Idag har jag blivit påmind av naturen att det inte bara är människor som kämpar. Jag fick syn på en prästkrage som tappert kämpade mot både kyla, regna och hösten som påstår att blommor ska vissna. Den lilla blomman satte ett spår i mig och fick mig att tänka på hur lätt vi människor har att "gnälla". Den lilla blomman gnäller inte utan står rak i ryggen mot alla odds. Den kommer att kämpa än en stund innan vädrets makter får dess knän att ge vika.
Ibland kan jag känna att jag likt denna prästkrage står rak i ryggen. Jag säger till mig själv att jag både kan och vågar. Vågar stå emot dem som inte tror att jag ska klara av mina uppdrag av olika slag. Jag vågar lita på min kunskap. Jag tror att det är viktigt att man kan och vågar. Det gör att man växer som människa. Och jag kan lova att vädrets eller andras makter inte kommer att få mina knän på svaj.
Låt oss lära av den lilla blomman, världen är inte farlig trots att den kan se mörk ut. Kanske tänker hon att jag ska visa er och när jag inte orkar mera ska ni bara veta att jag kommer tillbaka även nästa år igen. Då ännu starkare och ännu vackrare. Och jag vet att ni kommer att sakna mig medan jag vilar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar