Inte utan min syster!

Ibland måste man och jag vet att jag kan bli bättre på detta! 

Det är svårt att dra i handbromsen och tillåta sig att säga stopp. Nu har jag i alla fall dragit i denna. Allt verkar funkat bra i två dagar så jag kunde andas ut och inte springa ifrån dagarna. När jag en gång för alla bromsar kommer en trötthet som gör mig alldeles matt. Spänningarna släpper och jag har lätt att känna känslor. 

Är man trött är det lätt att det bara kommer besvärliga känslor, man blir orkeslös. Ibland längtar man tillbaka till ex pappas varma säng, som man fick ta över när han for på jobbet, tidigt på morgonen. Eller när mormors stora famn slöt sig omkring en, och jag hörde hjärtslagen ifrån bröstet. Mormor kunde ge en bamsekramar för min goa mormor va väldigt stor. Många gånger går jag omkring och tänker "vem ska trösta knytet?". Det är då jag märker att det är lätt att jag går på lite för länge, men vad ska man göra?? Ibland går det inte på annat vis. 

Det är skönt när man sedan landat, fått tillbaka lite ork och känner sig redo igen för att ta tag i vardagen. De tråkiga och jobbiga som förr kändes som ett ok över axlarna lättar. Ingen dans på rosor men en dräglig tillvaro. Mer behöver det inte vara när det är jobbiga tider. Lugnet finns åter i min kropp och jag känner mig tacksam över allt bra som finns omkring mig. Ler lite och tänker att jag borde göra om filmen "Inte utan min dotter" och jag har redan titeln klar - Inte utan min syster! Vi har en annorlunda resa framför oss som vi redan börjat men innerst inne vet jag att det kommer att bli en film med lyckligt slut.