Höstens underbara färger, en syn som man ska ta sig tid att njuta av.
Igår var jag försöks kanin till en kompis som just tagit mc-kortet. Jag var den förste som fick äran att sitta på bönpallen. Utan definitivt mål startade vår resa ut på landsvägen. Med vinden i ansiktet och solen lysande var det dags att börja insupa alla intryck. Höstens alla färger sprakade framför ögonen. Björkarnas gula löv och rönnarnas röda, det guldbruna gräset blandat med granarnas gröna färg. Förbi tjärnen med sitt lugna vatten, spegelblankt mörk blåsvart. Doften....... doften av höst, en lukt av grönt, fukt och död. Ja inte en negativ död utan en åter till jorden inför nästa sommar död. Naturen förbereder sig för vintern, det är dags att återigen sjunka ihop för att ta nya tag när våren kommer.
Återresan var inte sämre, det började att skymma. Solen var på väg ner, inte kallt men lite bitande i näsan. Vi passerat myrar där dimman kom krypande. Nästan en lite trollsk känsla sprider sig i kroppen. Varma backar slår igen visiret på hjälmen men lika fort kommer sikten tillbaka. Sommaren kämpar för att hålla hösten borta men orkar inte ända fram. Höstens kalla luft vinner kampen, mera dimma men bara så pass att den rullar sakta över vägens torra asfalt. Man kan ana att frosten inte är långt borta. Njuter av naturens lugn med motormullret i bakgrunden, susar fram längst vägen. Jag kan man bli annat än salig, åtminstone inte jag. Två världar möts, och för mig de bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar