Med kaffekoppen i handen framför datorn sitter jag och funderar på världen. Så olika den kan te sig från år till år. Ifjol hade vi redan fått en massa snö och vid denna tidpunken var det halka på jobbveckan som man kämpade emot. I år är det ingen snö trots att det bara är 1,5 vecka kvar till första advent. Lite halka har vi haft men inget alarmerande. I stället fick vi en höststorm som hette duga. Många kände av den mer än andra, blev utan ström, el och vatten. Ja, blev rent av isolerade av träd som blockerade vägarna.
I fjol var jag singel, försökte att glädjas åt andras lycka. Var nog lite sorgsen men ville att allt skulle gå väl för de jag kände för. I år blommar min egen lycka och när jag tänker på min hjärtevän kommer värmen i bröstet. Inte trodde jag att livet skulle få den vändningen som det visade sig bli.
Vart kommer jag att stå nästa år? Kommer jag att ha samma jobb och snön gnistrar på backen när det lackar mot jul? Kommer jag att ha samma värme i bröstet som nu och leva lyckligt med min vän? Ingen kan veta vad framtiden har att ge var, men det blir inte bättre än man gör det. Något som alla säkert vet. Man ska vårda det fina man fått i livet, värna om de man håller kär och vill behålla i sitt liv. Det gäller alla, oavsett om det är familj eller vänner. Det kostar så lite att bry sig om en annan människa och vi har mycket energi att ge varandra. Någon klok människa har sagt att man ska:
- Älska varje minut
- Skratta varje timme
- Lev varje dag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar