Det har inte hänt på länge men de säger att den som lärt sig att cykla glömmer aldrig hur man gör. Ja, jag va tvungen att testa. Köpte mig en egen cykel i somras, en begagnad men den duger åt mig. Det är en cykel som är min och bara min. De jag haft tidigare har nämligen används av mina kära barn. Den har stått i garaget ensam hela sommaren, det har liksom inte blivit av.
Ikväll va det dags, här ska testas. Första jag konstaterade var att det va lite luft i däcken, men det räcker ner till macken. Glad i hågen sätter jag mig på den och provar lite på gården. Jo, jag tror att jag minns. Morskar upp mig och leder den genom stigen ut på gatan. Vill ju inte att grannarna ska se mig göra en "faceplanta" utanför huset. Ska det hända är det bättre att göra det på egen hand. Ler lite och tänker.... hur ska detta gå. Trampar försiktigt och provar bromsarna, funkar bak men lite sämre fram. Ja ja jag ska väl inte ut på Italien runt, mera ett par kvarter bort bara. Blir att lägga till i min att göra lista, fixa bromsarna på cykeln. Nu bar det iväg. Växlar för första gången på min egen cykel, har inte haft den lyxen förr. Det har mera varit lägre växel pga ålder på fordonet, andra brukar kalla det för rost på kedja och drev.
Kommer helskinnad till mitt mål där det blir surr, fix och visning av sista projektet. Med kaffekoppen i handen och trevligt sällskap går tiden fort. Hops, ser ut genom fönstret och konstaterar att det redan mörknat. Hmmm och jag som inte har nått lyse på cykeln. Här är det att hålla sig undan lagens långa arm. Ännu en sak till min lista. Tänker raskt ut att när jag passerar Vilhelminas enda stora väg så kan jag alltid leda min kamrat över och in på macken. Tackar för mig och ger mig av. När jag trampar iväg så njuter jag av att jag kan sitta och trampa, det är ju bara att växla lite så går det lättare. Mot macken! När däcken fått sin luft så ser jag att kusten är fri, hoppar upp på min nya "springare" och tar sats mot den branta backen. Här gäller det att få upp farten för jag är ju så stolt att inte kan jag ställa mig och trampa. Har man växlar så har man. Halvvägs uppe inser jag att jag må se ut som en snabbspolning på film, mina ben trampar på i en så rask takt så jag själv nästan inte hinner med. Jag överdrev nog om backens längd och höjd. Notera det till nästa gång, dagens cyklar är inte som de i min gröna ungdom, man behöver inte ta i för kung och fosterland. Väl uppe följer en lugn och uppfriskande tur hemåt. Jag parkerar min trotjänare och lovar denne att det inte ska dröja så länge innan nästa tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar