Tyst, tyst och inget hörs. Ska man se det som ett lugnt tecken? Det är väl så att om inget hörs så mår alla bra. Ja, inget är väl överdrivet för jag hörde ifrån kära papsen igår. Även om han sade att han slagit fel nummer. Men det gjorde ingenting för han var vid gott mod och surra på.
Jag berättade om min upplevelse på jobbet att jag sett en fin kungsörn på is-rivnings svängen. Vi diskuterade lite om dess storlek och att det är en mycket vacker fågel. Känns så roligt när man får dessa "klara" stunder.
Nu är det inte så många dagar kvar innan han ska få komma hem en vecka. Jag undrar hur det ska gå? Tur att jag är ledig den veckan. Jag hoppas verkligen att han kommer att få en härlig vecka hemma.
Som ni alla märker så står min pappa mig mycket varmt om hjärtat och jag vill honom sååååå väl. Sjukdomen kan ingen styra men om jag fick välja så skulle den gärna fått ta någon annan i stället. Jag har dock lärt mig att det är att ta vara på de ljusa stunderna för de kommer att bli färre och färre. Vi har så mycket vi skulle ha gjort, så mycket kvar att uppleva tillsammans. Skam den som ger sig, vi ska nog hinna en hel del till!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar