Regn och rusk...........

Sitter inne och tittar ut genom fönstret och får då en tanke på hur människor beter sig när det är regn och rusk. Ja, hur är den normale höstmänniskan. När dimman ligger tätt och vattnet rinner på vägbanan ser man att det inte är det optimala vädret för oss människor. Även om det enligt termometern inte är kallare än + 8 grader så ser det värre ut. Måste man ut så drar man upp jackans krage högt, hukar ihop sig och sätter blicken neråt. Det lunkas fram som om det är den längsta sträckan man gått på flera år. Träffar man någon så höjer man huvudet och säger tyst hej. Fortsätter vidare i samma takt. Om nu mot förmodan det skulle vara någon som säger mera så blir det - Va dålit väder hä ä! Och då svarar men - Schjuu. Sen kommer  - Hade! Mycket mera än så blir det inte. Tror att det är så att vädret sätter sig lite i oss människor också.

Skulle det nu vara sol så blir vi alla mycket gladare, sträcker på ryggen och ler om allt. Ja till och med åt den kala björken som nu står utan löven för att vänta på vintern. När man träffas så blir det samma början av konversationen men i stället för dåligt väder blir det fint väder. Varpå den andra glatt svarar - Jo vi had bara - 3 i morse så det ser ut att bli bra ett tag nu. Sedan fortsätter samtalet med lite olika funderingar varpå man önskar varandra att ha det bra till nästa gång man ses. En helt annan glädje finns i luften, det är så att vi till och med får mera tid att umgås. 

Ja det är lustigt hur vi fungerar. Jag måste le lite trots att det bara är + 8 grader ute samt regn och dimma.