Manligt och kvinnligt............

Vad är manligt och vad är kvinnligt? 2013 och vi har fortfarande kvar begreppen känns lite konstigt. Vi klär barn i rosa eller blått, det tar emot att sätta rosa på en kille eller blått på en tjej. Varför?

Vi tycker även att det är manliga och kvinnliga yrken. Det är visserligen på bättringsvägen men fortfarande diskuterar vi i dessa termer. Speciellt när man i media diskuterar finns dessa begrepp. Jag funderar nu, vad är manligt och vad är kvinnligt idag? 

Är det kvinnligt att älska skor? Ja det gör både jag och min dotter, men nej det har inget att göra med att vi är kvinnor. Alla kan älska skor och det är helt naturligt. Visserligen så kan jag inte ha annat än stålhätta när jag jobbar men när jag är ledig kan jag använda dem. Är det kvinnligt att klä sig i kjol, klänning mm, nja vet i tusan, man ska trivas och det är det viktigaste. Är man inte kvinnlig om man gillar jakt, maskiner och kan tänka sig vara "skitig/ oljig" om fingrarna? Jo det är man definitivt.

Min farbror som inte längre finns med oss tyckte mycket om att sy tavlor, var det omanligt. Nej det tycker jag inte för han var jätteduktig och han tyckte om det. Min son har valt att använda de kläder han tycker är fina och struntar i färgerna, det kallar jag manligt. En pappa som väljer att vara hemma med barnen när de är små, det är också manligt.

Det borde vara manligt och kvinnligt att gå emot traditionerna som tidigare bestämt definitionen på dessa begrepp. Manligt och kvinnligt är att stå upp för vad man tycker och känner, inget annat. Dvs det är samma sak och det enda som skiljer är att man är man eller kvinna. Två ord med kön-benämning men har samma betydelse.  Heja, heja alla pojkar som tar på sig rosa skjortor och går emot strömmen. Lika dant säger jag till alla tjejer som gör saker som andra tycker är "karl-göra". Avslutar med att säga att det är tur att gamla fördomar håller på att försvinna och att det är upp till oss att se till att så blir. Man ska få vara den man är och inget annat.

Det lilla extra........

Idag sitter jag med en kaffekopp i handen och känner lusten att skriva. Vet inte om vad men det kommer väl när fingrarna börjar trycka på tangenterna.

Jo jag ska skriva om det lilla extra som kan få en människa att stanna upp och njuta av stunden. Mitt senaste lilla extra hände flera gånger igår. Bland annat i går kväll när jag och sonen ätit middag. Då kom hans kompisar ner och de skulle se film. Det lilla extra i den händelsen var att jag som mamma även kunde sitta med och titta. Vi fällde ibland en kommentar och var alla på samma nivå. Jag tänkte att hur fint är det inte att man kan vara tillsammans med ungdomarna i min ålder. Det är något extra, för de är som mina barn hela högen och jag älskar dem alla. 

En annan sak som kan vara det lilla extra är när man känner sig väldigt ensam, eller är väldigt trött. Så kommer ett sms eller ett telefonsamtal som gör att ensamheten försvinner eller att tröttheten byts ut mot ett skratt. Ja ett litet extra avbrott som gör att man får ny energi. 

Man kan själv också göra "det lilla extra" för att bryta stressen och stanna upp. Det finns så många små saker runt omkring oss som vi inte lägger märke till. Det kan vara att ta sig tid att se, den lilla frusna sparven som hämtar sin mat. Solen som skiner på ens näsa och man hinner med att uppskatta den lilla värmen som fortfarande finns i strålarna. Eller varför inte bara ta sin kaffekopp, dricka en klunk och känna efter hur gott det verkligen smakar. 

Har du gjort/ känt det lilla extra de senaste dagarna? Det är en skön känsla, jag ska njuta av det flera gånger även idag! Kanske kan jag även göra det lilla extra för någon annan också.

Besvikelse..............

Människan har många känslor bla, lycka, kärlek, ilska och besvikelse. Många av dessa känslor kan man njuta av, andra kan man kontrollera. Besvikelse är dock en av de svåraste. 

Det är svårt att vända känslan av besvikelse, den kan komma av mycket. Idag känner jag stor besvikelse. Jag litade på personer men det visade sig inte vara som jag trodde. Jag trodde att det fanns respekt för andras saker. Jag trodde att det fanns personer som stod upp för det man gjort och erkände. Jag trodde att vi fortfarande kunde säga förlåt till varandra!

När jag känner besvikelse så tappar jag tron på mycket, jag tar även till tårarna för det är en av de få ventilerna jag vet kan hjälpa. En stor svart klump sitter i magen. Jag blir nästan handlingsförlamad. Ingenting är roligt och planer jag gjort känns inte aktuella. Jag skulle helst vilja krypa ner i en grotta och jag känner mig otroligt ensam! Jag antar att det är fler än reagerar på det viset. Jag kan inte ändra på andra och har svårt att göra nått åt känslan. Det enda jag kan göra är att hoppas att den känslan försvinner....

Hur pass känner du dig själv...............

När man inte har annat för sig än att vänta så kommer de mest konstiga tankarna fram. Just nu tänker jag på hur mycket man känner sig själv. Vet jag om de fel och brister jag har? Vet jag även om de positiva egenskaper som följer med mig? Vågar jag stå upp för vem jag är?

Ja jag har lärt mig mycket under min levnadstid, både när allt varit glatt och även i svårare tider. Ju äldre jag blir ju mera funderingar kommer. Jag tror att erfarenheten man får ger också en stor vetskap om vem man är. Vissa saker kan man ändra på medans andra måste man lära sig att leva med. Jag vet att jag bör undvika en del egenskaper. De kommer alltid att finnas men just vetskapen gör att jag känner mig själv. Hur jag kommer att agera om jag inte gör nått åt det. Jag vågar även stå upp för dessa egenskaper och det gör att det lättare går att förstå mig. Med andra ord så kan en negativ egenskap ge nått positivt.

Så är det detta med positiva egenskaper. Det är nästan sämre, för vi har sedan urminnes tider lärt oss jantelagen. Jag ska inte tro att jag är nått, va inte så märkvärdig osv. Vad är det för fel att säga att man är bra på nått? Är det en dålig egenskap att man är snäll, rolig, trevlig, omtänksam mm? Nej, det tycker inte jag i alla fall. Jag anser att man ska stå upp för det. Det är inte att göra sig märkvärdig på nått sätt utan det är att vara en fin människa. Många av oss har säkert råkat ut för en situation att man fått frågan: Beskriv med fem ord nått negativt om dig, Och sen följdfrågan , fem positiva saker. Hur lätt är det inte att finna fem fel och sen fastnar man.

Tänk så tokigt det kan bli! Jag tycker att alla människor ska kliva upp på morgonen och säga till sig själv i spegeln - "Fasiken, jag är bra på...........". Tänk vilken fin början på dagen det skulle bli.

Jag vågar säga att jag är bra/ mindre bra på ......... Jag vågar även stå upp för mina egenskaper. 

Vågar du??

Snart går vi mot ljusare tider igen..............

Sitter och funderar lite nu när vädret är vackert och ingen körning är nära. Inser att det är nu på söndag som sommartiden slutar och vi går mot vintern på riktigt. Känns som mörkt och kallt. 

Kommer då på, att om två månader är det juldagen. Det betyder att snart har vi även vintersolståndet och dagarna kommer att bli längre. En härlig känsla, hösten i all ära men när löven ramlat blir det bra mörkt. Det är den 21 december det vänder, exakt 57 dagar om man inte räknar med idag. För ett barn är det mycket men som vuxen vet vi alla att det bara smäller till. Då ska vi även hunnit med en massa andra saker, julstök och klappar, trängsel och dofter. Behöver jag skriva mera, nej jag tror att man har bilden i huvudet av vad som väntas. 

Men så länge behöver vi inte vänta för vi hjälper ju ljuset på traven före. Det är 36 dagar till första advent. Då tänder vi fler lampor, stjärnor och stakar. Vissa av oss har även lite mera, tomtar och änglar på lut redan i början av december månad också. En härlig tid framför oss om vi stökar i en lämplig takt utan stress. 

Detta blev en fundering med många siffror, 2, 21,57, 36, 1 - låter nästan som en keno rad. Kanske man ska spela på ljusets siffror. 

Men varför vänta på solens strålar i mörker, under tiden tänker jag använda levande ljus! 

Regn och rusk...........

Sitter inne och tittar ut genom fönstret och får då en tanke på hur människor beter sig när det är regn och rusk. Ja, hur är den normale höstmänniskan. När dimman ligger tätt och vattnet rinner på vägbanan ser man att det inte är det optimala vädret för oss människor. Även om det enligt termometern inte är kallare än + 8 grader så ser det värre ut. Måste man ut så drar man upp jackans krage högt, hukar ihop sig och sätter blicken neråt. Det lunkas fram som om det är den längsta sträckan man gått på flera år. Träffar man någon så höjer man huvudet och säger tyst hej. Fortsätter vidare i samma takt. Om nu mot förmodan det skulle vara någon som säger mera så blir det - Va dålit väder hä ä! Och då svarar men - Schjuu. Sen kommer  - Hade! Mycket mera än så blir det inte. Tror att det är så att vädret sätter sig lite i oss människor också.

Skulle det nu vara sol så blir vi alla mycket gladare, sträcker på ryggen och ler om allt. Ja till och med åt den kala björken som nu står utan löven för att vänta på vintern. När man träffas så blir det samma början av konversationen men i stället för dåligt väder blir det fint väder. Varpå den andra glatt svarar - Jo vi had bara - 3 i morse så det ser ut att bli bra ett tag nu. Sedan fortsätter samtalet med lite olika funderingar varpå man önskar varandra att ha det bra till nästa gång man ses. En helt annan glädje finns i luften, det är så att vi till och med får mera tid att umgås. 

Ja det är lustigt hur vi fungerar. Jag måste le lite trots att det bara är + 8 grader ute samt regn och dimma. 

En "plog-pigas" vardag.....

Kväll och kollar väderrapporten på klart.se. Det ser ganska lugnt ut men hoppar glatt i säng med datorn. Skriver ett par rader och spelar några spel. Ögonen börjar ramla igen och det är inte konstigt då klockan börjar att närma sig halv 12. Drömmer sött i en varm säng.

En röst frågar: Är du vaken? Klart som tusan att jag inte är det. Det är mitt i natten och jag drömmer som bäst. Men väl uppfostrad, svarar jag artigt: Ja, det är jag. Nattens största lögn då jag fortfarande inte förstår vem som frågar. Men snabbt kommer både ögon och hjärnan igång. Det är dags. Vi ska ut och sanda och min snälla kollega har väckt mig. Hugger tag i en dricka och pillrar mig upp till garaget. Startar och drar upp porten, nu ska det bara bli luft i systemet och medan får "pigan" dra i sig en cigg. Sen bär det av till lastnings stället, en provsväng att allt funkar och sandning i förebyggande syfte. Det blir tre skopor med traktorn. Första svängen så gör vi en kombo-lastning eller rättare sagt, jag surrar och min kollega lastar. Humöret är på topp för oss båda. Vi önskar varandra en bra sandnings sväng och så tar vi riktning åt var sitt håll. Jag får inte igång P4 på radion men hittar cd-skivan jag lämnade i bilen tidigare i höst. Sweet home Alabama kommer ut ur högtalaren, jag sjunger glatt med även om ögonen inte riktigt är vakna men det hjälper. Och se det drabbar ingen att jag är lite hes så här tidigt på morgonen för klockan är nu strax före fyra. Det är bara jag, lastbilen, musiken och mörkret. Det blixtrar till i ett par ögon på vägen, god morgon Micke Räv säger jag mellan orden i låten. 

När turen är avklarad parkerar jag igen vid garaget. Ner till lägenheten för lite frukost. Sen är det bara att hålla sig vaken en stund för att väcka sonen som ska upp till skolan. Det är tur att det finns telefoner, annars skulle nog han sova hela veckan jag är borta. Kanske inte riktigt men en stor del av den. Efter väckningen för jag en stund sömn till, inte helt fel. 

Vaknar igen, lite piggare men fortfarande lite sömnig. Det gör inte så mycket för det tillhör jobbet liksom. Rör man på sig lite så går det över. Prat och skratt vid bordet över några kaffekoppar så är jag på banan igen. Nu blir det att göra lite småfix. Idag står underbettet på agendan. Reka, smörja, ringa för råd, och så en sväng till, reka smörja, reka lite till och vips så fungerar det mycket bättre. Nu över och hjälpa de andra som tack för hjälpen jag fick. Tjänster och gentjänster, det är trevligt att vi hjälps åt för fyra/sex händer kan göra mer än två. Får nytt uppdrag och det är dags igen vid fyra på eftermiddagen. Bara att sätta i sig lite mat så att man är redo.

Så bär det av igen, men denna gången är det en längre sträcka som ska sandas. Kommer åter tillbaka vid halv tio. Nu är det mörkt igen, kaffe och lite avslutningsprat. Första tillbaka sätter igång kaffekokaren. Kolla vädret igen och spekulerar om vi ska ut även i natt. Vi får väl se, gnabbas lite med varandra om vem som kommer att få rätt. Bäst att lägga sig för man vet aldrig, har jag rätt åker vi ut även en sväng till fram emot morgonkvisten. Har jag inte får vi sova. Oavsett vad som händer är jag lika glad för jag trivs med mitt jobb och med mina kamrater. 

Ja så kan livet vara för en "plogar-piga"!

Den som gräver en grop ...................

På vägen ner till Åsele idag så satt jag och funderade på hur mycket människan kan ljuga och gå med osanning utan att få dåligt samvete. Ja det är så att vissa inte alls har skrupler och tror i sin enfald att den som de snackar skit om inte får reda på det. Skakade på huvudet flera gånger i tanke på hur korkad människan kan vara. Förstår ej hellre hur man kan för egen vinning bara bete sig hur som helst. Sen när man träffar personen i fråga så är de så "goda vänner" och verkligen inställsamma. Säger bara en sak - fuck of and die - eller var det att ta i kanske.

Jag anser att man ska vara ärlig i alla väder. Det varar längst! Jag tycker också att det är roligt om det går bra för någon och deras lycka glädjer mig. Men så är det tydligen inte för alla. Jag står för att jag inte varit inom mitt yrke någon längre tid och att jag lär mig varje dag. Det är det som gör att jag trivs och tycker att det är fruktansvärt roligt att jobba. Kommer aldrig att tävla med min kollegor som jobbat längre än mig utan är tacksam över det som de delar med sig av sin erfarenhet. Så kommer man till dem som kallar sig för vänner/ kollegor, som sprider osanningar och pratar vitt och brett med andra förare, kunder och viktiga företag. Jag tycker att det är skamligt. 

Jag kan med gott samvete berätta för dem som hört annat att:

- Jag har aldrig fått sparken från nått jobb för att man varit missnöjd med mig.

- Jag har haft god kontakt med mina chefer och varit ärlig i alla lägen.

- Jag har gjort överenskommelser med chefer och kunder så att alla varit nöjda, inte farit fram med osanning eller lögner. Raka puckar varar längst och det har alla varit glada för. 

Ja jag skulle kunna rabbla upp många fler punkter men jag tycker att dessa var viktigast. Och de som är mina vänner vet att det faktiskt är så här. De som bara "lossas" vara mina vänner kan jag säga att det är det samma vad ni säger för allt kommer fram tillslut.

Säger som Tony Rickardsson  - Jag är inte bitter! För det är jag inte men jag är besviken på hur man kan bete sig.

Avslutar min måndagstanke med ett gammalt ordspråk:

Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.

Elak gammal kärring..........

Det här med övergångs åldern är ingen lek vill jag mena, då är det inte en själv som drabbas värst utan alla "stackare" runt omkring. 

Kvinnan reagerar på många olika sätt men jag vet att jag blir en "elak gammal kärring", på ren svenska. Jag fräser och blir lessen så fort det går emot. Känslorna kommer innan tanken ens handlat. Egentligen är det bara bagateller som det gäller men mitt sätt kan te sig som att världen håller på att gå under. Ha ha kan man säga att det som att man hittar dolda fel vid ett köp. Man får dem liksom inpå. Lyckligtvis så finns det inga felfria människor på vår jord men någonstans i utvecklingen gick det på tok när det gäller konstruktionen av kvinnan. Turligt nog så har forskarna tagit fram mediciner som ska hjälpa och lindra den kritiska tiden som händelserna sker. Mina barn kallar dem snällt för "Arga tanten piller". Men det är inte lätt att komma ihåg dem, ibland får man uppleva den arga häxan innan pillret landar i magen. 

Det är dock bra att naturen skapat nära och kära som har förståelse och kan uthärda alla vredesutbrott. En gråtande mamma som likt ett litet barn kryper upp i soffan. Eller den skrikande arga tanten som liksom kröp in i deras kära vän som demoner övertar kroppar i skräckfilmer.

Hur länge varar nu detta stadie? Sorgligt nog så är det olika för alla. En del börjar tidigare än andra och en del har det längre än andra. Enda trösten man kan ge är att inunder det hemska skinnet som nu inte är sig likt kommer den "gamla" personen tillbaka även om det är när rynkorna blivit fler och håret börjat gråna. 

Hav tröst mina vänner för vi skola alla den vägen vandra!

Tur i oturen.......

Ja idag har jag funderingar på tur och otur. Vad är egentligen tur och otur? 

Är det tur att man kör av vägen och klarar sig oskadd? Är det då otur att bilen går sönder? Är det sen tur eller otur att det kostar mellan 5-6000 kr att laga den? Kan ju bero på hur man säger det. Säger man bara 6000 kr så låter det bättre än att man säger 6000 rakt av. Än hur jag vänder och vrider på orden så får jag inte en kostnad att bli tur. Kanske man ska säga att det va bättre med 6000 än 15 000 kr. Ja då kan det vara tur att det inte blev mer.

Nästa tur man kan fundera på är tur i spel lika med otur i kärlek. Har jag tur i kärlek då för jag vinner sällan och aldrig. Ja, lite tur har jag nog och kanske turen även växer. Tycker dock lite synd om vinnaren på Lotto som tog drömvinsten på nästan 152 miljoner. Denna stackare måste ha jätte otur i kärlek. Ser man det så vill jag inte byta med den personen. 

Jag tror inte att det finns nått tur eller otur, det är en fråga om att se på situationen. Jag har många tur annars, tur att jag har så fina ungdomar, tur att jag har jobb osv. Nä det handlar inte om tur eller otur. Det handlar om att se på dagen med positiva ögon och glädjas åt det man har och får uppleva. 

Jag tänker skita i oturen, tänker du ha tur eller otur?

Kallt och hurvigt

Ligger i mitt jour-rum i Åsele och känner att det är vinter på gång. Inget jobb ännu visserligen men kallt ute och kyligt inne då vi inte bott här på ett bra tag. 

Det leder tankarna på hur fascinerad kroppen är. Hur den ställer in sig och hur den vänjer sig. Det var i kväll "bara" - 3,6 grader men för den ovane så känns det som -25. Ja jag vill säga att jag fryser trots att jag ska jobba med snö och kyla i vinter. Har inte ställt om kroppen ännu, den vill nog hålla fast vid sommaren en stund till. Ack vad den bedrar sig, måste träna lite på kallt väder.

Det är inte bara det jag ska träna på, ska även börja sova efter väder-prognosen, Ja ni läser rätt. Ifjol så gick det lära kroppen att sova när jag ville det, dvs att övertala den att nu är det dags att samla krafter. När man hade kollat att det eventuellt var jobb mitt i natten så gick det ypperligt att få John Blund strö sömnpulvret i ögonen vid klockan 7 på kvällskvisten eller redan vid 3 på eftermiddagen. Visst var man lite trött när telefonen ringde och en glad stämma talade om nattens uppdrag men det tog bara några få minuter var man som scouten - alltid redo. 

Ja kroppen är bra konstigt ihopsatt. Den är också duktig på att säga ifrån om man inte behandlar den rätt. Vi får ont om vi inte lyssnar. Så man ska vara rädd om den för det går inte att ordna en helt ny en. Endast vissa delar kan man reparera och den ska hålla länge.

Så med dessa tankar ska jag nu samla lite krafter för en ny arbetsdag. Vara snäll med min kropp som jag tänker nyttja många år till. Hoppas att även ni gör det!

En hösthelg med annorlunda konstaterande......

Jag har denna helg haft en mycket mysig sådan. Har inte gjort några stora utsvävningar eller något speciellt utan bara fått finnas. Att få finnas är något mycket vackert, det skulle många säkert behöva. 

Jag har lärt mig att vissa saker är meningen att det ska ske och det har en betydelse och en lärdom man ska ta vara på. En del skulle nog kalla det för ödet och en del skulle nog säga att det är förutbestämt vad som sker. Ja jag vet inte och tänker inte lägga energi för att reda ut det. Jag har dock fått en insikt om vad som var meningen med händelser i mitt liv. Jag har även börjat se vad jag ska lära mig av dem. En kan tyckas hård skola men det är hur livet fungerar ibland. Det kommer kanske inte göra mig till en människa som inte gör misstag men erfarenheten kan kanske begränsa mina misstags inverkan på andra personer. En viktig sak är att man pratar och förstår, det ska man aldrig tumma på. Lika viktigt är det att inte vara rädd utan att våga, ibland ska man inte ha kontroll på allt utan marken måste få gunga lite. 

Den känsla jag fått under helgen har jag saknat länge. 

Jag finns på rätt sätt!

Ett år går fort.......

Ett år går fort och idag är mina tankar inte offentliga men jag känner för att skriva en rad. Ett år sen mitt liv förändrades och nya värden tog bort de gamla. Det som förr var en självklar kamp fick stiga tillbaka för andra saker. Det som varit mig kärt blev ännu kärare. Jag älskar mina barn mer än innan och det vill inte säga lite, mina guldklimpar. Även mina bonus-barn har en stor plats i mitt hjärta.

Jag tackar även moder jord som inledde men gav tillbaka. För att hon gav kraft till oss och lät oss behålla det som för oss var värdefullast. Jag tackar vattnet för det val det gjorde, för att det inte tog utan gav nya krafter. Kommer alltid att älska naturen för att det ger och tar på rätt sätt. 

Ett  speciellt tack till de underbara personer som ringde mig denna natt och gav möjlighet att rädda det som räddas skulle.

 Jag vill tacka alla som stöttat mig och mina nära. Jag vill även säga att man ska ta vara på livet och varandra.

Det ska gå.............

Hur tjurskallig ska man vara innan nått eländigt händer? Dagens fundering gäller min egen tjurskallighet. Jag sitter hemma med en ryggvärk som kan stjälpa den största. Då kommer min fundering - är jag klok eller?

Jag vet att jag är envis som en oxe och jag tänker ofta att det ska gå. Tar i lite till och sen så upptäcker man att "sent ska syndaren vakna". Att anpassa sin kapacitet med viljan är den största utmaningen man kan ta, viljan är ofta väldigt stark. Man vill ofta mer än vad man orkar, det gäller inte bara i styrkeprov utan nog genom hela livet. Fast man uppnått en högre ålder och inte längre kan säga att man tillhör ungdomen har man i alla fall inte lärt sig att stanna innan det är försent. 

De ska gå - ett farligt uttryck, man är inte starkare än det man är byggd för. Att även huvudet ska förstå det är komplicerat. 

Jaja nu är det som det är. Bara att kurera och se till att man hamnar i fas igen. Värme och några värktabletter, ryggläge och vila, det är nu jag ska använda uttrycket - Det ska gå!

Små bekymmer blir stora

Ännu en gång så frågar jag mig varför ska det jäklas när man minst har möjlighet att laga till det. Just nu har jag varken tid eller pengar att göra ett bra resultat. Var är postkodsmiljonen när man behöver den?

Nu kanske ni undrar varför denna tanke kommer upp. Ja jag har inte nått större krav än att ha en fungerande bil. Litet problem kan tyckas men för mig sätter det käppar i hjulet när det inte fungerar. Jag är beroende av den nu..... Nästa fråga nu är ska lyckan vända och vädergudarna vara med mig så att jag hinner få ihop den innan jobbet är framför näsan? Känns så surt, varför händer det nu och inte förra månaden?

Vilket av problemen ska jag fixa först, ingen av dem är är egentligen svåra. En koppling att repa på den ena och en handbroms på den andra. "To be or not to be" - det är frågan. Haha märker själv att jag förstorar mina bekymmer. Men det är lätt när det går emot.Vi människor överreagerar ju lätt. Kanske ska jag lägga min energi på annat istället, för nu är det som det är och det är bara att gå vidare.

Dags att kavla upp armarna igen, skam den som ger sig. Man har väl inte fått Näslundskans envishet för att inte använda den på rätt sätt. Hej och hå nu ska jag ta tjuren vid hornen!

Har tiderna förändras eller inte

Ibland kommer man på hur gammal man är. När det är tyst omkring en har man tid att tänka. Så idag föll mina tankar tillbaka lite på min uppväxt. Helgens festligheter på samhället gav mig en aha upplevelse.

När jag växte upp var det sällan och aldrig frågan om att man skulle gå ut på olika tillställningar när det va kalas. Man samlades hellre hemma hos någon, ung som gammal. Barnen var med och lekte med varandra så jag har aldrig haft någon barnvakt. De äldre ( och nu pratar vi ett spann från lyssnaren, 15-åringen upp till 80-åringen) diskuterade ofta kring köksbordet, skratten klingade högt. Ibland dök en förälder in hos barnen och blev som en 6-åring igen i lekens banor. Tänker på olika händelser och ler. Alla var måna om varandra och ingen blev lämnad åt sitt öde. Den värme som fanns sitter fortfarande kvar i kroppen. Man brydde sig inte om ålders skillnaden helt enkelt. 

Idag undrar jag om det är annorlunda, såg under gårdags kvällen ungdomar som samlades i sina gäng. De äldre gick armkrok i sina klungor. Så jag undrar om de gamla traditionerna har ramlat bort. Jag tycker att det är synd för om man inte har en blandad ålder så tappar man mycket. De yngre behöver oss äldre och vi behöver de unga. Inget är väl så trevligt som att ungdomarna vill att man ska följa med och att de inte skäms över en. Så blir det också en annan stämning - lite mera vuxen stämning. Man har helt enkelt mera trevligt och bråk/ sorgligheter håller sig lättare borta. Med ett leende så såg jag i alla fall igår hur en äldre i diskussion om bilar lägger armen om 20-åringen för att övertyga om att dennes åsikt va rätt. Medan 20-åringen klappar den äldre på ryggen och säger att så är inte fallet. Tänker att det finns hopp i alla fall, vi kan fortfarande beblanda oss.

Kan vi umgås över åldersgränserna är det lättare att se att alla bryr sig. Säger inte att allt va bättre förr men vi borde kanske skrapa med oss de goda erfarenheterna och föra dem vidare.

Vad hände med uttrycket "En levande landsbygd"

Sverige är ett avlångt land med många människor. De flesta bor söderut och i storstäderna. Sen är befolkningen högre vid kusterna än i inlandet. Inget konstigt med detta. Men nu kommer det roliga:

Alla tycker att vi i inlandet bor vackert, många vill komma upp och njuta av vår natur. När man kommer så har en del också skotern som en av de upplevelser man vill använda. Det ska finnas affärer, service av olika slag, kommunikationer och bra vägar. Då tycker man att man haft en underbar semester!

Men, ja jag säger bara men, var finns möjligheterna för att det ska finnas en levande landsbygd. Var finns jobben? Var är pengarna för att laga till våra vägar, behålla bra kommunikationer? Vi har avstånd som kräver mera än att det ska fungerar för att befinna sig här i en vecka i taget. Jag ser att hoppet sviker hos våra ungdomar, de få som valt att stanna kvar i Vilhelmina. Vår medelålder höjs varje år i kommunen, det blir fler gamla. Fler som blir beroende av oss andra som ska med hjälp av skatt och arbetskraft kunna ta hand om dem. Affärer har under en tid öppnats och stängts. Banker ger upp eller deras service förändras. Det går utför! Vi ska satsa på turismen. Vi ska leva i samråd med varandra men myndigheterna sätter oss på prov för att "gammalt groll" ska hålla oss i schack. Ibland känner jag att varför ska man bry sig och varför är vi kvar? Många är vi som kämpar med att bo kvar även om vi veckopendlar för att det ska finnas jobb. Kommunpolitikerna skulle tacka oss för att vi väljer att vara borta från nära och kära för att få vardagen att gå ihop. Lider varje gång jag hör och ser att våra ungdomar packar sitt flyttlass, åker mot nya orter. Samtidigt önskar jag dem lycka till på deras nya jobb eller nya utbildningar som de sökt. 

Man ska inte säga att det va bättre förr men i Vilhelmina måste vi alla erkänna att när det gäller både arbetstillfällen och befolknings mängd va det bättre förr. Vart ska vi hamna? Hur länge orkar vi hålla ut? Vilhelmina kommer snart att vara en spökstad om inget händer! Blir det så kan jag bara säga lycka till alla semesterfirare - hur ska ni nu får möjligheten att njuta av vår natur. 

En levande landsbygd - säger bara  - Up my Ass!! Sverige vill inte att det ska funka helt enkelt. 

Så lite kan göra så mycket.............

En annorlunda marknads fredag i år då jag sitter med jour telefonen i fickan. Passar på att ta det lugnt och ser tv medan mina fingrar pillrar med trådarna i stickningen. Det är tyst i lägenheten då jag sitter själv. Då kan tankarna vandra iväg av sig själv lite.

Vaknade i morse med en melodi i huvudet, nynnade på den när jag klev upp. Jag va så glad, utan att ha en anledning. En ganska skön känsla. Fick bara sådan lust att dela med mig. 

När jag skjutsat sonen på skolan var det dags att glädja den förste denna dag. Åkte med en blomma till en kompis och hon blev så glad. Efter en surrande stund vilket vi tjejer har mycket lätt för bar det av hemåt igen.

Så har min dag nu förlöpt, pratat med flera personer som alla varit glada eller blivit det av så lite. Även mina vänner på nätet har skrivit under dagen med en glädje i tangenterna.

Så i eftermiddag ringer min syster, hon ville att jag skulle säga nått roligt. Hur kommer man på nått roligt på kommando. Ja det är inte lätt. Vi surrade på lite och när vi va klara så var hon på bra humör igen, trots hunger och blodsockerfall. 

Då kommer själva funderingen, var det jag som gjorde alla glada? Var det min melodi som påverkade hela min dag? Eller var det bara en bra dag för alla? Jag tror att det var lite av varje, som du bemöter andra blir du själv bemött. Konstigare än så är det nog inte. Och det jag tar med mig ännu en gång är att:

Det är det lilla som gör det stora!

Har vi blivit bortskämda?

Ikväll när jag tänt mina värmeljus och badat så kom tanken på om vi människor har blivit bortskämda och tar mycket i vårt liv för givet. Har ni tänkt på att det inte är alla förundrat att få ta ett varmt bad efter arbetsdagen. Ej hellre att få sätta sig till bords och äta middag med de man håller kär. Krypa ner i en mysig säng där doften av trygghet vaggar en till sömn. Ja jag tror att vi är dåliga på att uppskatta det lilla runt omkring oss. Vi borde kanske stanna upp och bara njuta!

Likadant är det med vår natur och omgivningen kring oss. Har du på sista tiden stannat och uppskattat hur vackert de sista löven fladdrar för vinden. Har du sagt till din vän att du uppskattar er vänskap? 

Känns som vi är bortskämda, tar mycket förgivet! Så inför alla nu:

- Jag är glad för det liv jag får leva. Jag tackar naturen runt omkring mig för allt vackert jag får uppleva. Och framför allt mina vänner, jag uppskattar vår vänskap och jag älskar er!

Mot alla odds

Idag har jag blivit påmind av naturen att det inte bara är människor som kämpar. Jag fick syn på en prästkrage som tappert kämpade mot både kyla, regna och hösten som påstår att blommor ska vissna. Den lilla blomman satte ett spår i mig och fick mig att tänka på hur lätt vi människor har att "gnälla". Den lilla blomman gnäller inte utan står rak i ryggen mot alla odds. Den kommer att kämpa än en stund innan vädrets makter får dess knän att ge vika. 

Ibland kan jag känna att jag likt denna prästkrage står rak i ryggen. Jag säger till mig själv att jag både kan och vågar. Vågar stå emot dem som inte tror att jag ska klara av mina uppdrag av olika slag. Jag vågar lita på min kunskap. Jag tror att det är viktigt att man kan och vågar. Det gör att man växer som människa. Och jag kan lova att vädrets eller andras makter inte kommer att få mina knän på svaj.

Låt oss lära av den lilla blomman, världen är inte farlig trots att den kan se mörk ut. Kanske tänker hon att jag ska visa er och när jag inte orkar mera ska ni bara veta att jag kommer tillbaka även nästa år igen. Då ännu starkare och ännu vackrare. Och jag vet att ni kommer att sakna mig medan jag vilar!