Sitter ännu en morgon i Åsele och konstaterar att det jag tänkte för nån dag sedan nu har hänt. Jag vet att i vissa situationer så är det inte så svårt att vara synsk. I eländet ler jag och säger till mig själv, ja - vad var det jag sa??
Jag tänker inte älta och skriva ner vad som inträffat men känner att det kanske är läge att börja be aftonbön/ tacksägelsebön igen på gamla dar. Och då inte vilken som helst utan en som jag skrivit själv.
Tack Gode Gud för att jag..........
- Har mitt förstånd i behåll och vet vad som är sant och inte.
- Att jag har vetskap om vad som finns och vad jag kan få hjälp med.
- Att jag är kapabel om att ta reda på det jag vill/ måste veta.
-Att jag kan förstå det svenska språket och kan lyssna på mina medmänniskor.
-Att jag inte misstror alla och tycker mest synd om mig själv.
- Att jag kan känna kärlek och värme från mina närmaste samt att jag har förmågan att tala om för dem hur mycket de betyder för mig!
Min enda önskan är att jag får behålla dessa förmågor och om det är så att mitt öde avser andra saker, se då till att göra min pina kort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar