Idag är det söndag och jag sitter i Åsele, sista dagen denna jourvecka. Små tunna snöflingor faller sakta ner. En sådan där snö som bildar täcke och inte bara försvinner.
Jag va ute alldeles nyss för att röka (en synd jag är mycket medveten om att jag borde låta bli). För första gången på länge kunde jag nu höra fåglarna spela. Ett vårtecken kanske? I lugnet så njöt jag en stund och sedan åkte spaden fram. Jag kan ju passa på att skotta bort lite nu när jag liks är ute.
Jag konstaterar att jag har svårt att hålla en balans mellan lugn och arbete. Är det för att man är uppfostrad så eller är det något man lärt in själv? Jag har inte något bra svar på detta men jag vet att jag får verkligen jobba för att vara helt stilla. En bra sak är i alla fall att jag på senare år kan stoppa till och se/ höra det lilla extra. Samma sak gäller när jag ska se på tv. Jag kan bara inte sitta helt still. Oftast åker stickningen fram eller så sitter jag bara i 10 min för att sedan komma på att jag har något ogjort. Måste upp och fixa det.
När jag växte upp var det aldrig på tal om att man kunde ha sjukdomar med bokstavs kombinationer. Sällan fick någon en diagnos och hjälpmediciner. Den diagnos som ställdes var att man var ett besvärligt barn och stökade till det för andra. Jag tillhör en av de som aldrig fått diagnosen Dyslex fast jag på äldre dar har konstaterat att så är fallet. De finns andra i min familj som fått diagnosen och eftersom det är mycket ärftligt så vet vi var den kommer ifrån. Så det är kanske inte konstigt att jag ibland undrar om jag har fler sjukdomar. Speciellt nu när forskningen visat att det är mycket vanligt. Det kan även vara en form av stress, det vet jag. Nått som jag inte medvetet påverkar men som byggs upp inombords. Det är något jag ständigt försöker att få ordning på. Jag har konstaterat att det inte kan vara nyttigt att hela tiden göra saker. Det sägs att man ibland måste sätta sig ner och bara ha tråkigt. Problemet är att om jag sätter mig ner så hittar jag nått att jobba med i alla fall.
Ja, ja, nu ska jag sätta på tv´n, ta fram min stickning och sen kan jag försöka lägga ner den i knät nån gång då och då. Det är väl en början på att försöka vara stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar