Rasism..............

Dagens fundering går i kring rasism. Det är mycket skriverier om vad man får och vad man inte får säga och göra. Jag personligen tycker att det har gått till överdrift. Ibland kan jag anse att de som nu ska vara så "perfekta" är rasistiska själva. Man skapar problem.

Visst jag tycker att alla människor har lika värde. Jag tycker även att man ska värna om landets traditioner och vara stolta över sitt land. Något som man idag inte får säga för då är man rasist. Sverige har idag så mycket att göra för att vara alla kulturer i landet till lags att jag tycker att vi glömt bort vår egen. Jag säger inte att man inte ska ta hänsyn till andra kulturer men det borde inte få gå så långt att vi ska ändra på våra egna. Sverige är ju ett fritt land och med det menas väl att vi ska vara lika allihopa, svenskar, nysvenskar och invandrare. Det är det som gör oss unika. Man får inte hellre glömma bort att vi i grund och botten olika kulturer inom landet ifrån början. Samer och resande folk som funnits sedan länge tillbaka. Så har vi en massa människor som ingår i en blandkultur. Jag kan tycka att man har glömt bort detta. Framförallt de som ingår i en blandkultur. Jag är stolt att ingå i en blandkultur. Kan tycka att jag fått det bästa av båda sidorna.

Vi har många gånger gjort förändringar för att det inte ska vara stötande. Vi bytte ut "herr Gårman" skylten mot nya färger. Lite ironiskt nog fick den både herr och fru skyltar med nya färger. Dock kan jag anse att det kanske vore bättre att vi bytt ut färgerna på skylten ovan, vägarbete. Behöver jag förklara eller säger det sig själv. Ler i tanken på hur de som bestämmer tänkte!

Så kommer vi till detta med skriverierna om Lucia-tågen, en inte så gammal tradition. Den kom i slutet av 1800-talet. Det har diskuterats om det ska få finnas pepparkaksgubbar och gummor. Men vet alla varför de finns med? Det ska bara efterlikna de bakverk som vi i samband med julen äter och inget annat. Vem älskar inte pepparkakor? Liksom vem älskar inte chokladbollar, eller vad vi nu väljer att kalla dem? Är det fel? Jag anser att det är vår tradition och vi ska behålla dem.

Ja det va några exempel, kanske det är dags att tänka om. Ska vi inte vara alla lika värda? Ska positiva saker bli negativa?  

Jag slår ett slag för att Sverige ska se över de kulturer vi har, låta alla människor få ha den om det inte är direkt livsfarliga eller olagliga. Tänka på alla som har blandkulturer och se över dess rättigheter/ skyldigheter. Varför inte göra det bästa??

9 dagar kvar...............

Ibland går dagarna inte lika fort. Nu är jag inne i en sådan period, jag vet att jag lovade och jag håller alltid det jag lovar. Men nu är det rätt jobbigt. Inte jobbigt att jobba men jobbigt att ständigt bära på telefonen. Den följer mig vart jag än går, vid maten, bredvid sängen, på toa, ja nästan ända in i duschen. Jour - en hel månad. Dock är det inte mer än 9 dagar kvar av denna månad och oavsett vad som händer så ska jag få vara ledig en helg då. Sen kanske vinterns jobb blir som det ska vara igen. 

Vinter kommer med raska steg. Just nu är det en kamp mellan kung Bore och fröken Tö. Kan trösta er alla som inte vill ha vitt på backen att det kommer en kraftig tö här framöver med plusgrader hela dygnet. Själv ser jag fram emot det vita guldet som ska klä in och göra naturen vacker. Snö, rimfrost och vyer likt ett julkort vart man än åker. Finns det nått mera magiskt än när vårsolen tittar fram mellan trädtopparna och allt bara gnistrar. Knarr under foten av snön. Bilderna i mitt huvud är många. Och konstigt nog så hjälper det så här i väntans tider. 

I år har jag inte bara det att vänta på. Mormor ska få en ny ögonsten så mormors "lilla råtta", hunden Molly kommer att få konkurrens. Det gör inget för hon och jag väntar tillsammans nu när matte och husse kan åka vilken dag som helst. Molly är en speciell hund, hon har en mycket egen vilja. Främmande människor är inget för henne om de inte har mat. Om så är fallet kanske de kan få bli hennes kompis. Hon gillar inte riktigt mormors jobb. Dock kan det gå an med timmarna i lastbilen om hon får "bada" i snö uti mellan.

Avslutar med dessa rader för att förbereda mig för nästa samtal. Ingen vet vilken tid på dygnet det kommer , bara att det ska ringa!!

Man gör så gott man kan.................

Man gör så gott man kan. Det är dagens fundering. Alla människor är olika och jag måste försöka lära mig det. Jag ödslar onödig energi på att fundera på vad det är för fel eller vad som hänt när jag inte vet. När ska jag lära mig att tro gör man i kyrkan. Vet jag, så vet jag, om inte kan jag ingenting göra. Undrar ibland om det är jag som är naiv eller tänker helt annorlunda jämfört med andra människor. 

Har en filosofi att jag försöker att göra det jag vill att andra ska göra mot mig. Ja, ja jag är inte guds bästa barn men jag antar att jag kan ta smällarna som jag ger också. Denna filosofi är inte alltid den bästa, för jag förväntar mig att andra ska tänka så med. Taskigt men sant, ibland känns det som bara bull-shit. Är det detta man kallar "Livets hårda skola"? Det är vid dessa situationer jag känner mig lika blond och blåögd som jag är.

Är det på tiden att jag försöker att tänka om och tänka rätt? 

En positiv sak är då att jag idag är bättre på att säga vad jag tycker och tänker. Kanske är det inte alltid roligt att höra för de som råkar ut för detta men det hjälper mig. Jag tror att det inte är någon lösning att bara blunda och vända andra sidan till. Man ska både kunna ge och ta emot positiv samt negativ kritik. Hur ska man annars kunna göra förändringar till det bättre?

Säger som kära syster skulle ha gjort:

 Lilla Gunnevi - sträck på dig!

Jag ska försöka ta bort ett ord till i mitt vokabulär - tro. Det är bättre att veta!!

Ömsom ork ömsom inte...........

Dagens funderingar går ikring ork eller inte. Då handlar det inte om det dagens ungdomar svarar en- jag orka inte, utan det handlar om utbrändhet.

Jag har varit utbränd själv riktigt två gånger. Det va så illa att jag nästan inte fungerade som människa. En så vanlig sak som att gå och handla va ett rent h-vete. Man hade hellre inte orken att ta tag i det minsta. Alla känslor satt på utsidan skinnet och gråten va min vän. 

Vägen tillbaka till ett normalt liv har varit lång och jag kan säga att trots det gått så många år så är jag inte helt återställd. Jo, jag jobbar och min vardag fungerar men mina minnen är många gånger borta. Det är som om någon har stulit flera år av mitt liv. Många gånger när någon berättar och frågar om jag minns så är det bara ett svart hål. Läkarna har sagt att det ska komma tillbaka men jag tvekar. 

Detta ger mig mera funderingar kring en idag verkligen vanlig sjukdom. Stressen tar mer över i våra samhällen och ingen tänker på konsekvenserna. Det sämsta är att det är en sjukdom som inte syns på utsidan. Det är hellre inget man kan göra något åt för att påskynda läknings processen. Var sak har sin tid och medmänniskorna måste acceptera detta. 

Under den senaste tiden har jag varit medlem i en grupp på facebook som har medlemmar som varit/ är utbrända. Det är skrämmande hur många vi är och det värsta är att det är ett stort mörkertal som inte fått hjälp eller insikt om att de är drabbade. Jag vet inte vart vårt samhälle är på väg. Här får man även höra om historier som kan få en att gråta. Historier om chefer, medmänniskor och familjemedlemmar som inte visar förståelse. Tycker att det är tragiskt, för den som är drabbad behöver allt stöd den kan få. Tanken har slagit mig att det borde finnas obligatoriska kurser i detta ämne som ex chefer måste gå. 

Dagens tänkvärda ord blir:

- Dra inte förhastade slutsatser om att någon är lat. Denne kanske inte orkar av annan anledning.

- Visa hänsyn om du hör någon blivit utbränd. Bry dig!

-Sjukdomens bästa medicin är "positivitet". Ge så mycket energi du kan undvara.

Sjukdomen går att bota så låt oss hjälpas åt!

Visa hänsyn och förståelse.......................

Dagens funderingar går i tanken till att visa hänsyn och förståelse. Jag har suttit och funderat på hur vi behandlar våra medmänniskor.Om jag varit i en situation visar jag mera hänsyn och förståelse då för dem som går igenom ungefär samma sak. Ja, jag tror att jag gör det men kanske inte alltid. Det är nog lite beroende på vad det gäller och vem det är. "Behandla andra som du själv skulle vilja bli behandlad" och "vänd andra kinden till". Detta är uttryck man ofta hör och de har en viss sanning i sig. Men jag säger att man ska inte tåla vad som helst, ibland bör (som i lagboken, bör ska läsas som skall) säga stopp eller tala om hur man känner. Ingen har rätt att trampa på den andre.

Erfarenheter är till för att man ska dela med sig, ge goda råd mm. Erfarenheter kan ge möjlighet att stötta en annan människa och det är bland det finaste man kan göra. Det är om något att visa hänsyn. Jag undrar om vi människor idag inte har tid för varandra. Eller är det bara något vi säger till oss själva och andra för att slippa ta tag i saker som kanske inte alltid är så roliga. Vi är stressade på ett eller annat sätt, ingen kan klandra en för det. Roliga erfarenheter är ju bättre än tråkiga. Dock kan det vara bättre att finnas till för någon när det är som mörkast. För i lycka klarar de flesta sig själv.

Förståelse är en svårare sak, för varje människa är unik. Detta gör att vi upplever saker olika även om vi är i samma situation. Men det är ändå viktigt att vi försöker förstå. Det känns även bättre om vi talar om för varandra att vi gör allt för att förstå. Det kan hjälpa mycket i de tråkigare händelserna.

Ja det är inga lätta ord, hänsyn och förståelse. De är lätta att säga men svårare att leva upp till.