Dagens fundering är kring vi kvinnor och våra berömda hormoner. En värld i totalt lycka eller rent helvete. De spelar oss spratt som vi inte riktigt hänger med på. Och jag kan förstå er män som ibland att ni inte begriper ett enda dugg. Å förklaringen är lätt, för vi kvinnor begriper ju inte själva. Naturen har skapat oss på ett knepigt sätt.
Ena sekunden är livet bara underbart, ljust och lyckan spritter i kroppen. Nästa är vi häxor mörkare än natten och djävulen står bredvid för att heja på. Han gör oss till monster och vi ser inte vad som händer. Vi tappar hjärnan och ser allt svart. Ilskan och ledsamheter går hand i hand, världen är bara emot kvinnan. Jag antar att det känns igen. Själv går jag ofta och förnekar det som inträffar och det gör inte situationen bättre. Sen kommer stunderna när det är synd om en. Det är hellre ingen lek, för hur ska man trösta en häxa eller ett monster. Hittills har jag inte funnit många som lyckats, men kämpa på män för det är värt priset. Även häxor behöver tröst ibland.
Det som är tur är att det är övergående och vi kan senare bli fromma som lamm. Lugnet lägger sig och vardagen är åter tillbaka. Alla kan pusta ut, kvinnor, män och även barnen.
Häxan är borta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar