mödor som uppstått efter min handling. Det är vid dessa tillfällen jag intalat mig själv att jag är vuxen nog att bestämma om, var, när och hur. 

Så mina vänner, är detta bara en lek eller fanns det en baktanke med den?

Jag tror att jag fortsätter att leka leken, men även i stundens allvar kommer jag inte tveka att ta konsekvenserna. 

Annorlunda livsöden...........

Igår blev det ett spontanbesök på puben i Vilhelmina som inte alls var planerat. En kompis frågade om vi skulle fara dit och nått sade att jag skulle. 

Satt och surrade kring ett bord i vanlig trevlig anda då det kom en kvinna. Hon satte sig tillsammans och började berätta om sin resa till plassen. Hon va ifrån ett annat land. Hon visade även bilder som hon gjort, många berörde mig. Liksom hennes berättelse hur hon flyttade hit. Även lite vanlig information om platser som vi hade gemensamt kom fram. Innan våra vägar skildes fick jag en kraftfull bild av henne. 

Så va det dags för nästa kvinna att sätta sig kring bordet. Ett nytt livsöde presenterades och jag lyssnade fascinerande. Även denna kvinna ganska nyinflyttad till Vilhelmina. Men med en bökig bakgrund och en lång resa i flera bemärkelser. Jag lyssnade intresserad för jag kan erkänna att människors livsöden har alltid varit intressanta.Till min glädje hade hennes flytt gett mycket gott och allt såg ut att börja falla på plats i jämförelse med tidigare.

När det är dags att gå hem för kvällen, tänker jag på vad jag fick uppleva. Det va nån mening att gå ut i kväll. Med två nya bekanta, vilket hade två helt olika livsöden, traskar jag hemöver.

Svenska hjältar...........

Sitter i soffan och ser på Svenska Hjältar på tv´n. Man kan inte annat säga att det är rörande. Det känns som det finns hopp i Sverige. Det finns människor som bryr sig och som kan bjuda på sig själva. Helt av egen vilja, trots motgångar eller annat så tar de tag i sakerna när situationen uppstår. 

Jag beundrar dem, önskar att jag kunna få utföra liknande gärningar. 

Kan bara säga att det är fantastiskt, våga vara en hjälte. 

Ge av dig själv när det behövs! 

Att springa utan att stressa...

Att springa utan att stressa...... är inte lätt för man ökar oftast farten utan att själv vara medveten om det. Många med mig känner att julen närmar sig med snabba steg. Lätt att lägga benen på ryggen och springa som ett tok. Men inte jag, eller ska jag säga, åtminstone försöker inte jag. Har nämligen bestämt mig att det kommer att bli jul utan måsten. Man ska ha kul när julen lackar. 

Visst, vissa situationer eller vissa människor skapar stress, utan att de vet om de. Man ser hinder, mycket är bra men..... Och så blir vissa aldrig nöjda.

Jag undrar varför man ska tillåta att negativitet sätter käppar i hjulen. Är det värt detta? Nä inte enligt mig. Allt i livet har en mening. Små saker har sina ljuspunkter, det kan vara solstrålen på näsan. Personen som ler i kön vid kassan på affären. Eller ett klipp när du läser facebook. 

Vi är inne i årets mörkaste tid som sätter spår i oss. Men är den så mörk, tänder ni inte liksom jag lampor i stakar och stjärnor. Levande ljus på bordet när man lutar sig tillbaka i soffan. 

Idag har jag försökt hinna mer än vad resultatet blev. Jag är inte besviken för det för jag har en ny dag i morgon att ta tag i det som blev kvar. Det gjorde inget att jag hade morgon-mys i tofflorna längre än vanligt. Det gjorde inte hellre nått att jag och min kompis gjorde kaffe mitt i tunnbrödsbakningen. För dessa tillfällen va ett ljus i min snö-mörka dag. 

Kanske ska man sätta sig när dagen tar slut och fundera, fundera över de positiva saker som hände. Se de små vardagliga sakerna som händer och glädjas åt stunderna som ges.

Jag är nöjd över mina små saker idag. I morgon kommer nya glädjestunder, ingen vet om de är stora/ långa eller små/ korta men med säkerhet dyker de upp.

Med ett leende på läpparna ska jag snart krypa ner i min säng!

Tiden ska läka alla sår....................

Hemkommen efter en arbetsvecka i Åsele, just inmundigat en latmans middag. Gubbröra, kalvsylta och rödbetssallad, en försmak av julen. Till detta blev det ett glas Sangeria, ja på en måndag för det är jag värd. Det är dock helg för mig om ni trodde annat. Sen ska det bli ett långt varmt bad, kanske lite glöggkokning så att juldofterna sprider sig i lägenheten. Jag och mys i ensamheten( = en vän och inte en fiende). Jag har nämligen bestämt mig, i lastbilen denna vecka att:

Tiden ska få läka alla sår!

Tiden, ja..... man/ jag har en förmåga att stressa mig igenom vissa saker men detta kan man inte skynda på. Jag har accepterat detta, jag måste tillåta mig att tänka, känna och lägga vissa saker bakom mig. Med hjälp av en mycket nära vän och långa telefonsamtal där denne troget lyssnat och vänt på frågorna inom mig. Är detta mitt beslut.

1) Lyssna på dig själv

2) Ta en sak i taget utan att jäkta igenom beslutet

3) Det är tillåtet att tänka på sig själv

Detta ska laga/ läka min själ. Jag kan bara vara evigt tacksam att jag fått insikten. Om inte jag är hel kan jag inte ge eller ta emot livets godbitar. Så nu har jag en tid framöver som jag lovat mig själv att när jag känner sorg ska jag gråta och när jag känner glädje ska jag skratta. Finna en harmoni i livet jag lever.

Många saker har samlats i min ryggsäck genom 48 år, en del bra och andra som jag försökt förtränga. Det är dags att göra nått åt detta. Jag kan inte bara gå på och likt strutsen sticka huvudet i sanden. Allt hinner i fatt en till slut. Det är dock ingen nackdel för det som är glädje kan jag le åt. Det som ger sorg ska dammas av, putsas upp, kanske vändas och vridas på för att tillslut ses på annat sätt och läggas till handlingarna som en erfarenhet som gjort mig till den människa jag är. Detta kommer inte att vara gjort på en handvändning men det gör inget. Jag har tid och ska ge mig tid.

Det känns som jag är på rätt väg!

I huvudet på en plog-piga..........

Det är sådana här mornar som en plog-piga njuter av tillvaron, trots att hon gärna sovit en stund till. Passet började med en klar härlig fullmåne. Vilket gav morgonens första fundering. Jag tänkte att jag måste vara släkt med varulvarna. Älskar verkligen fullmåne, även om den ger långa sömnlösa nätter. Vill likt de lurviga varelserna var ute och uppleva månens ljus.  På tal om lurvig, så är vi lika även där.  Mitt hår står åt alla håll och skulle verkligen behöva lite omvårdnad. 

Nästa fundering denna morgon var mera allvarlig.  Den handlar om människors beteende. Jag har alltid tyckt att det är intressant. Ett talesätt säger att tiden läker alla sår.  Jag funderar över om det stämmer eller om det är så att människor lär sig leva med såren.  Dåliga upplevelser tar tid att bearbeta, är nått jag lärt mig. Men vissa saker är helt nya och jag försöker finna svar. Känslor verkar vara ett jobbigt tema att diskutera. Dock så är det bland det viktigaste. Min stora fundering idag är, kan man älska  när som helst eller sätter erfarenheter käppar i hjulet. Behöver man en stund för att bearbeta, eller hur fungerar det? Jag finner inga svar denna morgon men kommer fram till att jag må följa min magkänsla.  Något som verkar viktigt för mig är tid.  Tid att tänka, att känna och tid att bearbeta. Kanske får mina funderingar svar på vägen eller så blir svaren så småningom inte av betydelse för min framtid.
Tiden rinner iväg och min färd byter utseende i framrutan.  En vacker soluppgången med många olika färger framträder. Önskar att jag hade en fungerande kamera med mig.  Konstaterar att detta kommer att bli en härlig dag! 

Första Advent........

Ännu en söndag gryr och det börjar att ljusna ute. Men detta är ingen vanlig söndag, det är första advent. En söndag som betyder olika saker för olika människor. Barnen börjar sin långa väntan. Vissa vuxna börjar sin stressande panikmånad. Och jag med en del andra blir aldrig vuxna, har inte vett att stressa och väntar likt barnen på den röda goa farbrorn.

Jag kan med all säkerhet påstå att detta är absolut den bästa månaden på året. Ljus och lampor tränger bort mörkret. Tomtarna i alla vrår sprider glädje vart än man går. Jul, jul strålande jul, vill att den aldrig ska ta slut. 

En del av mina vänner förstår inte att jag plockar ut halva lägenheten för att bereda plats till mina små/ stora röda glädje-spridare. Det mesta är redan klart men det återstår några små detaljer. Så är det att inhandla den nya årliga tomten. Ja, jag kan inte ha totalt tomteförbud. Så samlingen ökar hela tiden. Brukar även passa på att smyga hem någon när rean kommer igång. 

Vad är det då som gör denna tid så härlig? Ja, även det varierar från person till person. För min del är det inte själva julaftonen utan det är nog denna väntan som gör allt så mysigt. En tid när det är lovligt att krypa upp i soffan med levande ljus. En tid att ordna de gobitar som annars inte bakas eller lagas. En tid för julebus och överaskningar!

Så mina vänner, ta vara på denna månad. Stressa inte för det blir jul ändå. Det är familj och vänner som betyder att det blir en fröjdefull jul, inte det materiella!!

Teknikens under.......

Jag har nu kommit till en ny tidsera i mitt liv. Det är surfplattans tid. Jag och teknik är väl inte det bästa men skam den som ger sig. Nån gång ska väl även jag få poletten att trilla ner. 

Hörde för länge sedan uttrycket- klösbräda, ett bra ord. De gånger jag inte riktigt begriper vad jag håller på med känns det som jag klöser utan att ha nån aning om vad jag gör.
Att få till min blogg verkar vara en hel vetenskap.  Det som tidigare gått på ett par minuter tar mer än en timme. Skam den som ger sig. Det kommer så småningom och om inte annat så får jag väl gå en kurs. 

10000 ursäkter för................

Jag är nog bäst på att försöka övertala mig själv!! 10000 ursäkter för att finna vägar till att "bara en gång till". Det har nu gått 1 dygn, 9 timmar och 26 minuter sedan sista ciggen. Har inte köpt flera, ja jag erkänner att jag provade ett bloss idag och det va som jag misstänkte: inte gott alls....smakade askkopp. Men det luktar gott fortfarande.

Det går ganska fort att man tycker att det smakar illa. Kanske ännu fortare när man verkligen vill klara det. Igår skrattade jag åt mig själv för jag hade såååå många samtal med mig. Likt i filmen med kapten Jack Sparrow han som ängel sitter på sin egen axeln och som djävul på den andra, diskuterade jag med mig själv. Det gick så långt att jag försökte övertyga mig om att det va synd om mig, det va då jag fick ta och skärpa mig. 

Minsta orsak gjorde att jag verkligen var övertygad om att ciggen va lösningen. Skam den som ger sig, jag kämpade emot. 

Jag hoppas verkligen att jag ska klara detta och att de i min närhet inte ska hänga sig innan jag är rökfri för att undkomma mina utbrott. Det vore fint om jag kommer in i min nya fas i mitt liv.  Andra har ju klarat det så varför inte jag? Peptalk Näslundskan, peptalk, det lär väl märkas om jag fixar detta eller ej....

私の名前はモリーです eller mitt namn är Molly.......

Jag heter Molly och jag är en Ihasa apso, shi-tzu och chihuahua. Ja, ni förstår jag är en liten bit av varje. Mormor kallar mig för "råttan" men jag vill bara påpeka att jag minsann har fint blod i mina ådror. Jag är en tjej med stor egen vilja, jag bestämmer men det vet inte mormor!

Just nu är jag på hennes jobb. Det går väl an så länge vi inte ska ut i den där mullrande lastbilen, jag brukar mest sova i den. Men mormor har förstått att om hon tar korv med sig så blir jag mycket snällare. Då kan jag tänka mig att gå in i bilen utan att protestera. 

Mormors jobbarkompis och jag är goda vänner. Vi pratar samma språk, ja nu menade jag inte japanska. Utan jag menar att vi gillar pepparkakor, korv och annat gott, så brukar vi ligga i var vår soffa! Chilla lite, ni vet!

Jag har redan fått in rutiner på mormor med våra promenader. Jag gillar att det gå anvar gång en lång eller en kort sväng. Nån gång har jag lurat henne och då stannar jag bara. Om jag inte går så är det inget att göra, mer än att följa mig tillbaka. Funkar alltid om det är kallt och ruskigt!

Hundarna här i Åsele är lite konstiga, vissa vill inte röra på sig än om jag skäller på dem. Andra har fyra ben som jag men hoppar bara på tre. Tacka vet jag katter. Mormors kompisar har katter, dem kan man skälla på och så får jag äta deras mat. Katterna kan bli lite sura men det struntar jag i utan vickar på huvudet och blir extra söt. Då kan varken hon eller han bli arg på mig fast mormor har genomskådat mig. 

I morgon blir vi lediga igen, undrar om mattes mage tänker bli platt då? Jag har det bra så det är ingen brådska för min del. Men mormor fick för sig att hon skulle sluta röka nu när vi blir två barnbarn. Jag är rädd för att hon blir lite grinig. Ja,ja blir det för våldsamt får jag väl skälla på henne. Nä nu är det kväll, jag ska lägga mig på kvalstermattan, ett fårskinn som jag fått av mormor. God natt och väck mig inte för tidigt!

Dumma tankar..........

Ibland har man lite för mycket tid att fundera. Det är då det kommer tankar som man egentligen vet att de inte är sanna men.....

Idag har jag stora funderingar på hur man som människa beter sig. Har människan lätt att göra livet till slentrian eller är det omständigheter och andra människor som påverkar vad som händer. Vad är det som gör att människor blommar upp och börjar leva? Kanske är dessa meningar rena grekiskan för den som läser men jag kan inte skriva rent ut hur jag funderar. 

Dagens tankar är hur jag har påverkat människor i min omvärld och varför? Har jag med mitt beteende tagit livsglädje och handlingskraft från mina nära och kära eller är det bara dumma tankar? Kan dock inte låta bli att fundera när jag ser på andra människor. 

Jag kan tycka att livet inte alltid är riktigt rättvist. Jag är inte bitter och missunnar ingen i min omgivning att leva ett bra liv. Jag har en bra egenskap och kan glädjas åt andras lycka. Kan däremot inte förstå hur det kan bli och gå som det gör för min egen del.

Vissa dagar i november är gråare än andra. Idag verkar vara en sådan dag. Jag vet att bakom en mörk dag kommer ljuset. Dock idag finns frågorna:

Hur? När och varför?

Vättar, troll och annat oknytt......

Så här när det är tiden vid All helgons dag så funderar jag på om det inte är så att det vättar, troll och annat oknytt, sådana som vi inte ser.

Igår kväll efter en trevlig middag med mina väninnor så var det dags att göra sig ännu vackrare. Dagen till ära så hade två unga tjejer förbarmat sig för att oss för att bistå med en hjälpande hand. Jag med mina glasögon lade dem förståndigt på bordet i köket där vi höll till. Sen förlöpte kvällen utan mina glasögon. Nu i morse när det åter var en vanlig dag så skulle jag ta på mig mina extra ögon för att kunna se och slippa onödig huvudvärk, som kommer om jag är utan för länge, så var de bara väck. Jag har letat på de mest konstiga ställen men inga glasögon går att uppbringa. Har även ringt mina väninnor som svarar samma sak: du lade dem på bordet. 

Med andra ord så tror jag nu att jag haft påhälsning av någon busig liten varelse som antingen gömt dem eller tog med dem för att de skulle göra nytta på någon annans näsa. 

Det är väl så att även ni andra har upplevt att det ibland bara är spökt att saker bara försvinner. Man vet med säkerhet att det va där jag såg saken sist men så kommer man tillbaka för att hämta den och den är bara puts väck. 

Små vättar ställer även i ordning viss oreda. De hjälper oss i situationer att ta beslut. Jag är helt säker på att mina är ett par busiga vättar eller kanske är det troll. Ingen vet men de finns nog........

Rasism..............

Dagens fundering går i kring rasism. Det är mycket skriverier om vad man får och vad man inte får säga och göra. Jag personligen tycker att det har gått till överdrift. Ibland kan jag anse att de som nu ska vara så "perfekta" är rasistiska själva. Man skapar problem.

Visst jag tycker att alla människor har lika värde. Jag tycker även att man ska värna om landets traditioner och vara stolta över sitt land. Något som man idag inte får säga för då är man rasist. Sverige har idag så mycket att göra för att vara alla kulturer i landet till lags att jag tycker att vi glömt bort vår egen. Jag säger inte att man inte ska ta hänsyn till andra kulturer men det borde inte få gå så långt att vi ska ändra på våra egna. Sverige är ju ett fritt land och med det menas väl att vi ska vara lika allihopa, svenskar, nysvenskar och invandrare. Det är det som gör oss unika. Man får inte hellre glömma bort att vi i grund och botten olika kulturer inom landet ifrån början. Samer och resande folk som funnits sedan länge tillbaka. Så har vi en massa människor som ingår i en blandkultur. Jag kan tycka att man har glömt bort detta. Framförallt de som ingår i en blandkultur. Jag är stolt att ingå i en blandkultur. Kan tycka att jag fått det bästa av båda sidorna.

Vi har många gånger gjort förändringar för att det inte ska vara stötande. Vi bytte ut "herr Gårman" skylten mot nya färger. Lite ironiskt nog fick den både herr och fru skyltar med nya färger. Dock kan jag anse att det kanske vore bättre att vi bytt ut färgerna på skylten ovan, vägarbete. Behöver jag förklara eller säger det sig själv. Ler i tanken på hur de som bestämmer tänkte!

Så kommer vi till detta med skriverierna om Lucia-tågen, en inte så gammal tradition. Den kom i slutet av 1800-talet. Det har diskuterats om det ska få finnas pepparkaksgubbar och gummor. Men vet alla varför de finns med? Det ska bara efterlikna de bakverk som vi i samband med julen äter och inget annat. Vem älskar inte pepparkakor? Liksom vem älskar inte chokladbollar, eller vad vi nu väljer att kalla dem? Är det fel? Jag anser att det är vår tradition och vi ska behålla dem.

Ja det va några exempel, kanske det är dags att tänka om. Ska vi inte vara alla lika värda? Ska positiva saker bli negativa?  

Jag slår ett slag för att Sverige ska se över de kulturer vi har, låta alla människor få ha den om det inte är direkt livsfarliga eller olagliga. Tänka på alla som har blandkulturer och se över dess rättigheter/ skyldigheter. Varför inte göra det bästa??

9 dagar kvar...............

Ibland går dagarna inte lika fort. Nu är jag inne i en sådan period, jag vet att jag lovade och jag håller alltid det jag lovar. Men nu är det rätt jobbigt. Inte jobbigt att jobba men jobbigt att ständigt bära på telefonen. Den följer mig vart jag än går, vid maten, bredvid sängen, på toa, ja nästan ända in i duschen. Jour - en hel månad. Dock är det inte mer än 9 dagar kvar av denna månad och oavsett vad som händer så ska jag få vara ledig en helg då. Sen kanske vinterns jobb blir som det ska vara igen. 

Vinter kommer med raska steg. Just nu är det en kamp mellan kung Bore och fröken Tö. Kan trösta er alla som inte vill ha vitt på backen att det kommer en kraftig tö här framöver med plusgrader hela dygnet. Själv ser jag fram emot det vita guldet som ska klä in och göra naturen vacker. Snö, rimfrost och vyer likt ett julkort vart man än åker. Finns det nått mera magiskt än när vårsolen tittar fram mellan trädtopparna och allt bara gnistrar. Knarr under foten av snön. Bilderna i mitt huvud är många. Och konstigt nog så hjälper det så här i väntans tider. 

I år har jag inte bara det att vänta på. Mormor ska få en ny ögonsten så mormors "lilla råtta", hunden Molly kommer att få konkurrens. Det gör inget för hon och jag väntar tillsammans nu när matte och husse kan åka vilken dag som helst. Molly är en speciell hund, hon har en mycket egen vilja. Främmande människor är inget för henne om de inte har mat. Om så är fallet kanske de kan få bli hennes kompis. Hon gillar inte riktigt mormors jobb. Dock kan det gå an med timmarna i lastbilen om hon får "bada" i snö uti mellan.

Avslutar med dessa rader för att förbereda mig för nästa samtal. Ingen vet vilken tid på dygnet det kommer , bara att det ska ringa!!

Man gör så gott man kan.................

Man gör så gott man kan. Det är dagens fundering. Alla människor är olika och jag måste försöka lära mig det. Jag ödslar onödig energi på att fundera på vad det är för fel eller vad som hänt när jag inte vet. När ska jag lära mig att tro gör man i kyrkan. Vet jag, så vet jag, om inte kan jag ingenting göra. Undrar ibland om det är jag som är naiv eller tänker helt annorlunda jämfört med andra människor. 

Har en filosofi att jag försöker att göra det jag vill att andra ska göra mot mig. Ja, ja jag är inte guds bästa barn men jag antar att jag kan ta smällarna som jag ger också. Denna filosofi är inte alltid den bästa, för jag förväntar mig att andra ska tänka så med. Taskigt men sant, ibland känns det som bara bull-shit. Är det detta man kallar "Livets hårda skola"? Det är vid dessa situationer jag känner mig lika blond och blåögd som jag är.

Är det på tiden att jag försöker att tänka om och tänka rätt? 

En positiv sak är då att jag idag är bättre på att säga vad jag tycker och tänker. Kanske är det inte alltid roligt att höra för de som råkar ut för detta men det hjälper mig. Jag tror att det inte är någon lösning att bara blunda och vända andra sidan till. Man ska både kunna ge och ta emot positiv samt negativ kritik. Hur ska man annars kunna göra förändringar till det bättre?

Säger som kära syster skulle ha gjort:

 Lilla Gunnevi - sträck på dig!

Jag ska försöka ta bort ett ord till i mitt vokabulär - tro. Det är bättre att veta!!

Ömsom ork ömsom inte...........

Dagens funderingar går ikring ork eller inte. Då handlar det inte om det dagens ungdomar svarar en- jag orka inte, utan det handlar om utbrändhet.

Jag har varit utbränd själv riktigt två gånger. Det va så illa att jag nästan inte fungerade som människa. En så vanlig sak som att gå och handla va ett rent h-vete. Man hade hellre inte orken att ta tag i det minsta. Alla känslor satt på utsidan skinnet och gråten va min vän. 

Vägen tillbaka till ett normalt liv har varit lång och jag kan säga att trots det gått så många år så är jag inte helt återställd. Jo, jag jobbar och min vardag fungerar men mina minnen är många gånger borta. Det är som om någon har stulit flera år av mitt liv. Många gånger när någon berättar och frågar om jag minns så är det bara ett svart hål. Läkarna har sagt att det ska komma tillbaka men jag tvekar. 

Detta ger mig mera funderingar kring en idag verkligen vanlig sjukdom. Stressen tar mer över i våra samhällen och ingen tänker på konsekvenserna. Det sämsta är att det är en sjukdom som inte syns på utsidan. Det är hellre inget man kan göra något åt för att påskynda läknings processen. Var sak har sin tid och medmänniskorna måste acceptera detta. 

Under den senaste tiden har jag varit medlem i en grupp på facebook som har medlemmar som varit/ är utbrända. Det är skrämmande hur många vi är och det värsta är att det är ett stort mörkertal som inte fått hjälp eller insikt om att de är drabbade. Jag vet inte vart vårt samhälle är på väg. Här får man även höra om historier som kan få en att gråta. Historier om chefer, medmänniskor och familjemedlemmar som inte visar förståelse. Tycker att det är tragiskt, för den som är drabbad behöver allt stöd den kan få. Tanken har slagit mig att det borde finnas obligatoriska kurser i detta ämne som ex chefer måste gå. 

Dagens tänkvärda ord blir:

- Dra inte förhastade slutsatser om att någon är lat. Denne kanske inte orkar av annan anledning.

- Visa hänsyn om du hör någon blivit utbränd. Bry dig!

-Sjukdomens bästa medicin är "positivitet". Ge så mycket energi du kan undvara.

Sjukdomen går att bota så låt oss hjälpas åt!

Visa hänsyn och förståelse.......................

Dagens funderingar går i tanken till att visa hänsyn och förståelse. Jag har suttit och funderat på hur vi behandlar våra medmänniskor.Om jag varit i en situation visar jag mera hänsyn och förståelse då för dem som går igenom ungefär samma sak. Ja, jag tror att jag gör det men kanske inte alltid. Det är nog lite beroende på vad det gäller och vem det är. "Behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad" och "vänd andra kinden till". Detta är uttryck man ofta hör och de har en viss sanning i sig. Men jag säger att man ska inte tåla vad som helst, ibland bör (som i lagboken, bör ska läsas som skall) säga stopp eller tala om hur man känner. Ingen har rätt att trampa på den andre.

Erfarenheter är till för att man ska dela med sig, ge goda råd mm. Erfarenheter kan ge möjlighet att stötta en annan människa och det är bland det finaste man kan göra. Det är om något att visa hänsyn. Jag undrar om vi människor idag inte har tid för varandra. Eller är det bara något vi säger till oss själva och andra för att slippa ta tag i saker som kanske inte alltid är så roliga. Vi är stressade på ett eller annat sätt, ingen kan klandra en för det. Roliga erfarenheter är ju bättre än tråkiga. Dock kan det vara bättre att finnas till för någon när det är som mörkast. För i lycka klarar de flesta sig själv.

Förståelse är en svårare sak, för varje människa är unik. Detta gör att vi upplever saker olika även om vi är i samma situation. Men det är ändå viktigt att vi försöker förstå. Det känns även bättre om vi talar om för varandra att vi gör allt för att förstå. Det kan hjälpa mycket i de tråkigare händelserna.

Ja det är inga lätta ord, hänsyn och förståelse. De är lätta att säga men svårare att leva upp till.

Estonia 20 år sedan.........

20 år sen den tragiska händelsen skedde, Estonia gick till botten. Det är konstigt hur kroppen reagerar, hur den minns nyhetsuppläsningen med en otäck känsla efter alla dessa år. Ibland funderar jag på om det är rätt av media att ta upp händelsen igen. Många sår rivs nog upp idag, gammal sorg gör sig påmind. 

Lilla Vilhelmina drabbades hårt, många kände de som vi miste och ingen kunde riktigt förstå varför det skulle hända just då. Varför just när de våra va på resa? Många tårar fälldes.

Jag hade min "gamla" klassföreståndare och min granne på fartyget, de fick inte komma hem. Havet blev deras viloplats. 

Ännu idag kan man inte förstå hur det kunde hända, att inte det gick att säkra ett fartyg. Varför fungerade inte utrymningsplaner och livbåtar? Totalt förlorade vi 501 svenska i denna tragedi. Det är bara att räkna ut hur många som drabbades. Jag hoppas att alla dessa fått frid på något vis. 

Det enda vi kan göra är att minnas. Hoppas att det aldrig kommer att ske igen. 

Mina tankar går idag till de anhöriga!

Alla har vi val.......

Idag när jag satt och körde lastbilen så kom nya funderingar. De handlade om att än vad som händer så har man som människa ett val. Våra liv handlar mycket om val, oavsett om de är stora eller små. Man kan påverka mycket med tanke på valen man gör. Egentligen så kan man inte skylla på någon för jag kan välja. Nu kanske ni undrar hur jag menar.

Jo, ett enkelt val kan vara: Ska jag äta potatis eller makaroner. Oavsett vad jag väljer så kommer jag att bli mätt. Men jag kan välja om jag är mera sugen på det ena eller det andra.

Ett svårare val kan vara: Ska jag stanna kvar på mitt jobb eller ska jag söka nytt. Detta val kan vara svårare. Man vet vad man har men man vet inte vad man får. Valet kan påverka andra på ett eller annat sätt. Då får man lägga in funderingar om hur det blir bra eller dåligt. 

Så har du det allra svåraste valen, de som har med känslor att göra. Det är svårt att ge ett rättvist exempel på detta. Ofta vill man inte att det ska såra någon men ibland händer det ändå. Det är här mycket viktigt att man lägger för och nackdelar med sina handlingar. Och framför allt får man vara beredd på att ta konsekvenserna. 

I valen ett och två känner ni säkert igen er men så tänker ni på valet nr 3. Här finns mycket att fundera på. Ja det är sant, man kan påverka sig själv men hur blir det om någon gör en handling som påverkar mig? 

Det finns olika sätt att hantera det också. Om man tex blir sårad kan man välja på att visa det eller inte. Du kan ju inte ändra på en annan persons val eller handling men valet är ditt hur du hanterar det. Om du väljer att sticka huvudet i sanden för att låta handlingen "rinna av dig" finns risken att den kommer att påverka dig någon annan gång. Du kan välja att bearbeta handlingen men det är inte alltid att man orkar med det. Eller så kan du välja att livet bara är pisst och gråta, låta det göra ont. Oavsett hur du gör så gör du val. 

Jag försöker att tänka på mina val, ibland har de inte varit de bästa. Det kan jag erkänna. Ibland har det varit helt rätt.

En av de viktigaste valet man kan göra är dock att säga förlåt när nått blivit fel. Det kanske inte ställer saker och ting till rätta men det hjälper alltid!!

Sprätthöns eller tanter????

Vissa dagar kan man lugnt säga att de är bra underbara. Idag är det en sådan dag. Jag vaknade tidigt som vanligt och skällde på mig själv att det är hopplöst att jag inte kan sova riktigt. När morgonen grytt och dagen börjar ta form får jag mitt första främmande, sen kommer det fler och fler. Jag föredrar att säga tjejer och inte tanter, i olika åldrar, för en va verkligen ung. Likt höns i ett hönshus tjattrar vi och skrattar under en längre stund. Det hinner bli lite allvarliga diskussioner med. 

Sen kidnappas jag för att bli bjuden på lunch. Även här fortsätter skratten och vi byter positiv energi med varandra. Skönt med människor som man kan vara sig själv med. Vi varken skrer orden eller sollar de råare skämten. Alla är ju likadana och ibland behöver man inte avsluta meningen för att vännerna redan förstått vad du menat. Det är äkta kärlek, ä den du ä för vi älskar dig som du är. Detta är en skatt att värna och den går inte köpas för pengar.

Sitter nu med lite öm mage efter alla skratten och tänker, jag är bra lyckligt lottad. Glömmer vi bort att uppskatta varandra och tar vissa för givet. Nä, jag lovar mig själv att jag inte ska ta någon för givet. Alla i mitt liv har en plats i mitt hjärta och det ska jag försöka att tala om för dem. Sanna vänner ska man vara rädd om.

Olagligt? Ja lite..................

Det har inte hänt på länge men de säger att den som lärt sig att cykla glömmer aldrig hur man gör. Ja, jag va tvungen att testa. Köpte mig en egen cykel i somras, en begagnad men den duger åt mig. Det är en cykel som är min och bara min. De jag haft tidigare har nämligen används av mina kära barn. Den har stått i garaget ensam hela sommaren, det har liksom inte blivit av. 

Ikväll va det dags, här ska testas. Första jag konstaterade var att det va lite luft i däcken, men det räcker ner till macken. Glad i hågen sätter jag mig på den och provar lite på gården. Jo, jag tror att jag minns. Morskar upp mig och leder den genom stigen ut på gatan. Vill ju inte att grannarna ska se mig göra en "faceplanta" utanför huset. Ska det hända är det bättre att göra det på egen hand. Ler lite och tänker.... hur ska detta gå. Trampar försiktigt och provar bromsarna, funkar bak men lite sämre fram. Ja ja jag ska väl inte ut på Italien runt, mera ett par kvarter bort bara. Blir att lägga till i min att göra lista, fixa bromsarna på cykeln. Nu bar det iväg. Växlar för första gången på min egen cykel, har inte haft den lyxen förr. Det har mera varit lägre växel pga ålder på fordonet, andra brukar kalla det för rost på kedja och drev. 

Kommer helskinnad till mitt mål där det blir surr, fix och visning av sista projektet. Med kaffekoppen i handen och trevligt sällskap går tiden fort. Hops, ser ut genom fönstret och konstaterar att det redan mörknat. Hmmm och jag som inte har nått lyse på cykeln. Här är det att hålla sig undan lagens långa arm. Ännu en sak till min lista. Tänker raskt ut att när jag passerar Vilhelminas enda stora väg så kan jag alltid leda min kamrat över och in på macken. Tackar för mig och ger mig av. När jag trampar iväg så njuter jag av att jag kan sitta och trampa, det är ju bara att växla lite så går det lättare. Mot macken! När däcken fått sin luft så ser jag att kusten är fri, hoppar upp på min nya "springare" och tar sats mot den branta backen. Här gäller det att få upp farten för jag är ju så stolt att inte kan jag ställa mig och trampa. Har man växlar så har man. Halvvägs uppe inser jag att jag må se ut som en snabbspolning på film, mina ben trampar på i en så rask takt så jag själv nästan inte hinner med. Jag överdrev nog om backens längd och höjd. Notera det till nästa gång, dagens cyklar är inte som de i min gröna ungdom, man behöver inte ta i för kung och fosterland. Väl uppe följer en lugn och uppfriskande tur hemåt. Jag parkerar min trotjänare och lovar denne att det inte ska dröja så länge innan nästa tur. 

Teknikens snabba utveckling......

Jag måste skriva att jag är lite fascinerad av hur tekniken under kort tid har utvecklats. Nu på morgonen slog det mig ännu mera att vi lever i ett samhälle där alla (underförstått) räknar med att vi har mobila telefoner och datorer mm inom räckhåll. 

Jag minns hur stolt min pappa var när han kom hem med sin första mobila telefonen som nu skulle göra det lättare att nå honom i skogen. "Tegelstenen" (450 in) vägde multum och hade ett gigantiskt batteri. Jag minns även hur kul det va när jag fick min första skrivmaskin.Den hade knappar så tröga att det va inte mer än en A4 man kunde skriva innan fingrarna inte orkade trycka ner bokstäverna. Ja ett par exempel på vad som idag är en stor skillnad.

I tv nu på morgonen så dyker det upp att du finner dina lokala nyheter på tv4play. Vi nu som har tillgång till tekniken kan ju se vad vi vill men samhället har inte räknat med att alla faktiskt inte har tillgång till detta. Framför allt kanske våra äldre generationer och de som faktiskt inte har råd att köpa tekniken som nu finns. Jag tror att det faktiskt finns människor som inte förstår detta, utan tror att det är självklart att teknik finns hos alla.

Nu är det så att jag även beundrar de som lärt sig alla våra tekniska "hjälpmedel". Mobilen exempel kan va en ren livräddare i vissa situationer. Tänker...... borde vi inte ha skolor för våra äldre så att alla har möjlighet att lära sig tekniken. Utvecklingen går ju så fort.

Jag erkänner att jag inte är någon teknisk guru och mina barn ofta har uttrycket - men mamma!! De anser att jag borde lära mig mera. Kanske har de rätt för hur ska jag annars kunna följa med på ålderns höst. Nått att tänka på.

Men idag nöjer jag mig med att tänka på den fasta telefonen som hade ringskiva. Stencilapparaten med dess blåa skrift. Och jag känner mig stolt att jag är en av de som fick lära mig stenografi i skolan!

Ett tag sen sist...........

Nu va det ett tag sen sist som jag skrev här. Jag har bestämt mig att det måste bli en ändring och jag ska bli bättre.

Det har hänt en del i mitt liv, både bra saker och mindre bra. Men det är inte det som jag tänkte skriva om idag. 

Jag hade nämligen funderingar om hösten. Hösten för många är en kymig årstid. Jag har en vän som inte alls tycker om den, hon gillar inte att vi går mot kallare och mörkare tider. Jag däremot ser fram mot hösten, var årstid har sitt att ge. 

När det gäller vår natur så har hösten alla tillgångar. Det som vuxit hela sommaren har nu skördetider. Kan erkänna att jag saknar en jord-täppa att odla på men skog och mark har ändå mycket att ge. 

En annan kär vän har lärt mig mycket om svampar den sista tiden. En kunskap som jag kommer att hålla kärt i mitt hjärta. Inte bara gott att äta utan även rofyllt att hämta i skog och på fjäll. Om man bara tar sig tid att se sig om kan man finna det mesta. Jag med min livliga fantasi går ofta omkring och har både tomtar och troll med mig.

Ja säg vem skulle inte kunna bo i denna. Jag slår ett slag för skogen, ta dig tid och se det lilla i det stora. De finns ett uttryck: "jag ser inte skogen för alla träden"! Det kan stämma om du springer genom livet. Stanna till och njut, så ska du se att du får en helt annan upplevelse.

Hösten har även ett mörker, vi här uppe i norr märker det ännu mera. Solen går ner vilket varit en stund sedan. Nätterna är inte längre ljusa. Vi får en tid för att tända ljus och lyktor. Tänk så vackert att vi själva kan bestämma var vi vill att ljuset ska spridas. Jag tänder mina lyktor på balkongen varje kväll när mörkret lägger sig. Ofta finner du även värmeljus inne också, mysfaktorn ska va stor i höstens mörker. Är det nu så att du har svårt för mörkret, tänk då på att det kommer ljus igen. När snön klär om marken igen i sin vita skrud kommer lite ljusare tider. 

Ja, det finns mycket att se och uppleva, det är bara att ta sig tid och att se sig om!

Dagens dikt...........

Ibland så sitter jag och ord bara "ploppar" upp i mitt huvud. Idag blev det en dikt som kom och ville ner på prent. Vet inte varför men det är som om orden är lättare att skriva än säga. 

Jag vet att jag är en tänkade människa som har svårt att lägga något åt sidan när det inte finns lösningar och förklaringar. Resultatet blev:

Det svåraste som finns är att le genom tårar när jag gråter

Att vända något negativt till possitivt tär på krafterna

Att låtsas som inget hänt när ens hjärta är omringad av törnen

Att vara stark och stå rak i ryggen när kniven sitter där

Jag vill vända mig om, så att ingen ser mig

Gömma mig.....gråta

Men så kan livet vara...........

I dagens media värld är det ofta att vi försöker att få allt att se bra ut. Ingen vill höra/läsa om negativa saker. 

Lika dant är det när vi artigt frågar: Hur är det med dig då? Får vi tillbaka att det mest bara är skit med livet så vet vi inte hur vi ska hantera detta. 

Konstigt kan tyckas för alla vet att världen är inte en dans på rosor även om det ser ut så. Kan vara något att tänka på. Vi människor är de samma även om det går tungt ibland. Vi kanske i dessa situationer behöver stöd och uppmuntran mer än någonsin. Alla kan känna sig liten och nere och behöva tröst. 

Jag tror att vi människor behöver vara mera lyhörda, visa att vi bryr oss om varandra och låta var människa känna sig älskvärd!

Bli inte gammal och sjuk.........

Ju längre tiden går ju mera situationer kommer fram. Jag har just kommit fram till det optimala, bli inte gammal och sjuk.

När man varit gifta i ungefär 50 år inträffar ofta sjukdomar och dyl. Man kanske inte klarar sig på egen hand. Det är då vårt berömda skyddsnät ska hjälpa oss. Vi blir tvingad att söka vård för att klara vardagen. Nu är det inte så lätt som vi tror. Vi får visserligen hjälp men det är personligen. Din make/maka kommer inte att få vara hos dig utan du hamnar själv i vårdens händer. Hjälp i bostaden finns inte för alla. Ni må leva ensam efter alla dessa år. Det är kanske inte så farligt för de kan ju hälsa på dig när de vill. En sanning med modifikation, för kan de inte ta sig till dig på egen hand så har samhället gjort begränsningar. Du kanske tänker att det finns ju färdtjänst. Jo, det är sant men då har någon satt maxresor på 4 enkelresor i veckan. Bor du nu i en by så är det så att efter 50 år får ni nu bara ses 2 ggr/vecka. En lite konstig regel men så är det. Så va på din vakt hur besluten läggs, det är ingen som hjälper dig om du inte själv ombesörjer att göra det. Ingen säger hellre till om din situation ändras att du ska tänka på ditt eller datt.

Detta tycker jag inte är okej. Man kan tycka att äldre borde få hjälp med olika ansökningar och myndigheter som berörs. Våra äldre ska med andra ord hållas vid liv men deras livskvalitet tar man mindre hänsyn till. Att bo tillsammans är med andra ord ingen självklarhet. Var finns alternativa boenden där gifta/sammanboende äldre par kan bo? Kanske skulle det finnas en "äldreombudsman" som hjälper de äldre med att ansöka om hjälp och dyl. Det är tragiskt hur halvdant det är planerat, men det är väl så att man inte ska bli gammal och sjuk. Kanske det är dags att tänka om, snart är det vår tur att lita på samhällets skyddsnät!!

Drömmar och verklighet........

Sitter och tänker på mitt paradis, stugan i Kittelfjäll. Det finns många drömmar att förverkliga där. Jag har redan börjat att försöka få till det som känns viktigast. Ta bort eldningsförbundet, ja sotaren har sagt att vi må laga till skorstenen innan vi får elda igen. Så va det vatten som börjat att läcka in i mellan plåtarna uppe på taket bredvid skorstenen. Mycket jobb kan tänkas men ack så trevliga överraskningar som där kom fram. Till min lycka så va det bara plattorna på väggen och brädor som fått stryka med men timmerstommen såg helt frisk ut.

 Blev lite lyrisk när jag tänker på att timret var så vackert. Här ska det göras om, varför ska man dölja ett sådant vackert hantverk. Inredningstankarna kom med detsamma så jag fick häjda mig lite. Stopp, stopp du måste få till det innan du kan hänga saker på väggarna. Visst jag hängde bara i fantasin men ändå, kom tillbaka till verkligheten. Även muren såg ut att klarat sig otroligt bra, kunde inte hitta några läckor inomhus. En stos på taket och ett rör i skorstenen så kommer detta  att bli super. Hör redan hur det kommer att spraka i spisen. För ved finns i mängder, det har min pappa sett till sedan länge tillbaka. 

Heltäcknings mattan i sovrummet åkte också ut och se där under låg ett vackert trägolv. Jag mindes rätt, trägolvet fanns när jag var liten och ingen hade rört det. Mattan va till för att det inte skulle va så kallt att sätta ner fötterna. Tänker raskt att vad är det för fel på "stickade tussen". De kan värma gått de med, skrattar inombords. 

Mera röjning av tomten gav också resultat, nästan så att jag känner igen vinden sen barndomsbenen. Vi brukade alltid ha en svalkande vind på backen, inte bara till nackdel för myggen trivs inte i den. Välkommen tillbaka vinden i från väster. Det är så mysigt att jag inte ville lämna stället, men något som blivit mycket bättre nu än förr är att jag inte känner samma sorg att åka härifrån för nu kan jag komma tillbaka när jag vill. En underbar känsla vill jag lova. 

Väl nere och hemma igen fortsätter planerna, nygammal järnspis hämtas. Lite puts och slipning väntar och jag kan redan se resultatet i mitt huvud. Kommer att bli bra. Granngården (vilket namn de bytte till, va var det för fel på Lantmanna?) skulle göra sig av med perennerna och av en ren slump så besökte jag dem samma dag. 15 nya perenner står i rehab-lådor på balkongen i väntan på att få komma till fjälls. Har man inte jobb så skaffar man sig. Glatt tänker jag på om de kommer att klara av vintern och hur det kommer att se ut nästa sommar. 

Drömmar och verklighet, jag vill så mycket men Rom byggdes inte på en dag. Så min renovering av stugan får nog också ha ett par dagar extra för att allt ska bli till det bästa. 

En tjurskalle.................

En tjurskalle är en tjurskalle men det går inte på "lätten" hela tiden. Jag och mågen har ingått en pakt att vi ska sluta röka innan jag ska bli mormor. Idag känns det som om det kommer att bli en lång resa. Motivationen finns, det är inte det, men det är frågan om att bryta rutiner och vanor. 

Morgonen är värst, jag behöver verkligen mitt morgonkaffe. Då kommer kommentarerna från Tony Irving i mitt huvud, detta va ju bra men...... Efter kaffet har jag alltid satt mig en stund på balkongen. 

Jag vet att jag har ett litet häftigt morgonhumör och dessa stunder har tidigare gjort mig till en snällare människa, ha ha, om det nu är så att dessa morgonstunder varit det som hjälpt. Kan det varit nått jag skyllt på för att få vara ensam med mig och mitt humör. Om jag ska vara helt ärlig så har jag väl ett humör hela tiden, mer eller mindre hanterbart, en del av mig. 

Idag testade jag till och med kaffe med hemgjord glass, ingen bra frukost men hjälper det så gör det. Bra tanke testas fast det lät bättre än vad det fungerade. Nya friska tag och nya ideér, tur att jag kläcker det mest konstiga ideér hela tiden. Skam den som ger sig. Nu är det nästan bara morgonens järnklors vana att bryta.

Resten av dagen går lättare, kan umgås med dem som röker utan att det gör mig något. 

Får väl göra som tjuren Ferdinand på julaftonen, sätta mig ner på balkongen och lukta på blommorna!

Det har kommit till min kännedom.....

......att ytterligare en gång har "socialen" i Vilhelmina klampat över en av våra ungdomar. Jag undrar hur de tänker och hur socialtjänst-lagen tolkas?

Här kan man läsa:

1 kap. Socialtjänstens mål

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.

4 kap. Rätten till bistånd

3 § Försörjningsstöd lämnas för skäliga kostnader för 
1. livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och radio- och TV-avgift,
2. boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.

Med dessa utdrag börjar jag min blogg idag, jag kan även läsa i lagen att föräldrar har försörjningsplikt tom barnet fyll 18 år eller gått ur gymnasiet. Är det så så är det så och det kan jag köpa! Men då ska man också följa den lagen. Om ungdomen inte går i gymnasieskolan så ska den få hjälp. Om ungdomen gått ut ur gymnasieskolan ska den fått hjälp. Visst ska man väl tolka lagen så eller har jag missat något? 

I kapitel 4, 3 § står det att man ska få hjälp med boendet och arbetsresor. Ja alla måste bo någonstans, men enligt vår kommun så kan man bo gratis. Konstigt för jag har ännu i min  ålder inte hittat något gratis boende, skulle det finnas så skulle det va de första stället jag skulle välja!! Det står även att man ska få rätt till arbetsresor, kanske kommunen kan krypa igenom detta med att arbetsresor inte inkluderar att man ska besöka arbetsförmedlingen, men de kräver att ungdomen ska vara inskriven där om jobb inte finns. Lite moment 22 kan tyckas.

Det är inte första fallet jag hör om utan det gäller flera av våra arbetslösa ungdomar vi har och det kommer inte att vara det sista fallet hellre befarar jag.

Tidigare har jag hört talas om dem med läkarintyg som inte fått hjälp de skulle ha rätt till. Om de som är gravida underförstått inte fått hjälp pga att deras barn ev dör under tiden. Att de som slutat gymnasiet pga ett eller annat skäl får skylla sig själva. Ja, listan kan göras oändlig och det gör mig verkligen arga.

Ungdomarna är vår framtid, de är de som ska ta hand om oss när vi inte klarar det själva. Men om vi inte tar hand om dem och får åtminstone några att stanna i vår kommun hur blir det då? 

Jag kan inte säga annat än att jag lider med våra ungdomar. Och ni som tänker på att skaffa barn se till att ni kan försörja dem till de fyllt 30 år för de kommer inte att få hjälpa av någon annan än dig. Barn har blivit en klassfråga tror jag!!

Så till nästa årskull som lämnar gymnasieskolan har jag skrivit om texten:

"Sjungom studentens lyckliga dag,

Nu väntar arbetslöshet och inga pengar!

Får du en bostad får du va glad,

och den ljusnande framtid är vår.

......"

Säger bara en sak, vart är vårt samhälle på väg??

Vilken härlig sommar vi har.................

Sommar sommar sommar och sol, ja Sven Ingvar "dänga" har verkligen stämt denna sommar. Jag klagar inte för jag älskar sol och värme. Egentligen är jag av släktet att det finns inget dåligt väder utan bara dåliga kläder. Men de senaste veckorna har vi knappt behövt några kläder.

Jag är ingen människa som blir brun på sommaren, det händer ungefär vart 20:e år att den bruna nyansen fastnar på min kropp. Det brukar bara bli rött och sen vitt igen, lite likt dannebrogen (skrattar). I år däremot så slår mina axlar som en reklam i resebranchen för de tropiska resmålen. Känner att jag är riktigt nöjd.

Många jag pratat med har beklagat sig över värmen, jag har direkt påpekat att vi ska vara glada för det lilla vi får. Snart kommer kylan igen, för vi lever ju i norra Sverige och där är det vanligare med svala temperaturer. För den som inte nöjt sig med detta har jag glatt påpekat att det är bara 2-2,5 månader till plogjouren startar och ca 5 månader till jul. Optimistiskt eller hur?

Igår kväll kom så en mycket efterlängtad regnskur med några åsk-blixtar i följe. Inte stor men så pass att luften blev friskare och gräset rätade på sig. Ingen suckade över vädret och ingen blev ledsen för att dropparna lämnade himlen för att blöta ner marken.

Även denna dag verkar bjuda på lite svalare väder, åskan mullrar på baksidan av berget. Kanske kommer den förbi även idag. Det gör inget, jag kan tänka mig att sitta i dörröppningen med en kopp varm choklad och se skådespelet som visar sig över himlen. 

Sol och värme eller åska och regn, det spelar mindre roll. Var dag har något vackert att erbjuda, det är bara att ta vara på detta!!

När det går lite upp och ner.........

Ibland kan jag känna att jag inte är mig riktigt lik. Det går som lite upp och ner, ömsom glad men mera nere. Att försöka komma på vad som är felet är inte lätt. Har erfarenheter av att man ofta har flera "små bäckar" som fyller på ån. Huvudet är en konstig kroppsdel. Den kan ställa till mycket. Det sägs att man ska vara duktig med att fylla på näring och sömn för att den ska fungera. Ja ja jag fyller den med det mesta just nu men jag tror att den slagit knut på sig själv för jag får den inte på rätt kurs igen. Huvudet verkar ha en egen vilja och likt strutsen önskar den ner i en grop i marken just nu.

Så börjar man att fundera på om det är någon annan stans som felet ligger. Har nån annan kroppsdel som fungerar mindre som gör att det går tungt. Ont i kroppen, men det är inte nått nytt för det gör det ju lite hur som helst hela tiden.En konstant trötthet men har svårt att sova. Går igenom kroppen för att finna felet. Hmmm ingen större lycka. Verkar inte ha tur med att ställa själv-diagnosen denna vecka.

Om jag kunde lita på sjukvården skulle jag klart vända mig till dem men mina erfarenheter säger att om jag inte själv vet vad det är så kommer jag inte att få nån hjälp där hellre. Jag får rekommendationen att ta en Alvedon eller två. Dock kommer inte det att hjälpa. Eller så får jag en tid om ca 3 veckor för att det inte finns nån tid. Den enda gången som man får hjälp direkt här är om det är något med hjärtat, där är de superduktiga. Men jag har inte fel på det.

 Jag har inte tid att bli sjuk, vill så mycket och behöver jobba för att det ska gå i uppfyllelse. Har så mycket att se fram emot, vad är problemet. Tror att jag gör som drottningen i Askungen, ställer mig framför spegeln och säger:

Spegel, spegel på väggen där

säg mig vad som felet är......

Det är nya tider eller nostalgipromenad i Kittelfjäll.......

Jag sitter på bron i stugan och blickar ut mot fjällen på andra sidan Vojmån. Känner att det kryper i kroppen och jag har något ogjort i kväll. Jag måste ut på en promenad. Jag börjar med att gå upp för backen, där jag och syrran samt våra yngre kusiner lekte i snåren. Eller på vintern åkte pulka.

Det är nya tider nu, inget snår finns och det står nya hus på backen. Jag skymtar vårt tak från backen. Nu kan jag gå på en väg där jag för 40 år sedan kröp och gjorde gångar med morakniven. Den va vass för pappa sa att det blev finare sår om jag skar mig. Klen tröst kan tänkas men så va det. Jag fortsätter vägen fram som går förbi min pappas skola och kommer ner mot .....

gamla Konsum och min på den tiden farbrors hus. På den lastbryggan har jag druckit många sockerdrickor. Fnissar när jag passerar, den är inte så hög som jag minns. När vi satt där och dinglade med benen.

Det är nya tider nu, affären "Sista Utposten" finns längre ner efter stora vägen. 

Tant Annas syren blommar men man ser knappt hennes och farbror Georg´s hus. Det har vuxit igen, tråkigt nog. Minns hennes go-fika när vi var där med våra kusiner. Trippar vidare och minnen som inte plockats fram på ett tag gör sig påminda igen.

Nästa hus "farbror Torstens", ler när jag passerar. På den lägdan låg vi och lurpassade på kossorna som farbror Stig kom med efter vägen på väg hem från betet. Hans kor va lömska för de tyckte inte om barn. Det gjorde inte så mycket för jag tyckte inte om dem hellre. Tur för farbror Stig för vi pratade om mycket vi skulle göra men ingen vågade.

Så har vi lilla pärlan på backen. Vårt paradis! Tänk att jag har bott där och att jag är döpt där också. Ska visst vara på köksbordet som står kvar. Jag minns inte men det har berättats för mig. Är det konstigt att man känner sig som hemma??

Nedanför finns fortfarande ladorna kvar, gammalt möter nytt. Tänk om dessa kunde berätta sin historia. När jag va liten va det ingen som slog dessa lägdor. Jordbruket va redan borta men husen stod på samma vis då som nu.

Vår stuga syns inte längre från vägen. Det har vuxit igen och ingen gör nått åt det. Jag minns hur vi satt på backen och vinkade till förbipasserande bilar. Ser fortfarande bilden av hur Klas kommer på sin moped när han skulle på affären med ryggsäcken på ryggen. En gång när han va upp och hälsade på pappa så ville han bjuda på något, men det enda han hade med sig va värktabletter varpå han frågade artigt. - Vill du ha en albyl?

Så hittade jag blomman som man gör pipor av. Den skulle enligt pappa smaka bättre än Angelikan men jag vet inte. Kanske må jag prova om det smakar samma nu som förr i morgon. Men de lät bra om än de inte va goda.

Är det underligt att man vill vara här? Nä....... tänker på låten som spelades på radion när jag kom in mot Henriksfjäll.

Ooh, baby, do you know what that's worth?
Ooh, heaven is a place on earth.
They say in heaven love comes first.
We'll make heaven a place on earth.
Ooh, heaven is a place on earth.

Och det stämmer!!