Grått, grått, grått och snöflingorna dalar sakta ner. Kallare än på länge men ändå inte allra värst, då det pendlar mellan -14 till -15 grader. Sitter inne och ser Alpina tävlingarna på tv´n. Det känns som vintern börjar landa. Dock är det redan den 11:e januari så i vanliga fall borde snötäcket ligga tjockt och vi skulle vara glada att det bara varit så kallt ute.
Vi närmar oss också 20 dag Knut så snart åker alla prydnadstomtar, ljus-slingor, stjärnor och stakar ner i lådorna igen. Många har redan tagit bort julen. En mörk tid stundar men solen kommer snart att göra våra dagar längre. Allt går liksom så fort nu mera.
Detta gäller det mesta, att det går fort alltså. Dagarna rinner iväg så på kvällen funderar man vad som egentligen hände. Timmar med nära och kära går ännu fortare. Och i vår familj går sjukdoms symtomerna alldeles för fort. Förändringens tider väntar.
Har detta att göra med åldern på en själv, ja, kanske är det så. Rent logiskt så har man mera år i ryggsäcken så vad är då en dag eller en månad. Jo så är det, de blir mycket korta i jämförelse till ryggsäcken. När man var barn kunde en dag vara en evighet. Idag är det endast stunder av ovisshet som känns som evigheter.
Bara att konstatera att om man inte tar tillvara på tillfällen så försvinner de med rask takt. Njuta av varje sekund när man kan. Om det är tungt och jobbigt så är det också endast en kort tid för snart väntar nya dagar/ månader och det kan bara bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar