Gott slut................

Idag har vi den 29 december och detta året börjar närma sig slutet. Det har varit ett intressant och händelserikt år. Många positiva saker har inträffat men även några mindre bra.

För ett år sedan satt jag även då här i Åsele på jour, men där hemma väntade ett hus med mycket jobb och många måsten. Idag har jag en lägenhet som jag bara kan krypa in i och vila/ mysa i. Vilken tur att jag fått så bra och härliga hyresgäster på Enegatan.

I fjol va jag singel och visste inte riktigt vem och vad jag var. Idag är jag trygg i mig själv och har en hjärtevän. 

En kär person till mig hade det mycket tung under 2013 men idag mår han som en prins och det glädjer mig nog mest av allt. 

Några av de mindre bra sakerna som inträffat var att min pappa gick vilse och höll på att skrämma livet ur oss alla. Han har även börjat att sjukna in mera, vilket innebär att åldern börjar att ta ut sin rätt. Men jag har min pappa kvar och han är lika go i alla fall även om virrigheten tar vid mer och mer. 

Tänker tillbaka och känner att 2013 inte varit så dum i alla fall. Många trevliga minnen och leende kommer på läpparna när man tänker tillbaka. Det va inte bättre förr utan det är bra nu och kan bara bli bättre 2014. Det ska bli riktigt spännande att se vad det året har att ge. 

Man kan önska mycket och jag har lärt mig att de flesta önskningarna man har kan man påverka själv. Det blir liksom vad man gör det till. Jag har bestämt mig att jag ska leva ett lyckligt och härligt år 2014.

Passar på att önska alla ett gott slut på detta året och önska er alla ett Gott Nytt År!

Vi går mot ljusare tider................

Nu har den mörkaste tiden passerat, vi går mot ljusare tider. Barnen tänker just nu inte på solen för julen står för dörren. Lov från skola, klämdagar så många föräldrar är lediga. En härlig tid i barnens ögon för de vuxna har snart tid. 

Vi vuxna springer, fixar det sista innan den stora dagen. Kalle Anka, mat och klappar ska vara klart så att alla kan njuta av julefriden. Men inne i bakhuvudet finner vi ett leende, det blir ljusare nu. Solen kommer att lysa längre dag för dag. Orken kommer smygande tillbaka och allt går lite lättare. 

Jag har sprungit klart redan, ska bara packa, för jag kommer att fira min jul med Kung Bore. Det vita täcket kommer att lägga sig tjockare för att värma markens trötta växter. Jag ska fixa så att alla tryggt kan åka för att hälsa på sina nära och kära. Känns nästan som om jag har ett viktigt uppdrag, en heder att kunna hjälpa till för att människor ska få en frid full jul tillsammans. Vill bara att trafikanterna tar det försiktigt och aktar sig för tomtens renar. Ja även de andra djuren med. Alla vill vi att tomten ska köra ut sina klappar med Rudolf och ingen vill väl tillbringa julen på sjukhus. När man sätter sig i bilen ska jul-lugnet börja för det går inte fortare för att man stressar i trafiken. 

Hinner kanske inte med fler bloggar innan den 24:e nu så jag passar på att önska alla läsare:

En riktig God och mysig Jul!

Och va rädda om varandra!

Svenska Hjältar..............

Sitter i soffan tillsammans med min äldsta son och ser tv-programmet Svenska Hjältar. Så här nära julen kan man fundera hur rätt allt kan kännas. Hjältar, i en tid med tanke på värme och kärlek. Konstigt nog så finner jag att det saknas att, vi tar upp våra "hjälte-dåd". För jag är helt övertygad om att det bor en hjälte i oss alla. Det finns stora och små, de som syns och de som bara finns. Vad gör att man blir en hjälte?? Jag tror att det inte går att beskriva bättre än att man sätter en annan människa före sig själv. Rätta mig om jag har fel. 

En stor hjälte syns och får uppmärksamhet men jag vill påstå att det är lika viktigt att vara en liten hjälte. Alla våra goda gärningar gör att vi får en bättre värld och vi visar att vi bryr oss. Vi vill och vågar göra skillnad. 

Jag känner många "hjältar", en del vet nog inte att de är en. Andra har insett att i mina ögon är de en hjälte. Jag säger bara att det: fram för flera hjältar, våga stå upp och bry er! 

Det lilla kan göra det stora! 

Alla kan göra skillnad!

Våga...........

Dagarna före jul.................

Julen kommer med snabba steg, många är förväntansfulla på den kommande helgen. Jag för min del njuter av dagarna innan. Konstigt kanske men nej det är helt okej, jag kommer ju att jobba på den stora dagen. 

Idag var det en sådan dag jag njöt av, en dag i Vännäs/ Umeå. Åkte ner tidigt till min dotter, efter kaffe var det storstan som gällde. Det är första julen för familjen hos henne så jag förstår att hon vill att det ska bli så bra som möjligt. Må hända är det även lite nerver i spelet, "vuxenpoängen ska tjänas in". Julklappen som lillebror beställde köptes in, lite småsaker till oss själva också. Sen var det julpynt och mat inköp på schemat. Mitt i alla bestyren så ringer min kära syster, hon är på väg in till stan. Vi hinner med senare lunch och surr tillsammans. Kinamat innan julhelgen kan aldrig bli fel! Så åkte vi till ÖoB bara för skoj skull. Bättre handlings flyt fick man leta efter, hittade parkeringar direkt och olika fynd gjordes under dagen.

Så bar det iväg tillbaka till Vännäs och sen vidare hemåt. Passa på att träffa mitt hjärta då vi nu inte kommer att ses igen förrän nyårshelgen. Vi möts bara i dörren innan. 

Det är inte många dagar kvar nu, lite kvar att fixa. Ska hjälpa min pappa och mamma, baka några kakor till barnen och tunnbröd. Även om jag ska jobba måste man ha hembakat tunnbröd på julaftonen. Sitter och planerar vad jag själv ska äta för gått på den stora dagen. Hinner jag få se Kalle Anka även i år? Bara kung Bore vet och jag hoppas att han ger oss några timmar ledigt och lite julefrid..........

Att bli gammal..............

Idag så tänker jag mycket på min pappa. Han har ett par tunga dagar framför sig, han har nämligen blivit påmind om att han blivit gammal. 

Att bli gammal är inget som någon av oss kommer undan. Ingen av oss kan göra nått åt det utan det är naturens gång. Jag tror att vi alla kan acceptera att det inte är problem. Man kan tänka sig att det inte går lika fort att göra saker. Det går även bra att inse att man inte är lika rörlig som förr. Minnet börjar att svika, det kan man även leva med. Men så kommer dagen då man sitter hos läkaren och den definitiva domen kommer. "Jag är ledsen........ men jag anser att du inte längre ska köra bil." Det är hårda ord, nån bestämmer att jag inte längre ska få ha min frihet. Jag har alltid gjort det, skicka mig ut för ättestupan. Ser hur sorgen i min fars ögon gör dem blanka, han blir nerstämd och stänger sig. Tankarna vandrar runt så han hör inte vad läkaren säger.

Som anhörig känner jag att det är rätt beslut läkaren tagit. Det är inte hellre världens undergång för det finns lösningar på allt. Men jag förstår hur inkränkningen av ens frihet kan vara svårt. Lider med min kära pappa och det enda jag kan göra är att stötta honom.

Lilla pappa, ditt liv fortsätter och kan ge många fina dagar fortfarande!

Vad händer 7:e december.............

En dag som denna händer det inte mycket. Jag sitter i Åsele men det blir inget jobb detta dygn. Ja det är ett av de längre dygnen för i morgon blir det avlösning. Alltid lite segare i slutet av veckan. Men man kan alltid blogga lite för att få tiden att gå.

Idag har vi den 7:e december och det är 341:a dagen av året 2013. Det är bara 24 dagar kvar av detta år. Vad har mera denna dagen att berätta, jo:

År 1626 - Drottning Kristina som regerade mellan 1632-1654 sägs vara född denna dag.

År 1786 - Den polska grevinnan Maria Walewska (Napoleons älskarinna) är född på denna dag.

År 1813 - Svenska kavalleriet besegrar danska trupper i Slaget vid Bornhöft (Bornhöved) i norra Tyskland. Slaget är till dags dato den senaste gången som Sverige och Danmark drabbar samman i strid.

År 1930 - Visas för första gången televisionen på biografen Röda Kvarn i Stockholm.

År 1941 - Den amerikanska flottbasen i Pearl Harbor utsätts för ett överraskande och förödande anfall av japanerna. Därmed inträder USA i andra världskriget.

År 1967 - Sveriges riksdag beslutar att inte bygga ut Vindelälven.

År 1976 - Prins Bertil gifter sig med Lillian Craig-Davies (prinsessan Lillian).

År 1979 - Stig Bergling döms till livstids fängelse för spioneri år Sovjetunionen.

År 2004 - Gudrun Schyman lämnar vänsterpartiet.

Ja detta är lite vad som inträffat förr denna dagen. Men idag händer det inte mycket!!

Det som inte syns finns inte.......

Likt ett rufsigt troll tassar jag runt i långkalsongerna och utan glasögon här i lägenheten. Fnissar lite när jag tänker på hur en vuxen människa kan tänka. 

Det som inte syns finns inte eller hur det nu var. Ingen annan är vaken, så ingen ser det morgontrötta trollet. När jag går på bron för att inta morgonröken så ser jag inte de andra ute, eftersom jag vägrat att ta på mina extraögon. Så med andra ord finns inte dom hellre. Kan de vara så? Eller är det bara en inre önskan för att jag ska få fortsätta tassa runt i mina "fina" gröna långkalsonger?

Samhället är också uppbyggt lite på samma vis, det som inte kommer upp till ytan finns inte. Raskt fortsätter tankarna till media. När programmet Kalla Fakta tar upp nått, så blir alla ansvariga så förvånade. Oj, nån hitta det som inte syns, förra veckan fanns inte "problemet" och helt plötsligt ska denne nu stå till svars. Tur att vårt språk innehåller orden - inga kommentarer. Jag är säkert inte den enda som reagerat på dessa ord. Jag menar, hur dum kan människan vara, när det finns problem så kommer det att komma upp till ytan. Lika säkert som att ogräset växer i potatislandet. Jag är uppfostrad att när jag gjort eller sagt något så får jag ta konsekvenserna. I tonåren skulle min pappa aldrig accepterat att jag sagt - inga kommentarer. Det kommer jag inte hellre göra när det gäller mina barn. Ja, ja det är väl för att vi är "vanliga" människor och inte högt uppsatta chefer eller politiker.

Nog funderat kring det, ska hälla upp en kopp kaffe till och fortsätta att inte synas i min fina morgon-mundering! 

Vad vill drömmar säga??

Efter en natt där drömmarna satte svårigheter att få sova lugnt sitter jag och tänker på vad dessa vill säga. Jag är helt övertygad om att det undermedvetna försöker att förbereda eller berätta något när det gäller drömmar. Men det behöver inte vara de personer man drömt om som förberedelsen avser, de har jag upplevt förr. Det svåra är att komma på vad drömmen vill förmedla.

Det sägs ju att natten är den tidpunkt när kropp och själ ska ta igen sig. Då kan man fundera på varför man drömmer mardrömmar eller otäcka drömmar. Hur ska själen vila då? Är det skillnad på mardrömmar och otäcka drömmar? Eller är det samma saker? Vad är det som gör att det blir en mardröm?

Jag tycker att alla drömmar som ger en känsla av obehag ska gå under namnet mardröm. Den behöver inte vara full med monster, spöken, blod eller annat otäckt. Det kan helt enkelt vara att någon kliver på en blomma. För det är känslan som gör det otäck. 

Det kan vara svårt att komma ihåg sina drömmar. Jag har lättare att komma ihåg det som ger staka känslor än det som bara flyter på. Surt är det när man drömmer något roligt och vill komma ihåg det. Just nu vet jag att någon sjöng en sång i natt för ett födelsedagsbarn. Den va bra och finns inte i verkliga livet, långt bak ligger tonerna och nynnar men texten är helt borta. Varför ska det vara så svårt att plocka fram den, nått roligare minne kan jag väl få av nattens drömmar. Men ack nej, det vill inte komma tillbaka. Får väl sitta och fundera på vad det andra vill säga istället tills jag kommer ihåg mera.

Känner mig nöjd.................

Efter två dygn som satte spår i kroppen och gav lite sömnbrist sitter jag vid datorn och tänker. Mitt jobb ter sig annorlunda för jag har bara två tider att passa varje vecka, när jag går på och när jag går av passet. Många tycker att jag är lite konstig som gillar mitt jobb. Det är ingen ordning på vad, när och hur man ska göra. Bara kung Bore själv vet vad han släpper ner. Men det är det som gör att jag gillar mitt jobb. När man så som idag får se solen stiga upp bakom berg och träd så tänker jag att detta är det bästa som finns.

En ännu bättre är det när jag gjort ett jobb och kan känna mig nöjd. Idag är en sådan dag, rätt temperatur, rätt hårdhet på vägen och rätt inställningar av plog-pigan. Is skrapningen gick som en dans, till och med gruskorn visade sig för att hjälpa bilisterna mot halkan. Känner mig lite stolt och skryter på mig själv. Det är inte alla förunnat att kunna säga så, med andra ord är jag riktigt nöjd idag!

Nu lyser staken.................

I väntans tider kan man alltid passa på att skriva ett par rader. 

Jag har fått ljusstaken att lysa även här i Åsele. 

Likt barnen på julaftonen kom jag ner igår för att pynta lite på mitt rum. Det är inte samma mängd pynt som det är hemma men lite glitter, några bollar och en adventstake. Packade upp veckan saker och vips var det även pyntat och klart, allt inom ringa tiden av ca fem minuter. Sista att göra var att sätta i kontakten till staken. Men ack vad jag bedrog mig. Den ville inte lysa trots att jag testade den hemma innan jag packa med den. Lite sur och besviken va det bara att inse att julpyntningen inte fick sitt slut denna kväll.

Idag blev det en tripp in på konsum för att inhandla nya lampor. Sen tillbaka in på rummet, spänd av förväntan skruvades lampa för lampa ut. Se....nu lyser den, nu kommer det även att vara julefrid mellan plogningarna!

Lite ensam...............

När man inte har mer att göra än att vänta så börjar tankarna på att spinna. Ensam i en lägenhet med tv´n på sitter jag framför datorn. Kan faktiskt känna att jag är ensam, en ensamhet med saknad och längtan. Kanske är det för att det är första advent? Kanske påminner det mig om att man vill vara tillsammans?

Jag saknar min vän och mina pojkar, de är bara 7 mil bort men det känns som sju långa mil. Saknar även min dotter och min måg, även deras lilla "råtta" - Molly. De finns 13 mil åt andra hållet, inte så långt det hellre men ändå... Tänker på min syster, dit är det nästan 17 mil, ingen Rom-resa det hellre. Men nu är det så att jag inte tar mig någonstans utan befinner mig i Åsele. Långt från nära och kära. Lite sorgsen men.....

Dags att försöka vända på tankarna, det är bara.... så långt till dem. Ja, och de finns inom mig. Det är min vän och mina barn samt min syster. Jag är lyckligt lottad att de finns. Ingen av dem är längre bort än ett samtal. När jag tänker på dem så måste jag le, jag hör skratten i mitt huvud och de trevliga och roliga kommentarer som spontant rinner över deras läppar. 

Det är inte synd om mig och jag är inte ensam även om jag sitter själv. De finns nära i mitt hjärta och därifrån kommer de aldrig!

1:a Advent...........

Idag börjar den efterlängtade julmånaden, vissa har mera traditioner än andra denna dag. 

Advent är en kyrkohelg som infaller fyra söndagar före julafton. Den inleder julen men också kyrkoåret. Även om julförberedelser nuförtiden påbörjas ännu tidigare, så utgör advent ännu en markering att julen närmar sig. Ordet advent betyder ankomst på latin, i folkmun har det blivit väntan.

Vad nu vi alla väntar på är lite olika, barnen väntar på tomten. De lite äldre ser nog fram emot alla julklappar. Vissa längtar till maten och andra till Kalle Anka. Ja, julen har nog lite för var och en att ge. Sämst tycker jag det är att alla stressar, springer och kanske rent av tappar humöret. Men stanna till, varför ska vi göra det. Blir det en bättre jul för att benen löper likt trumpinnar, att ryggen värker och ögonen knappt vill vara uppe. Nej, det blir inte bättre! December månad ska vara en månad med mys, en månad man gör det man vill och det man hinner. Jag lovar att julen alltid kommer ändå!

Vad väntar jag på? I år väntar jag på Kalle Anka, jobbar hela veckan men tror att vi struntar i att ploga just vid Kalle Anka. Jag längtar även till julefriden, då alla har tid att sitta still och prata. Jag hoppas att det är lugnt på kvällen så jag hinner besöka några bekanta för trevligt jul-prat. Så längtar jag till veckan efteråt, då jag får tid med mina nära och kära. 

En riktig vän.............

Torsdag förmiddag och har just haft besök av min väninna. Sitter nu och tänker på hur det är och vad som gör att man är en riktig vän. 

En riktig vän är det finaste man kan få och det är nån man ska värna om. En riktig vän behöver man inte förklara för, den vet ändå vad som händer och sker. Det är en värme och en kemi emellan två människor som bara finns. Man är på samma våglängd. 

En riktig vän är en person som vill en väl, delar sina erfarenheter och tankar utan att påtvinga. Den vännen säger inte att du ska tycka si eller så utan accepterar dig som du är. Du får finnas men det är inga krav på att du måste. 

En riktig vän får man krama, när man vill och hur länge man behöver. Den energi man behöver bjuder en riktig vän på.

Detta lilla inlägg tillägnar jag en av mina vän!!

Kram kram!

Jag vet att jag inte borde..........

Jag vet att jag inte borde köpa mera julsaker men....... 

Ja, de som hjälpte mig att flytta till lägenheten vet att det står många, och då pratar vi många, lådor med julsaker i mitt förråd. Men jag kan inte hjälpa att jag älskar tomtar och andra fina julsaker. Det är som en drog, kan inte låta bli. 

Idag var det en sådan där dag, när det bara inte gick att låta bli att göra små investeringar. Va in på loppisen i Åsele - Salig röra, för att jag bara skulle kolla. Hade visserligen sett en söt kakform i fönstret och tänkte titta på den. Vad finner jag då, jo nya gardiner till julen, inte fel utan måste köpas. Det är ju bra pris och pengarna går dit de gör nytta. Jag slår till! Så de slank ner i korgen tillsammans med en julkorg som jag kan använda till julklapp åt någon av mina vänner. 

Så gick det till efter middagen, sitter med stickningen framför datorn och kollar medan jag väntar på att jourtelefonen ska ringa. Då kommer de, så...... söta tomtar, ja de kostar ju inte så mycket och fina är de. Det han inte gå mer ä 43 sekunder så hade jag slagit till på två av de fyra på bilden. Känner mig stolt för jag lät i alla fall bli hälften. Eller var det så att jag inte kunde låta bli?? Vad ska mina barn säga, de vet om hur många tomtar det finns och nu peppar ta i trä ska jag få in alla i min "lilla" trea. Släpper tanken några sekunder och sen vips så är gardinerna i datorn, de som skriker att de vill sitta hemma hos mig. Ja jag borde inte men jag måste, hihi jag fick även dessa. 

Nu känner jag mig nöjd med att få en vecka ledigt snart så jag får ta fram alla kartongerna. Till veckan ska det pyntas, från tak till golv. Jul jul strålande jul..... det ska inte gå att missa när man kommer in till mig. Ett beroende, ja det har jag, beroende av alla vackra prylar man kan få ta fram i december månad. Och jag står för det - jag älskar jul!!

Varje år ter sig annorlunda...............

Med kaffekoppen i handen framför datorn sitter jag och funderar på världen. Så olika den kan te sig från år till år. Ifjol hade vi redan fått en massa snö och vid denna tidpunken var det halka på jobbveckan som man kämpade emot. I år är det ingen snö trots att det bara är 1,5 vecka kvar till första advent. Lite halka har vi haft men inget alarmerande. I stället fick vi en höststorm som hette duga. Många kände av den mer än andra, blev utan ström, el och vatten. Ja, blev rent av isolerade av träd som blockerade vägarna.

I fjol var jag singel, försökte att glädjas åt andras lycka. Var nog lite sorgsen men ville att allt skulle gå väl för de jag kände för. I år blommar min egen lycka och när jag tänker på min hjärtevän kommer värmen i bröstet. Inte trodde jag att livet skulle få den vändningen som det visade sig bli. 

Vart kommer jag att stå nästa år? Kommer jag att ha samma jobb och snön gnistrar på backen när det lackar mot jul? Kommer jag att ha samma värme i bröstet som nu och leva lyckligt med min vän? Ingen kan veta vad framtiden har att ge var, men det blir inte bättre än man gör det. Något som alla säkert vet. Man ska vårda det fina man fått i livet, värna om de man håller kär och vill behålla i sitt liv. Det gäller alla, oavsett om det är familj eller vänner. Det kostar så lite att bry sig om en annan människa och vi har mycket energi att ge varandra. Någon klok människa har sagt att man ska:

- Älska varje minut

- Skratta varje timme

- Lev varje dag

Julen närmar sig med stora steg.............

Jul jul strålande jul..........ja det är så de sjunger. Vi närmar oss en månad som många ser som stressig och jobbig. Men varför ska vi stressa, vad är det som gör en riktig jul? Mat, bakning, julklappar.....barn som skriker eller tjatar. Ja det kan vara en månad som gör att magsåret kommer som ett inslaget paket. Måste det vara så?

Nej, för mig är december en månad av njutning. Jag kommer att jobba på julaftonen och det går lika bra, för man kan njuta av julen ändå. December är en månad av ljus, kulor och glitter. En vacker månad och man gör den till det man själv vill. Julklappar är inget vi måste jaga, det går faktiskt lika bra med en historia som nån diktat ihop bara för mig. Kanske är det nån som gjort lite godis och tänkt på mig. Jag behöver inte julklappar för miljoner och tro det eller ej, det behöver faktiskt inte mina nära och kära hellre. 

Jag tror att vi glömt bort varför vi ska fira jul tillsammans, det är för att ha mysigt och umgås. Kanske man äter en knäck till Kalle Anka och dricker en glögg till Karl-Bertil. Det är inte för att vi ska jäkta ihjäl oss eller köpa julklappar så att vi ska knappt överleva januari månad. 

Har ni tänkt igenom er jul? Jag har tänkt på min, jag önskar mig en "lilla julafton" med familjen med mys och skratt. Jag önskar att jag får se Kalle Anka kl 15,00 den 24 december. Något mera behöver jag inte!

Tur i oturen................

( Lomsjövägen 2013-11-17 kl 10,45 )

Denna förmiddag satte jag i bilen och tittade på stormen Hildes framfart på väg ner till jobbet. På vissa ställen såg det ut som om någon spelat "plock i pinn" men tallar och granar. Det är bara att tacka de högre makterna att ingen har kommit till skada. Det är rent otroligt vad en storm kan ställa till med. Man kan inte förstå vilka otroliga krafter som den har. 

Många har på facebook lagt ut bilder på hur träden missat bilar, hus mm. De känner att de haft tur i natt. Medan andra har tappat hustak, saker ute som inte tagits in osv. Vissa har fortfarande ingen ström eller telefon. Men jag anser att det är små saker med tanke på hur det kunde gått. 

Trots att det kämpats hela natten ligger det fortfarande träd på vägbanan på 17 ställen efter väg 90 mellan Meselefors och Åsele. Det är bara en av de drabbade vägarna. På andra ställen är det helt oframkomligt fortfarande. Det är söndag, ingen stress så vi ska inte klaga utan vara tacksamma över att det "bara" är träd som kommit till skada.

Trots nattens oväder känner jag att det är bra att jag bor där jag bor. Det är inte så ofta vi drabbas av oväder så vi kan leva med det. Vi slipper bli bostadslösa, slipper mista familj, släkt och vänner pga oväder. Vi är lyckligt lottade trots allt. Ja, vi har tur i oturen!

Tvåsamhet..............

En spännande tid är det just nu men även en tid för tanke och vaksamhet. Att finna en vän är underbart och man känner att allt bara flyter fram. Allt är lätt i början, det vi vi alla. Sen kommer en vardag och det är då det gäller att man ser till att allt fungerar. Många tankar går fram och tillbaka, rädd att nått ska gå fel. Ett gammalt talesätt säger att bränt barn skyr elden. Men det kanske är en bra sak att man har i huvudet att inte göra någon illa. Att tänka på att det inte ska bli rutiner, vanor och att man glömmer bort vad det var som gjorde att man fastnade för varandra. 

Erfarenheter analyseras, värderingar klargörs och viljan att få ett långt och lyckligt liv finns. Jag beundrar de som lyckas. Undrar även vad de har för "recept". Jag vill också lyckas, inget vore väl så underbart som det. 

Att livet är en dans på rosor kan ingen inbilla mig, eller jo det är det. För på rosen finns även taggar, både längre och vassare men också små mindre märkbara. Konsten är att undvika dem och passera på stjälken, på väg upp mot de vackra kronbladen.

Jag vill mot kronbladen så jag fortsätter min vandring uppåt!

Natur och verkstads tankar.........

Idag har det varit en sandningstur i alternativets tecken. Chefen hade otur igår så vi fick en kabelbrand i lastbilen. Detta medförde att vissa funktioner inte fungerade idag. Men det var inget livsnödvändigt och det går att jobba ändå. Men det blev lite annorlunda.

Dagen idag var farsdag, en mycket vacker sådan. Solen har lyst på min näsa och man blir bara glad av att jobba även om det är en söndag idag. Men jag har lite skäms-byxor på för jag har tyvärr inte ringt min pappa ännu för att gratulera honom. Men han hör så dåligt att det är svårt att ringa när man ligger på vägen. Det blir att fira honom på riktigt när jag kommer hem nästa gång istället. 

Naturen har bjudit på många vackra vyer under svängen. De små talgoxarna var riktigt nära vid stoppet för att släppa ner sandspridaren. Kunde nästan röra dem. Efter Torvsjö-vägen fanns massor av spår av renarna som man transporterat ner från fjällen. Jag log när i mitt huvud börjar komma toner av Hakona Matata. Såg nästan hur renarna själv sjungit medan de lunkat fram efter vägen. 

Ja så är det, ett av felen som blev med lastbilen var att radion slutade fungera. Som tur är har jag många visor i skallen och har underhållit mig själv. Min kära pappa säger att man kan sjunga i duschen och i kyrkan, men jag tror att det även är lovligt när man sitter ensam i lastbilen.

Så när det börjar att skymma kommer alla mina funderingar om lastbilen, det visar sig hur mycket vanemänniska man blir när man jobbar. Instrumentbelysningen funkar inte, hmmm, raskt löser jag det med att använda pannlampan. Den underbara lampan vid sandspridaren funkar inte hellre, jag saknar dig lilla lampa. Dags för en mandarin, jösses så var det, jag kan inte hissa ner fönstret för att spotta ut kärnorna. Ja felen är många men det är inga livsnödvändiga, man får bara en påminnelse om att man ska vara glad när allt fungerar. Men i morgon kan det vara en annan sång för då ska vi nog in på verkstan. Jag kommer att klappa lastbilen och berömma den för allt när det fungerar som det ska igen. 

Ja detta var ett litet ax-plock om vad som kan röra sig i en plog-pigas huvud. Ler igen när jag tänker på vilken vacker dag jag fått vara med om!

Trafikanter..........

Igår var det en dag i jobbets tecken, man ska värna om säkerheten. Som många redan vet så jobbar jag med sandning och plogning i Åsele kommun. Så jag kämpade tappert på förmiddagen med att sanda vägen mot Meselefors, inget konstigt hände utan det var en helt vanlig dag.

När detta pass var klart så fick jag förvarning både av jouren och himlen att det var plogning/ skrapning av snömodd som skulle bli mitt nästa uppdrag. Det snöade på ganska friskt. Front plog på och mat i magen för att så vara redo för eftermiddagen. 

Jag började min sväng med radion spelande i hytten. Sjöng och nynnade med så gott jag kunde samt hörde nyheten om Anders Borgs hår-klippning massor av gånger. Skänkte honom en tanke och fnissade att visst är det konstigt att det kan bli en sådan stor nyhet för att man klipper bort svansen i nacken. Kanske jag ska klippa mig jag med?? När jag vänt i Meselefors och var på väg tillbaka kommer, ja jag ljuger inte. Den största pickupen med släpvagn, åtminstone trodde han det. Han håller inte ut. Jag som god plogare tar in på min sida, viker frontplogen i god sed för att visa min mötande trafikant att jag uppmärksammat honom och att jag tänker hålla mig på min sida. Men vad gör du karl?? Håll ut! Han kommer närmare och närmare min lastbil. Jag ska inte väja utan jag ska sakta men säkert passera på "min" sida. Jag väntar, tittar och tänker - nu smäller det! Men som tur var så hade han inte bredlast-skylt på, eller hade han glömt den, utan passerade min frontplog med ca 2 cm marginal. Jag tänkte att hur dum kan man vara, om man inte är rädd om sitt eget liv så kan man väl tänka på andra. Jaja det gick ju bra denna gången.

Fortsätter vidare neröver, vänder i Åsele och upp igen. Denna gången styr jag kosan upp mot korsningen Siksjöhöjden. Glatt sjungande igen med min "kompis" radion. I mellan 35-40 km/h hinner man med många låtar medan man susar, ha ha överdrivet, fram. Men vad nu, bilspåren går nästan utanför vägen. Min uppmärksamhet skärps och jag tänker att här har det gått undan. Ögonen följer spåren framför mig, i kurvorna har bilisten slickat snöstickorna. Ja det gick bra där i alla fall, mot nästa kurva och även här finns inget kvar av trafikanten. Men vad i tusan........ hen har klipp ner en av mina snöstickor, dem som jag är så rädd om. Jag minns förra vintern vilken ångest jag själv hade när jag råkade stöta omkull en sticka. Kallade mig flera väl valda fula ord. Och nu, hur har man mage att köra ner "våra" snöstickor, vilken skurk hinner tänka att jag tar upp jakten. Jag ser dina bilspår och jag kan följa dem. Kommer på att jag blir upprörd av en träpinnes fall, lite ironiskt kan tyckas, känner att va tur att bilen inte låg i diktet på vägen.

Kan inte sägas för många gånger att man ska vara rädd om varandra i trafiken och man ska även vara rädd om sig själv. Vi har bara fått ett skal till vår underbara själ så va rädd om det!

Man blir aldrig för gammal för att mysa i sängen.....

Man blir aldrig för gammal för att mysa i sängen. Jag, Molly och dottern ligger i min säng på jour-rummet medan vi väntar på dotterns pojkvän ska komma. Detta bringar tankar tillbaka till när barnen va små och man lurade dem att ligga kvar en stund till i sin egen säng. Det spelade ingen roll hur länge man lyckades men varje minut var guld värd.

Måste säga att det är lika mysigt nu med hund och dotter. Vi säger inget utan bara myser, spelar ett och annat spel men mest myser. Värmen omkring oss blandas, lugnet går inte ta fel på. Söndags mys på hög nivå! Mor och dotter, det är härligt med mys-tid. Till och med hunden Molly har tid att bara ligga still. 

Önskar att jag kunde få uppleva detta oftare, men det är inte lätt när barnen vuxit upp. Så jag säger bara till er som har dem små eller fått nya små barnbarn. Ta er tid att bara mysa för det är nog bland det bästa som finns.

Manligt och kvinnligt............

Vad är manligt och vad är kvinnligt? 2013 och vi har fortfarande kvar begreppen känns lite konstigt. Vi klär barn i rosa eller blått, det tar emot att sätta rosa på en kille eller blått på en tjej. Varför?

Vi tycker även att det är manliga och kvinnliga yrken. Det är visserligen på bättringsvägen men fortfarande diskuterar vi i dessa termer. Speciellt när man i media diskuterar finns dessa begrepp. Jag funderar nu, vad är manligt och vad är kvinnligt idag? 

Är det kvinnligt att älska skor? Ja det gör både jag och min dotter, men nej det har inget att göra med att vi är kvinnor. Alla kan älska skor och det är helt naturligt. Visserligen så kan jag inte ha annat än stålhätta när jag jobbar men när jag är ledig kan jag använda dem. Är det kvinnligt att klä sig i kjol, klänning mm, nja vet i tusan, man ska trivas och det är det viktigaste. Är man inte kvinnlig om man gillar jakt, maskiner och kan tänka sig vara "skitig/ oljig" om fingrarna? Jo det är man definitivt.

Min farbror som inte längre finns med oss tyckte mycket om att sy tavlor, var det omanligt. Nej det tycker jag inte för han var jätteduktig och han tyckte om det. Min son har valt att använda de kläder han tycker är fina och struntar i färgerna, det kallar jag manligt. En pappa som väljer att vara hemma med barnen när de är små, det är också manligt.

Det borde vara manligt och kvinnligt att gå emot traditionerna som tidigare bestämt definitionen på dessa begrepp. Manligt och kvinnligt är att stå upp för vad man tycker och känner, inget annat. Dvs det är samma sak och det enda som skiljer är att man är man eller kvinna. Två ord med kön-benämning men har samma betydelse.  Heja, heja alla pojkar som tar på sig rosa skjortor och går emot strömmen. Lika dant säger jag till alla tjejer som gör saker som andra tycker är "karl-göra". Avslutar med att säga att det är tur att gamla fördomar håller på att försvinna och att det är upp till oss att se till att så blir. Man ska få vara den man är och inget annat.

Det lilla extra........

Idag sitter jag med en kaffekopp i handen och känner lusten att skriva. Vet inte om vad men det kommer väl när fingrarna börjar trycka på tangenterna.

Jo jag ska skriva om det lilla extra som kan få en människa att stanna upp och njuta av stunden. Mitt senaste lilla extra hände flera gånger igår. Bland annat i går kväll när jag och sonen ätit middag. Då kom hans kompisar ner och de skulle se film. Det lilla extra i den händelsen var att jag som mamma även kunde sitta med och titta. Vi fällde ibland en kommentar och var alla på samma nivå. Jag tänkte att hur fint är det inte att man kan vara tillsammans med ungdomarna i min ålder. Det är något extra, för de är som mina barn hela högen och jag älskar dem alla. 

En annan sak som kan vara det lilla extra är när man känner sig väldigt ensam, eller är väldigt trött. Så kommer ett sms eller ett telefonsamtal som gör att ensamheten försvinner eller att tröttheten byts ut mot ett skratt. Ja ett litet extra avbrott som gör att man får ny energi. 

Man kan själv också göra "det lilla extra" för att bryta stressen och stanna upp. Det finns så många små saker runt omkring oss som vi inte lägger märke till. Det kan vara att ta sig tid att se, den lilla frusna sparven som hämtar sin mat. Solen som skiner på ens näsa och man hinner med att uppskatta den lilla värmen som fortfarande finns i strålarna. Eller varför inte bara ta sin kaffekopp, dricka en klunk och känna efter hur gott det verkligen smakar. 

Har du gjort/ känt det lilla extra de senaste dagarna? Det är en skön känsla, jag ska njuta av det flera gånger även idag! Kanske kan jag även göra det lilla extra för någon annan också.

Besvikelse..............

Människan har många känslor bla, lycka, kärlek, ilska och besvikelse. Många av dessa känslor kan man njuta av, andra kan man kontrollera. Besvikelse är dock en av de svåraste. 

Det är svårt att vända känslan av besvikelse, den kan komma av mycket. Idag känner jag stor besvikelse. Jag litade på personer men det visade sig inte vara som jag trodde. Jag trodde att det fanns respekt för andras saker. Jag trodde att det fanns personer som stod upp för det man gjort och erkände. Jag trodde att vi fortfarande kunde säga förlåt till varandra!

När jag känner besvikelse så tappar jag tron på mycket, jag tar även till tårarna för det är en av de få ventilerna jag vet kan hjälpa. En stor svart klump sitter i magen. Jag blir nästan handlingsförlamad. Ingenting är roligt och planer jag gjort känns inte aktuella. Jag skulle helst vilja krypa ner i en grotta och jag känner mig otroligt ensam! Jag antar att det är fler än reagerar på det viset. Jag kan inte ändra på andra och har svårt att göra nått åt känslan. Det enda jag kan göra är att hoppas att den känslan försvinner....

Hur pass känner du dig själv...............

När man inte har annat för sig än att vänta så kommer de mest konstiga tankarna fram. Just nu tänker jag på hur mycket man känner sig själv. Vet jag om de fel och brister jag har? Vet jag även om de positiva egenskaper som följer med mig? Vågar jag stå upp för vem jag är?

Ja jag har lärt mig mycket under min levnadstid, både när allt varit glatt och även i svårare tider. Ju äldre jag blir ju mera funderingar kommer. Jag tror att erfarenheten man får ger också en stor vetskap om vem man är. Vissa saker kan man ändra på medans andra måste man lära sig att leva med. Jag vet att jag bör undvika en del egenskaper. De kommer alltid att finnas men just vetskapen gör att jag känner mig själv. Hur jag kommer att agera om jag inte gör nått åt det. Jag vågar även stå upp för dessa egenskaper och det gör att det lättare går att förstå mig. Med andra ord så kan en negativ egenskap ge nått positivt.

Så är det detta med positiva egenskaper. Det är nästan sämre, för vi har sedan urminnes tider lärt oss jantelagen. Jag ska inte tro att jag är nått, va inte så märkvärdig osv. Vad är det för fel att säga att man är bra på nått? Är det en dålig egenskap att man är snäll, rolig, trevlig, omtänksam mm? Nej, det tycker inte jag i alla fall. Jag anser att man ska stå upp för det. Det är inte att göra sig märkvärdig på nått sätt utan det är att vara en fin människa. Många av oss har säkert råkat ut för en situation att man fått frågan: Beskriv med fem ord nått negativt om dig, Och sen följdfrågan , fem positiva saker. Hur lätt är det inte att finna fem fel och sen fastnar man.

Tänk så tokigt det kan bli! Jag tycker att alla människor ska kliva upp på morgonen och säga till sig själv i spegeln - "Fasiken, jag är bra på...........". Tänk vilken fin början på dagen det skulle bli.

Jag vågar säga att jag är bra/ mindre bra på ......... Jag vågar även stå upp för mina egenskaper. 

Vågar du??

Snart går vi mot ljusare tider igen..............

Sitter och funderar lite nu när vädret är vackert och ingen körning är nära. Inser att det är nu på söndag som sommartiden slutar och vi går mot vintern på riktigt. Känns som mörkt och kallt. 

Kommer då på, att om två månader är det juldagen. Det betyder att snart har vi även vintersolståndet och dagarna kommer att bli längre. En härlig känsla, hösten i all ära men när löven ramlat blir det bra mörkt. Det är den 21 december det vänder, exakt 57 dagar om man inte räknar med idag. För ett barn är det mycket men som vuxen vet vi alla att det bara smäller till. Då ska vi även hunnit med en massa andra saker, julstök och klappar, trängsel och dofter. Behöver jag skriva mera, nej jag tror att man har bilden i huvudet av vad som väntas. 

Men så länge behöver vi inte vänta för vi hjälper ju ljuset på traven före. Det är 36 dagar till första advent. Då tänder vi fler lampor, stjärnor och stakar. Vissa av oss har även lite mera, tomtar och änglar på lut redan i början av december månad också. En härlig tid framför oss om vi stökar i en lämplig takt utan stress. 

Detta blev en fundering med många siffror, 2, 21,57, 36, 1 - låter nästan som en keno rad. Kanske man ska spela på ljusets siffror. 

Men varför vänta på solens strålar i mörker, under tiden tänker jag använda levande ljus! 

Regn och rusk...........

Sitter inne och tittar ut genom fönstret och får då en tanke på hur människor beter sig när det är regn och rusk. Ja, hur är den normale höstmänniskan. När dimman ligger tätt och vattnet rinner på vägbanan ser man att det inte är det optimala vädret för oss människor. Även om det enligt termometern inte är kallare än + 8 grader så ser det värre ut. Måste man ut så drar man upp jackans krage högt, hukar ihop sig och sätter blicken neråt. Det lunkas fram som om det är den längsta sträckan man gått på flera år. Träffar man någon så höjer man huvudet och säger tyst hej. Fortsätter vidare i samma takt. Om nu mot förmodan det skulle vara någon som säger mera så blir det - Va dålit väder hä ä! Och då svarar men - Schjuu. Sen kommer  - Hade! Mycket mera än så blir det inte. Tror att det är så att vädret sätter sig lite i oss människor också.

Skulle det nu vara sol så blir vi alla mycket gladare, sträcker på ryggen och ler om allt. Ja till och med åt den kala björken som nu står utan löven för att vänta på vintern. När man träffas så blir det samma början av konversationen men i stället för dåligt väder blir det fint väder. Varpå den andra glatt svarar - Jo vi had bara - 3 i morse så det ser ut att bli bra ett tag nu. Sedan fortsätter samtalet med lite olika funderingar varpå man önskar varandra att ha det bra till nästa gång man ses. En helt annan glädje finns i luften, det är så att vi till och med får mera tid att umgås. 

Ja det är lustigt hur vi fungerar. Jag måste le lite trots att det bara är + 8 grader ute samt regn och dimma. 

En "plog-pigas" vardag.....

Kväll och kollar väderrapporten på klart.se. Det ser ganska lugnt ut men hoppar glatt i säng med datorn. Skriver ett par rader och spelar några spel. Ögonen börjar ramla igen och det är inte konstigt då klockan börjar att närma sig halv 12. Drömmer sött i en varm säng.

En röst frågar: Är du vaken? Klart som tusan att jag inte är det. Det är mitt i natten och jag drömmer som bäst. Men väl uppfostrad, svarar jag artigt: Ja, det är jag. Nattens största lögn då jag fortfarande inte förstår vem som frågar. Men snabbt kommer både ögon och hjärnan igång. Det är dags. Vi ska ut och sanda och min snälla kollega har väckt mig. Hugger tag i en dricka och pillrar mig upp till garaget. Startar och drar upp porten, nu ska det bara bli luft i systemet och medan får "pigan" dra i sig en cigg. Sen bär det av till lastnings stället, en provsväng att allt funkar och sandning i förebyggande syfte. Det blir tre skopor med traktorn. Första svängen så gör vi en kombo-lastning eller rättare sagt, jag surrar och min kollega lastar. Humöret är på topp för oss båda. Vi önskar varandra en bra sandnings sväng och så tar vi riktning åt var sitt håll. Jag får inte igång P4 på radion men hittar cd-skivan jag lämnade i bilen tidigare i höst. Sweet home Alabama kommer ut ur högtalaren, jag sjunger glatt med även om ögonen inte riktigt är vakna men det hjälper. Och se det drabbar ingen att jag är lite hes så här tidigt på morgonen för klockan är nu strax före fyra. Det är bara jag, lastbilen, musiken och mörkret. Det blixtrar till i ett par ögon på vägen, god morgon Micke Räv säger jag mellan orden i låten. 

När turen är avklarad parkerar jag igen vid garaget. Ner till lägenheten för lite frukost. Sen är det bara att hålla sig vaken en stund för att väcka sonen som ska upp till skolan. Det är tur att det finns telefoner, annars skulle nog han sova hela veckan jag är borta. Kanske inte riktigt men en stor del av den. Efter väckningen för jag en stund sömn till, inte helt fel. 

Vaknar igen, lite piggare men fortfarande lite sömnig. Det gör inte så mycket för det tillhör jobbet liksom. Rör man på sig lite så går det över. Prat och skratt vid bordet över några kaffekoppar så är jag på banan igen. Nu blir det att göra lite småfix. Idag står underbettet på agendan. Reka, smörja, ringa för råd, och så en sväng till, reka smörja, reka lite till och vips så fungerar det mycket bättre. Nu över och hjälpa de andra som tack för hjälpen jag fick. Tjänster och gentjänster, det är trevligt att vi hjälps åt för fyra/sex händer kan göra mer än två. Får nytt uppdrag och det är dags igen vid fyra på eftermiddagen. Bara att sätta i sig lite mat så att man är redo.

Så bär det av igen, men denna gången är det en längre sträcka som ska sandas. Kommer åter tillbaka vid halv tio. Nu är det mörkt igen, kaffe och lite avslutningsprat. Första tillbaka sätter igång kaffekokaren. Kolla vädret igen och spekulerar om vi ska ut även i natt. Vi får väl se, gnabbas lite med varandra om vem som kommer att få rätt. Bäst att lägga sig för man vet aldrig, har jag rätt åker vi ut även en sväng till fram emot morgonkvisten. Har jag inte får vi sova. Oavsett vad som händer är jag lika glad för jag trivs med mitt jobb och med mina kamrater. 

Ja så kan livet vara för en "plogar-piga"!

Den som gräver en grop ...................

På vägen ner till Åsele idag så satt jag och funderade på hur mycket människan kan ljuga och gå med osanning utan att få dåligt samvete. Ja det är så att vissa inte alls har skrupler och tror i sin enfald att den som de snackar skit om inte får reda på det. Skakade på huvudet flera gånger i tanke på hur korkad människan kan vara. Förstår ej hellre hur man kan för egen vinning bara bete sig hur som helst. Sen när man träffar personen i fråga så är de så "goda vänner" och verkligen inställsamma. Säger bara en sak - fuck of and die - eller var det att ta i kanske.

Jag anser att man ska vara ärlig i alla väder. Det varar längst! Jag tycker också att det är roligt om det går bra för någon och deras lycka glädjer mig. Men så är det tydligen inte för alla. Jag står för att jag inte varit inom mitt yrke någon längre tid och att jag lär mig varje dag. Det är det som gör att jag trivs och tycker att det är fruktansvärt roligt att jobba. Kommer aldrig att tävla med min kollegor som jobbat längre än mig utan är tacksam över det som de delar med sig av sin erfarenhet. Så kommer man till dem som kallar sig för vänner/ kollegor, som sprider osanningar och pratar vitt och brett med andra förare, kunder och viktiga företag. Jag tycker att det är skamligt. 

Jag kan med gott samvete berätta för dem som hört annat att:

- Jag har aldrig fått sparken från nått jobb för att man varit missnöjd med mig.

- Jag har haft god kontakt med mina chefer och varit ärlig i alla lägen.

- Jag har gjort överenskommelser med chefer och kunder så att alla varit nöjda, inte farit fram med osanning eller lögner. Raka puckar varar längst och det har alla varit glada för. 

Ja jag skulle kunna rabbla upp många fler punkter men jag tycker att dessa var viktigast. Och de som är mina vänner vet att det faktiskt är så här. De som bara "lossas" vara mina vänner kan jag säga att det är det samma vad ni säger för allt kommer fram tillslut.

Säger som Tony Rickardsson  - Jag är inte bitter! För det är jag inte men jag är besviken på hur man kan bete sig.

Avslutar min måndagstanke med ett gammalt ordspråk:

Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.

Elak gammal kärring..........

Det här med övergångs åldern är ingen lek vill jag mena, då är det inte en själv som drabbas värst utan alla "stackare" runt omkring. 

Kvinnan reagerar på många olika sätt men jag vet att jag blir en "elak gammal kärring", på ren svenska. Jag fräser och blir lessen så fort det går emot. Känslorna kommer innan tanken ens handlat. Egentligen är det bara bagateller som det gäller men mitt sätt kan te sig som att världen håller på att gå under. Ha ha kan man säga att det som att man hittar dolda fel vid ett köp. Man får dem liksom inpå. Lyckligtvis så finns det inga felfria människor på vår jord men någonstans i utvecklingen gick det på tok när det gäller konstruktionen av kvinnan. Turligt nog så har forskarna tagit fram mediciner som ska hjälpa och lindra den kritiska tiden som händelserna sker. Mina barn kallar dem snällt för "Arga tanten piller". Men det är inte lätt att komma ihåg dem, ibland får man uppleva den arga häxan innan pillret landar i magen. 

Det är dock bra att naturen skapat nära och kära som har förståelse och kan uthärda alla vredesutbrott. En gråtande mamma som likt ett litet barn kryper upp i soffan. Eller den skrikande arga tanten som liksom kröp in i deras kära vän som demoner övertar kroppar i skräckfilmer.

Hur länge varar nu detta stadie? Sorgligt nog så är det olika för alla. En del börjar tidigare än andra och en del har det längre än andra. Enda trösten man kan ge är att inunder det hemska skinnet som nu inte är sig likt kommer den "gamla" personen tillbaka även om det är när rynkorna blivit fler och håret börjat gråna. 

Hav tröst mina vänner för vi skola alla den vägen vandra!

Tur i oturen.......

Ja idag har jag funderingar på tur och otur. Vad är egentligen tur och otur? 

Är det tur att man kör av vägen och klarar sig oskadd? Är det då otur att bilen går sönder? Är det sen tur eller otur att det kostar mellan 5-6000 kr att laga den? Kan ju bero på hur man säger det. Säger man bara 6000 kr så låter det bättre än att man säger 6000 rakt av. Än hur jag vänder och vrider på orden så får jag inte en kostnad att bli tur. Kanske man ska säga att det va bättre med 6000 än 15 000 kr. Ja då kan det vara tur att det inte blev mer.

Nästa tur man kan fundera på är tur i spel lika med otur i kärlek. Har jag tur i kärlek då för jag vinner sällan och aldrig. Ja, lite tur har jag nog och kanske turen även växer. Tycker dock lite synd om vinnaren på Lotto som tog drömvinsten på nästan 152 miljoner. Denna stackare måste ha jätte otur i kärlek. Ser man det så vill jag inte byta med den personen. 

Jag tror inte att det finns nått tur eller otur, det är en fråga om att se på situationen. Jag har många tur annars, tur att jag har så fina ungdomar, tur att jag har jobb osv. Nä det handlar inte om tur eller otur. Det handlar om att se på dagen med positiva ögon och glädjas åt det man har och får uppleva. 

Jag tänker skita i oturen, tänker du ha tur eller otur?

Kallt och hurvigt

Ligger i mitt jour-rum i Åsele och känner att det är vinter på gång. Inget jobb ännu visserligen men kallt ute och kyligt inne då vi inte bott här på ett bra tag. 

Det leder tankarna på hur fascinerad kroppen är. Hur den ställer in sig och hur den vänjer sig. Det var i kväll "bara" - 3,6 grader men för den ovane så känns det som -25. Ja jag vill säga att jag fryser trots att jag ska jobba med snö och kyla i vinter. Har inte ställt om kroppen ännu, den vill nog hålla fast vid sommaren en stund till. Ack vad den bedrar sig, måste träna lite på kallt väder.

Det är inte bara det jag ska träna på, ska även börja sova efter väder-prognosen, Ja ni läser rätt. Ifjol så gick det lära kroppen att sova när jag ville det, dvs att övertala den att nu är det dags att samla krafter. När man hade kollat att det eventuellt var jobb mitt i natten så gick det ypperligt att få John Blund strö sömnpulvret i ögonen vid klockan 7 på kvällskvisten eller redan vid 3 på eftermiddagen. Visst var man lite trött när telefonen ringde och en glad stämma talade om nattens uppdrag men det tog bara några få minuter var man som scouten - alltid redo. 

Ja kroppen är bra konstigt ihopsatt. Den är också duktig på att säga ifrån om man inte behandlar den rätt. Vi får ont om vi inte lyssnar. Så man ska vara rädd om den för det går inte att ordna en helt ny en. Endast vissa delar kan man reparera och den ska hålla länge.

Så med dessa tankar ska jag nu samla lite krafter för en ny arbetsdag. Vara snäll med min kropp som jag tänker nyttja många år till. Hoppas att även ni gör det!

En hösthelg med annorlunda konstaterande......

Jag har denna helg haft en mycket mysig sådan. Har inte gjort några stora utsvävningar eller något speciellt utan bara fått finnas. Att få finnas är något mycket vackert, det skulle många säkert behöva. 

Jag har lärt mig att vissa saker är meningen att det ska ske och det har en betydelse och en lärdom man ska ta vara på. En del skulle nog kalla det för ödet och en del skulle nog säga att det är förutbestämt vad som sker. Ja jag vet inte och tänker inte lägga energi för att reda ut det. Jag har dock fått en insikt om vad som var meningen med händelser i mitt liv. Jag har även börjat se vad jag ska lära mig av dem. En kan tyckas hård skola men det är hur livet fungerar ibland. Det kommer kanske inte göra mig till en människa som inte gör misstag men erfarenheten kan kanske begränsa mina misstags inverkan på andra personer. En viktig sak är att man pratar och förstår, det ska man aldrig tumma på. Lika viktigt är det att inte vara rädd utan att våga, ibland ska man inte ha kontroll på allt utan marken måste få gunga lite. 

Den känsla jag fått under helgen har jag saknat länge. 

Jag finns på rätt sätt!

Ett år går fort.......

Ett år går fort och idag är mina tankar inte offentliga men jag känner för att skriva en rad. Ett år sen mitt liv förändrades och nya värden tog bort de gamla. Det som förr var en självklar kamp fick stiga tillbaka för andra saker. Det som varit mig kärt blev ännu kärare. Jag älskar mina barn mer än innan och det vill inte säga lite, mina guldklimpar. Även mina bonus-barn har en stor plats i mitt hjärta.

Jag tackar även moder jord som inledde men gav tillbaka. För att hon gav kraft till oss och lät oss behålla det som för oss var värdefullast. Jag tackar vattnet för det val det gjorde, för att det inte tog utan gav nya krafter. Kommer alltid att älska naturen för att det ger och tar på rätt sätt. 

Ett  speciellt tack till de underbara personer som ringde mig denna natt och gav möjlighet att rädda det som räddas skulle.

 Jag vill tacka alla som stöttat mig och mina nära. Jag vill även säga att man ska ta vara på livet och varandra.

Det ska gå.............

Hur tjurskallig ska man vara innan nått eländigt händer? Dagens fundering gäller min egen tjurskallighet. Jag sitter hemma med en ryggvärk som kan stjälpa den största. Då kommer min fundering - är jag klok eller?

Jag vet att jag är envis som en oxe och jag tänker ofta att det ska gå. Tar i lite till och sen så upptäcker man att "sent ska syndaren vakna". Att anpassa sin kapacitet med viljan är den största utmaningen man kan ta, viljan är ofta väldigt stark. Man vill ofta mer än vad man orkar, det gäller inte bara i styrkeprov utan nog genom hela livet. Fast man uppnått en högre ålder och inte längre kan säga att man tillhör ungdomen har man i alla fall inte lärt sig att stanna innan det är försent. 

De ska gå - ett farligt uttryck, man är inte starkare än det man är byggd för. Att även huvudet ska förstå det är komplicerat. 

Jaja nu är det som det är. Bara att kurera och se till att man hamnar i fas igen. Värme och några värktabletter, ryggläge och vila, det är nu jag ska använda uttrycket - Det ska gå!

Små bekymmer blir stora

Ännu en gång så frågar jag mig varför ska det jäklas när man minst har möjlighet att laga till det. Just nu har jag varken tid eller pengar att göra ett bra resultat. Var är postkodsmiljonen när man behöver den?

Nu kanske ni undrar varför denna tanke kommer upp. Ja jag har inte nått större krav än att ha en fungerande bil. Litet problem kan tyckas men för mig sätter det käppar i hjulet när det inte fungerar. Jag är beroende av den nu..... Nästa fråga nu är ska lyckan vända och vädergudarna vara med mig så att jag hinner få ihop den innan jobbet är framför näsan? Känns så surt, varför händer det nu och inte förra månaden?

Vilket av problemen ska jag fixa först, ingen av dem är är egentligen svåra. En koppling att repa på den ena och en handbroms på den andra. "To be or not to be" - det är frågan. Haha märker själv att jag förstorar mina bekymmer. Men det är lätt när det går emot.Vi människor överreagerar ju lätt. Kanske ska jag lägga min energi på annat istället, för nu är det som det är och det är bara att gå vidare.

Dags att kavla upp armarna igen, skam den som ger sig. Man har väl inte fått Näslundskans envishet för att inte använda den på rätt sätt. Hej och hå nu ska jag ta tjuren vid hornen!

Har tiderna förändras eller inte

Ibland kommer man på hur gammal man är. När det är tyst omkring en har man tid att tänka. Så idag föll mina tankar tillbaka lite på min uppväxt. Helgens festligheter på samhället gav mig en aha upplevelse.

När jag växte upp var det sällan och aldrig frågan om att man skulle gå ut på olika tillställningar när det va kalas. Man samlades hellre hemma hos någon, ung som gammal. Barnen var med och lekte med varandra så jag har aldrig haft någon barnvakt. De äldre ( och nu pratar vi ett spann från lyssnaren, 15-åringen upp till 80-åringen) diskuterade ofta kring köksbordet, skratten klingade högt. Ibland dök en förälder in hos barnen och blev som en 6-åring igen i lekens banor. Tänker på olika händelser och ler. Alla var måna om varandra och ingen blev lämnad åt sitt öde. Den värme som fanns sitter fortfarande kvar i kroppen. Man brydde sig inte om ålders skillnaden helt enkelt. 

Idag undrar jag om det är annorlunda, såg under gårdags kvällen ungdomar som samlades i sina gäng. De äldre gick armkrok i sina klungor. Så jag undrar om de gamla traditionerna har ramlat bort. Jag tycker att det är synd för om man inte har en blandad ålder så tappar man mycket. De yngre behöver oss äldre och vi behöver de unga. Inget är väl så trevligt som att ungdomarna vill att man ska följa med och att de inte skäms över en. Så blir det också en annan stämning - lite mera vuxen stämning. Man har helt enkelt mera trevligt och bråk/ sorgligheter håller sig lättare borta. Med ett leende så såg jag i alla fall igår hur en äldre i diskussion om bilar lägger armen om 20-åringen för att övertyga om att dennes åsikt va rätt. Medan 20-åringen klappar den äldre på ryggen och säger att så är inte fallet. Tänker att det finns hopp i alla fall, vi kan fortfarande beblanda oss.

Kan vi umgås över åldersgränserna är det lättare att se att alla bryr sig. Säger inte att allt va bättre förr men vi borde kanske skrapa med oss de goda erfarenheterna och föra dem vidare.

Vad hände med uttrycket "En levande landsbygd"

Sverige är ett avlångt land med många människor. De flesta bor söderut och i storstäderna. Sen är befolkningen högre vid kusterna än i inlandet. Inget konstigt med detta. Men nu kommer det roliga:

Alla tycker att vi i inlandet bor vackert, många vill komma upp och njuta av vår natur. När man kommer så har en del också skotern som en av de upplevelser man vill använda. Det ska finnas affärer, service av olika slag, kommunikationer och bra vägar. Då tycker man att man haft en underbar semester!

Men, ja jag säger bara men, var finns möjligheterna för att det ska finnas en levande landsbygd. Var finns jobben? Var är pengarna för att laga till våra vägar, behålla bra kommunikationer? Vi har avstånd som kräver mera än att det ska fungerar för att befinna sig här i en vecka i taget. Jag ser att hoppet sviker hos våra ungdomar, de få som valt att stanna kvar i Vilhelmina. Vår medelålder höjs varje år i kommunen, det blir fler gamla. Fler som blir beroende av oss andra som ska med hjälp av skatt och arbetskraft kunna ta hand om dem. Affärer har under en tid öppnats och stängts. Banker ger upp eller deras service förändras. Det går utför! Vi ska satsa på turismen. Vi ska leva i samråd med varandra men myndigheterna sätter oss på prov för att "gammalt groll" ska hålla oss i schack. Ibland känner jag att varför ska man bry sig och varför är vi kvar? Många är vi som kämpar med att bo kvar även om vi veckopendlar för att det ska finnas jobb. Kommunpolitikerna skulle tacka oss för att vi väljer att vara borta från nära och kära för att få vardagen att gå ihop. Lider varje gång jag hör och ser att våra ungdomar packar sitt flyttlass, åker mot nya orter. Samtidigt önskar jag dem lycka till på deras nya jobb eller nya utbildningar som de sökt. 

Man ska inte säga att det va bättre förr men i Vilhelmina måste vi alla erkänna att när det gäller både arbetstillfällen och befolknings mängd va det bättre förr. Vart ska vi hamna? Hur länge orkar vi hålla ut? Vilhelmina kommer snart att vara en spökstad om inget händer! Blir det så kan jag bara säga lycka till alla semesterfirare - hur ska ni nu får möjligheten att njuta av vår natur. 

En levande landsbygd - säger bara  - Up my Ass!! Sverige vill inte att det ska funka helt enkelt. 

Så lite kan göra så mycket.............

En annorlunda marknads fredag i år då jag sitter med jour telefonen i fickan. Passar på att ta det lugnt och ser tv medan mina fingrar pillrar med trådarna i stickningen. Det är tyst i lägenheten då jag sitter själv. Då kan tankarna vandra iväg av sig själv lite.

Vaknade i morse med en melodi i huvudet, nynnade på den när jag klev upp. Jag va så glad, utan att ha en anledning. En ganska skön känsla. Fick bara sådan lust att dela med mig. 

När jag skjutsat sonen på skolan var det dags att glädja den förste denna dag. Åkte med en blomma till en kompis och hon blev så glad. Efter en surrande stund vilket vi tjejer har mycket lätt för bar det av hemåt igen.

Så har min dag nu förlöpt, pratat med flera personer som alla varit glada eller blivit det av så lite. Även mina vänner på nätet har skrivit under dagen med en glädje i tangenterna.

Så i eftermiddag ringer min syster, hon ville att jag skulle säga nått roligt. Hur kommer man på nått roligt på kommando. Ja det är inte lätt. Vi surrade på lite och när vi va klara så var hon på bra humör igen, trots hunger och blodsockerfall. 

Då kommer själva funderingen, var det jag som gjorde alla glada? Var det min melodi som påverkade hela min dag? Eller var det bara en bra dag för alla? Jag tror att det var lite av varje, som du bemöter andra blir du själv bemött. Konstigare än så är det nog inte. Och det jag tar med mig ännu en gång är att:

Det är det lilla som gör det stora!