Man gör så gott man kan. Det är dagens fundering. Alla människor är olika och jag måste försöka lära mig det. Jag ödslar onödig energi på att fundera på vad det är för fel eller vad som hänt när jag inte vet. När ska jag lära mig att tro gör man i kyrkan. Vet jag, så vet jag, om inte kan jag ingenting göra. Undrar ibland om det är jag som är naiv eller tänker helt annorlunda jämfört med andra människor.
Har en filosofi att jag försöker att göra det jag vill att andra ska göra mot mig. Ja, ja jag är inte guds bästa barn men jag antar att jag kan ta smällarna som jag ger också. Denna filosofi är inte alltid den bästa, för jag förväntar mig att andra ska tänka så med. Taskigt men sant, ibland känns det som bara bull-shit. Är det detta man kallar "Livets hårda skola"? Det är vid dessa situationer jag känner mig lika blond och blåögd som jag är.
Är det på tiden att jag försöker att tänka om och tänka rätt?
En positiv sak är då att jag idag är bättre på att säga vad jag tycker och tänker. Kanske är det inte alltid roligt att höra för de som råkar ut för detta men det hjälper mig. Jag tror att det inte är någon lösning att bara blunda och vända andra sidan till. Man ska både kunna ge och ta emot positiv samt negativ kritik. Hur ska man annars kunna göra förändringar till det bättre?
Säger som kära syster skulle ha gjort:
Lilla Gunnevi - sträck på dig!
Jag ska försöka ta bort ett ord till i mitt vokabulär - tro. Det är bättre att veta!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar