Jag är inte sjuk men jag är inte helt okej hellre. Vad menar jag? Jo, jag har inget större fel än att mina hormoner hoppar kråka i kroppen.Nä, nu ljuger jag, det är illa nog. För man vandrar omkring och känner sig inte som sig själv fast kan inget göra. Man svettas på de mest besynnerliga ställen som ex tår, bakom öronen osv. I början tror man att man håller på att bli tokig innan man får svaret på problemet. Jag har nu haft denna "fina" åkomma ett bra tag så jag har börjat att lära mig lite.
Idag är det en sådan dag. Är på ren svenska förbannad men vet inte varför. Fräser som en fjällämmel så fort jag öppnar munnen. Tänker mig inte för på vad som kommer ur den förrän det redan är ute i luften. Man kan säga som förr, jag är rent av ohaenes! Vad kan man då göra åt en sådan åkomma? Inte mycket, hjälper inte hormontabletter eller som mina barn döpte dem "arga tanten piller" så står man med skägget i brevlådan. Det blir en dag att försöka få ur det arga ut ur kroppen. Städa är en bra sysselsättning och helst ska ingen vara hemma. Ta sig i kragen och sätta sig ner mellan varven. Nästa dag kan bli en bättre! I huvet går låten:
We shall overcome, we shall overcome,
We shall overcome someday;
Oh, deep in my heart, I do believe,
We shall overcome someday.
We shall overcome someday;
Oh, deep in my heart, I do believe,
We shall overcome someday.
Jag längtar till den dagen när det är över. För jag har inga problem att bli äldre fast jag ger gärna bort hormonerna till nån som vill ta emot dem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar