Mikael dagen...........

29 september 2013 och 93 dagar till ett nytt år.

En dag med mycket historia inte bara för mig utan även för världen. Denna dag har sedan länge tillbaka firats mikaelsmäss, en av de största helgerna som firades. Skörden var inne och friden började lägga sig. Man tände bla eldar under denna helg och vissa fick brinna hela vintern. Kyrkan tyckte dock inte om detta firande utan ansåg att det var hedniskt. Den gjorde då om så att firandet till en hyllningsdag för ärkeängeln Mikael.

Ärkeängeln Mikael finns inte bara i kristendomen utan även i den judiska och muslimska religionen. Mikael är en dödsängel men en god en. 

Nu kanske många funderar om det slagit om i huvudet på mig men nej, det har det inte. Det är roligt att veta historia och detta är historia om min dag. Kanske har dagens historia även avspeglat sig på mig på ett eller annat sätt!

Ännu ett år har gått i mitt liv. Det har fyllt med både glädje och sorg, problem och lösningar. Många saker lämnar jag bakom mig och vill inte se mera . Medan andra kommer att sitta kvar i mitt hjärta, på en speciell plats. Det är väl det som livet handlar om. Nya erfarenheter kommer att hjälpa mig i framtiden också. Framför allt har jag lärt mig att leva här och nu. Passar på att tacka mina barn, min syrra, släkt och alla mina vänner som gör mitt liv så innehålls rikt. 

Nu ska jag fylla ännu ett år, det kommer inte att vara nått problem. Ett bra år tror jag med mer glädje än sorg. Ett lyckat år med många nådda mål och önskningar. Ett härligt år för jag tänker leva!!

Går du din väg eller går du andras?

Har legat lite på latsidan men nu är det dags för en ny fundering, " går du din väg eller går du andras?".

Dagens fundering baseras på frågan för att det är viktigt att man vet om man lever ett eget liv eller om man lever en annans. Vågar du stå upp för vem du är och vad du tycker? Vad är normalt? Vill du verkligen vara normal.

Jag anser att det är viktigt att våga ta en egen väg, den som känns rätt. Det är inte vad andra tycker och säger som är viktigt. Det är viktigast att du mår bra. Finn dig själv, ta reda på vad du behöver för att må bra! Kan man se sig själv glad och lycklig kan man göra andra det. Livet är ett givande och tagande, man kan inte bara ta utan att ge. 

Normal, det är dina ögon som säger om du är normal. Måste man vara normal? Nej man ska vara speciell! Det finns bara en av dig, gör det till den människa som du vill vara. Tänk att världen har gjort så många unika personer och att det inte finns en enda som är lik. Det är nått att vara rädd om!

Jag går min väg, den som inte kan acceptera mig för den jag är har inte mycket att hämta i min närhet. Jag vågar stå för det jag tror på och vad jag tycker. Det kanske inte passar alla men det är den jag är. Jag finner mina platser som jag känner ger mig den energi som jag behöver och jag delar gärna med mig av den energin. Det gör mig till den unika personen som jag är och det kommer ingen att kunna ändra på. Trots att jag inte är miljonär i pengar så är jag bland de rikaste människorna på jorden. För jag vet vem jag är och skulle jag någon gång tveka så finner jag alltid min väg tillbaka!!

Den som gapar över mycket mister ofta hela stycket

Så har vi söndag igen, en vecka har passerat och en ny kommer imorgon. Jag ska försöka passa på att ladda upp batterierna inför vintersäsongen. 

Idag går mina funderingar kring ett ordspråk - den som gapar över mycket mister ofta hela stycket. Kan säga att jag tycker att man kom på många bra ordspråk förr och det ligger mycket sanning i dessa. 

Att försöka ta mer än man får straffar sig ofta. Det kan även vara att man vill för mycket som gör att man går på för fort och därigenom mister det man önskar. Antar att alla kan känna igen sig i den situationen. Man blir inte lycklig av att ha allt men vi har ofta en vilja om nått. Ibland ser vi på andra och deras liv, en avundsjuka kommer på vad som serveras i grannens hus. Men varför ska vi vara avundsjuka på varandra, det är bättre att kunna glädjas åt andras lycka. Kan man det så får man även lite energi tillbaka. 

Jag har i sommar gjort misstaget att ha alldeles för bråttom, jag fick känna en stund men miste tillslut det jag önskade mig. Det är ett av de få saker jag ångrar i mitt liv. Men kan man inte få behålla kan man glädjas av det lilla det ger. Önskan finns kvar och skulle jag få chansen igen skulle jag ta det mycket varsammare. Och det sista som lämnar en är hoppet. 

Ordspråket kommer nog att sitta starkare i mitt huvud framöver och det kommer att bli en starkare del av mitt liv.

Till slut är det så att det är de små önskningarna som kan ge lycka och de som vi ska sträva emot! 

Regn och rusk...

Det regnar och regnar, hösten gör så att bäckarna ser ut som efter snösmältning. Vatten överallt, risk för översvämningar och vägar rasar neröver. Bryter nya vägar och ställer till förtret för många. Vädrets makter är inte att leka med.

När det är som värst så ska man försöka vända på det. 

Smatter på taket är inte fel ljud, sitta inne i värmen och bara mysa. Konstatera att det är för dåligt väder att vara ute. Passa på att umgås med någon man inte haft tid att träffa. För att inte tala om våra fina små barn, se dem hoppa i pölarna så att vattnet bara stänker. Varm soppa, en kopp te eller annat varmt, inget smakar så gott som lite varmt när det regnar. Kanske är det nu vi har tid för boken som aldrig blivit läst.

Vatten .....vatten inte bara vanligt vatten! Glädjens vatten, ta vara på det istället. 

Och tänk på att efter regn kommer sol!

Det är viktigt att få finnas

Så lite kan göra så mycket. Dagens fundering kommer av att jag blev överraskad med en bukett blommor. Blommorna kom från min syster utan egentlig anledning. På kortet stod - Varma höstkramar från Syrran! Det kan man säga att man kan bli lycklig av en vanlig vardag.

Jag tror att det är viktigt för oss människor att vi får känna att vi finns. Det behöver inte vara nått märkvärdigt för att det ska vara lättare i livet. Vänner bekräftar att man finns genom att lyssna, ge goda råd och ibland en kram. Det kan även vara annat som att ta sig tid för varandra, gå och fika är ett bra sätt att man finns. Ibland behöver vi höra att vi gjort nått bra, varit duktiga. 

Att få finnas stärker oss som människor, vårt självförtroende får en kick. 

Ännu viktigare är att vi i förhållande låter varandra finnas. Alla behöver vi höra vackra ord, en klapp och en kram. Det kan vara svårt i vardagen men det är ack så viktigt. Tänk på att det är det lilla som kan göra det stora, Är rädd om varandra för tiden kommer inte tillbaka och det är så lätt att tappa det fina om man inte vårdar det.

Avslutar dagens fundering med att säga: Tillåt andra att finnas och framför allt tillåt dig själv att göra det. Jag tackar er alla som gör att jag får det, för det är guld värt. Många vet nog inte att det får mig att känna detta men ni gör det. 

Och ni som medvetet gör det, jag älskar er för detta!!

Vända ett blad i livets bok

En måndag morgon med kaffekoppen och tankar bör man ta väl hand om. Idag är tankarna kring livet och vad man upplever.

Livet är som en tjock bok, ja i storlek med lagboken. Från början finns registret och det går ganska snabbt att läsa. Det är barndomen, man lär sig hur boken är uppbyggd. Man börjar att se hur livet ser ut i storhet men man har inte fyllt innehållet. Många av raderna har man inte en aning om vad de betyder men man får en känsla om att vissa stadier kommer det innehålla.

Så börjar själva läsning, man blir äldre och får bokstäver, meningar och kapitel i boken. Blad vänds och det ser inte så farligt ut. Glädje och sorg blandas. Om det är spännande kan man avverka flera sidor i taget. 

Så kommer de dagarna när det är mera lik lagboken än man önskade. Säger som min rättskunskaps lärare sa - man ska läsa bör som skall. Måsten kommer, du bör och skall, finns inga val. Påtryckningar från andra börjar förekomma, orken kan tryta så man läser samma sida om och om igen. Känns nästan som en film med Ingemar Bergman, svart och mörkt. 

Så plötsligt vänder det. Man kommer in i en komedi, skrattar, läser och läser, skrattar. Sida för sida, bläddrar man fram. Glädjen är på topp! Och vissa rader är skrivna med guld text.

Så är vi där igen, de blir stopp, fastnar i en sida och man förstår inte vad man läser. Hur gick det till, jag är ju läskunnig? Men jag förstår inte ett ord, är som nån skrivit på ett annat språk. Jag måste läran mig det nya språket. Börjar att nysta i de obegripliga meningarna. Bokstav för bokstav vänds och vrids. Ett ord blir begripligt, och så nästa, sakta sakta tar man sig igenom första meningen. Men det tar tid. Är absolut inte lika lätt att lära sig läsa denna gång som när man var liten. 

Där är jag nu, börjar om igen med ett nytt språk. Mitt gamla språk ska översättas till det nya. Men jag har kommit långt i min bok. Lärt mig att bör och skall ska man akta sig för, försöka göra om måsten till positiva saker är bättre. Det är dags att vända på bladet...........

Söndagen efter en tung natt, försöker att lägga mina tankar i ordning igen. Rörigt och stökigt vill jag lova. 

Att börja om på nytt är inte lätt. Släppa gången tid är inte hellre lätt. Men det finns alltid någon mening med allt här i livet. Erfarenheten säger att man har alltid nått att lära av vad som sker, fast det kan ta lång tid innan man ser vad det är man ska lära sig. 

Livet är en stig ena gången genom en snårig skog en mörk natt och nästa gång lika bred och rak som en motorväg i solsken. Man kan inte springa lika fort hela tiden men det är lätt gjort att man försöker. Är du på den snåriga stigen kan man lätt fastna i grenar och kvistar som sticker ut. Bättre att sakta ner, röja sin väg med hjälp av armarna så att grenarna skingras och vägen åter öppnas. 

Vi råkar alla ut för olika prövningar men tillväga gångs sättet för att komma tillbaka är dock ganska lika. Man måste ibland stanna upp, hämta kraft och kanske tillåta sig sörja. Efter mörker kommer alltid ljuset, så fungerar det. Se bara på dygnet, skymning, natt, gryning och dag. Eller året med höst, vinter, vår och så sommar. 

Det man kan göra är att sikta på ljuset, ta lärdom av det som inträffar. Älska och vårda det man har kärt. 

Ett år går fort................

Snart ett år sen det hände, mina tårar rinner sakta ner för min kind. Ett minne.............som jag inte vill min värsta fiende ska uppleva. Har inatt tänt ljus för att tacka vattnet för att det inte tog det de hade chansen till. Tänt ljus och minns...... Det är med sorg i en mammas hjärta att sånt ska få ske. Fler tårar trillar ner för min kind. 

Älska och vårda era kära, för ni vet aldrig vad som händer eller kan hända. Livet kan vara grymt ibland och ingen vet varför!

Ska jag göra si eller så..............

Sitter hemma igen efter en arbetsvecka i Umeå. Tyst i lägenheten då det bara är jag här. Sonen och en kompis lånade bilen för att ragga lite.

När man sitter ensam och det bara är ljud som man själv valt börjar tankarna att vandra. Funderar över livet och vilka val man gjort. Många val behöver man inte tänka så mycket på utan man vet att det var en av de bästa man gjorde. Ett av mina bästa val var när jag bestämde mig för att våra barn skulle komma till. Men det finns andra val som man undrar om man gjorde rätt. Svaren kommer man aldrig att få för ett val som gjorts, ändrar historien. Det går aldrig veta om det skulle varit bättre på ett annat vis. Man ska aldrig ångra ett val, gör man det så får man inget annat göra. 

Kanske är det meningen allt som sker. Det är inte säkert att valet är ens eget utan att livet ska se ut så här. Ja ingen vet, men det hjälper inte, tankarna kommer ändå. Har jag valt rätt på min vandring här i livet??

Köpet blev inte som det skulle......... eller vad är en säljare??

Sitter hemma i dotterns lägenhet tillsammans med hunden Molly. Tittar på tv´n och ordnar med mina föräldrars fönsterköp som gått fel. Känner att det är läge att skriva en ny rad här på bloggen. Vad ska vi ta upp idag.......

Kanske jag ska ta upp detta med säljare, har ju själv varit en och även arbetat på en kundtjänst. Ja, ja många suckar nog av enbart ordet säljare. Vi stöter på branschens representanter hela tiden. Men det är inte bara "hemska" säljare även om det oftast är dem man minns. De som är trevliga och bra försvinner fort ur minnet och det är kanske för att man inte upplever dem som säljare. 

Vad är då en "hemsk" säljare? Jo det blir bara fel.....fel och åter fel. De lyssnar inte på sin kund och tar inte ett nej utan att uppta dyrbar tid för den inte-aktuelle kunden. 

Jag har just haft ett samtal med en sådan person som inte (!!) gör fel. När jag förklarade vad som gått fel så får jag : "men hur har nu det gått till, jag har ju pratat med 400 st till i Vilhelmina och de har förstått." Säger som Baloo i Djungelboken "Jösses", hur kan man va så enkelspåring. Tar fram mitt ess i rockärmen, "men nu är det så här att jag har varit säljare själv i ca 20 år och under ett år hade jag kontakt med 1000-tals människor och jag vet att även om man är tydlig så kan det bli fel vid speciella tillfällen och det här är ett speciellt tillfälle." Det börjar att kraxas på andra sidan. När det kommer någon som har erfarenhet kan man inte bara köra över dem. Taktiken vänder och nu kommer stunderna med att hålla med "det var ju det jag sa", säger han. Nu känner jag mig som ungdomarna - NOT!!!. Flinar för mig själv och tänker, ja ha du har gått på den kursen. Blir bara irriterad när de så uppenbart avslöjar sig med att inte vara sig själva. Va jag på samma vis när jag jobbade?? Jag trodde att man lade ihop sina kurser, erfarenheter och sin personlighet och att det gjorde en till en bra säljare. Är det inte så??

Bara att fundera vidare på hur man ska komma till en bra lösning..........

Än hur jag vänder mig så har jag rumpan bak

Ett par dagar har jag nu gått med ett huvud som lever ett eget liv. Den tänker på nått men talar inte om hela sanningen för mig. Känns konstigt att inte själv veta vad som händer i den övre delen av kroppen. Känner hur det jobbas för högtryck men kan inget göra. 

Har fått mina föraningar om vad det kan vara. Mitt undermedvetna börjar ge ut hintar. En lång resa har börjat och jag vet inte var slutstationen är eller när jag är framme. Känner mig lite rädd, hur ska jag fatta rätta besluten. Mina erfarenheter slåss mot varandra, roliga mot mindre roliga. Tycker dock att jag borde få veta vad som rörs i huvudet för annars kan jag inte göra några beslut. Vrider och vänder mig men ingen ny vinkel hjälper. Tror tusan att jag blir knäpp.

Vet att det inte är någon mening att kämpa emot min kropp för den gör lite som den vill. Är jag inte redo för det som komma skall, så är jag inte, Då har kroppen längre förberedelse tid så att allt ska funka när det är dags att veta. En vågskål med att jag förtränger och mitt huvud håller emot. 

Bara det slutar att pulsera, vill ha en lugn stund. Sova ut och vila!

Höstens underbara färger.........

Höstens underbara färger, en syn som man ska ta sig tid att njuta av.

Igår var jag försöks kanin till en kompis som just tagit mc-kortet. Jag var den förste som fick äran att sitta på bönpallen. Utan definitivt mål startade vår resa ut på landsvägen. Med vinden i ansiktet och solen lysande var det dags att börja insupa alla intryck. Höstens alla färger sprakade framför ögonen. Björkarnas gula löv och rönnarnas röda, det guldbruna gräset blandat med granarnas gröna färg. Förbi tjärnen med sitt lugna vatten, spegelblankt mörk blåsvart. Doften....... doften av höst, en lukt av grönt, fukt och död. Ja inte en negativ död utan en åter till jorden inför nästa sommar död. Naturen förbereder sig för vintern, det är dags att återigen sjunka ihop för att ta nya tag när våren kommer. 

Återresan var inte sämre, det började att skymma. Solen var på väg ner, inte kallt men lite bitande i näsan. Vi passerat myrar där dimman kom krypande. Nästan en lite trollsk känsla sprider sig i kroppen. Varma backar slår igen visiret på hjälmen men lika fort kommer sikten tillbaka. Sommaren kämpar för att hålla hösten borta men orkar inte ända fram. Höstens kalla luft vinner kampen, mera dimma men bara så pass att den rullar sakta över vägens torra asfalt. Man kan ana att frosten inte är långt borta. Njuter av naturens lugn med motormullret i bakgrunden, susar fram längst vägen. Jag kan man bli annat än salig, åtminstone inte jag. Två världar möts, och för mig de bästa!

Kvinnans hormoner.........

Dagens fundering är kring vi kvinnor och våra berömda hormoner. En värld i totalt lycka eller rent helvete. De spelar oss spratt som vi inte riktigt hänger med på. Och jag kan förstå er män som ibland att ni inte begriper ett enda dugg. Å förklaringen är lätt, för vi kvinnor begriper ju inte själva. Naturen har skapat oss på ett knepigt sätt.

Ena sekunden är livet bara underbart, ljust och lyckan spritter i kroppen. Nästa är vi häxor mörkare än natten och djävulen står bredvid för att heja på. Han gör oss till monster och vi ser inte vad som händer. Vi tappar hjärnan och ser allt svart. Ilskan och ledsamheter går hand i hand, världen är bara emot kvinnan. Jag antar att det känns igen. Själv går jag ofta och förnekar det som inträffar och det gör inte situationen bättre. Sen kommer stunderna när det är synd om en. Det är hellre ingen lek, för hur ska man trösta en häxa eller ett monster. Hittills har jag inte funnit många som lyckats, men kämpa på män för det är värt priset. Även häxor behöver tröst ibland.

Det som är tur är att det är övergående och vi kan senare bli fromma som lamm. Lugnet lägger sig och vardagen är åter tillbaka. Alla kan pusta ut, kvinnor, män och även barnen.

 Häxan är borta! 

Dagens fundering kring Vilhelmina

Idag inspirerades jag av en vän på facebook och känner att denna fundering måste få mera debatt. Ja det handlar om jobb i Vilhelmina, ev uppstart av gruvan i Stekkenjokk.  Jag citerat det min vän skrev :

Nu tänker jag bli väldigt obekväm, läser i VF om att eventuellt öppna Stekenjokk gruvan igen, det skulle innebära 600-700 arbetstillfällen för vår kommun! Men som vanligt är Samerna emot....... Som vanligt är det bästa renbeteslandet och bästa kalvningslandet där gruvan ska öppnas! Samer se till kommunens bästa och dess innevånare! Tänk inte bara på er själva!!!! Men det är väl för mycket begärt!!

Jag måste bara säga först att det är bra skrivet samt att denna fråga behöver ventileras. Jag vet att många i kommunen tvivlar på att det skulle gå med en ny gruvdrift uppe i fjällen. Men med tanke på de registrerade fynden och dagens priser så anser jag att det är värt att vi försöker. Varför tycker jag det. Jo det finns strikta regler hur en drift skulle skötas och hur det vid en eventuell nedläggning igen skulle städas upp. Dessa regler har definitivt inte blivit sämre utan bättre. Vad skulle då en drift ge oss. Ja mycket, inte bara de arbetstillfällen som själva gruvan medför utan det kommer så många fler utöver. Handel ökar och skolor behövs, vi skulle få en mera levande landsbygd. Allt detta skulle i det långa loppet även generera mer pengar i kommunens egna kassa. Vi har alla sågens nedläggning i minnet och vet att det inte bara var arbetarna som drabbades utan att fler företag här fick oanade konsekvenser utan nedläggningen. Låt oss få det att gå åt det rätta hållet istället!!

Vi kan inte leva på turism enbart, ja nån kanske kan det men vi kommer aldrig att kunna ge 600 personer arbete inom den branschen. Hur blåögd är vår kommun, att bara tänka tanken att inte slåss för så många arbeten. Vill vi i kommunen bo kvar här? Vill vi ge våra barn valmöjligheten att stanna kvar? Vill vi ge våra vänner som nu bor på annan ort chansen att komma hem på ålderns höst? Vill vi att Vilhelmina ska leva??

Samer och dess bästa betesland, själv har jag inget emot samer pga att jag vet att i de flesta personerna som har ett ursprung i kommunen också har någon deciliter sameblod i ådrorna. Varför ska vi bråka mellan varandra. Så här illa är det att vi är beroende av varandra. Inget samhälle inget bra renbetesland, inga sameskolor eller vanliga skolor. Ingen kultur, ingen, ingen, ingen - listan kan göras oändlig. Nej jag säger bara skärpning bröder och systrar för egentligen är vi alla det. Det är dags att slåss för ett levande Vilhelmina om vi vill vara kvar. Å till alla i kommunens ledande positioner  - vakna - satsa på jobben och inte på lyck-sökare!!

Måste, bör och ska........

Nu är det måndag igen, en regnig sådan men det gör inget för jag får fortfarande vara ledig. Jag känner att jag behöver mer tid att ladda batterierna.

Tycker lite synd om jägarna som kämpar ute, hade varit trevligare med uppehåll och kanske lite sol. Hösten är dock här och vädret kan man inte göra nått åt. Hoppas bara att denna dag är värt all blöta och hurvigheter för dem. Kan tänka att det finns några eldar kring passen som hjälper att hålla värmen. Eller rent av några adrenalin kickar då spänningen ökar, ett hundskall kan sätta blodet i rusning vid rätt plats och rätt tidpunkt. Så "skitjakt" på er alla i skogen.

Själv så har jag en del saker jag borde göra men har inte lust med måsten. Det finns bättre dagar att göra dem på. Ett ska finns i alla fall, ska in i förrådet och det är ingen lek. När man öppnar den dörren funderar jag om jag är människa eller hamster. Måste vara en hamster, sparar och sparar, vågar sällan göra mig av med saker. Det kan ju vara bra att ha kvar men...... Borde rensa mera, om jag inte kastar så kan mina prylar bli lycka för någon annan. Inte lätt att övertala den tjurskalle jag är. Mitt ska är inte så jobbigt för när jag funnit det jag letar efter där inne så får jag se det färdiga resultatet av gårdagens pyssel. Så nu är det skärpning och dags att gå från tanke till handling. Vik upp skjortärmarna och sätt på handskar för nu ska jag in och brottas med alla kartonger!