Ledig, sitter hemma för att få undan mina beställningar. Det är roligt när efterfrågan finns.
När jag sitter ensam framför tvn får jag tid att tänka, både på gott och ont. Har den senaste tiden känt av leder och muskler mera än vanligt. Börjar fundera om tiden hunnit ikapp mig. Eller har jag misskött mig. Vad är det som gör att jag bara blir sämre? Ska inte klaga, fick ju domen för 30 år sedan att om jag inte gjorde nått åt min vikt skulle det vara rullstol nästa. Sagt och gjort, halva jag försvann. Så ska jag se på det så har jag klarat mig bra. Frågan är dock om tiden hunnit ikapp?
När jag funderar på detta sätt det spår i själen. Blir lite "morlonken" som vi brukar säga. Skulle vara skönt att få vara liten en stund och krypa ihop i en stor varm famn. Någon som stryker mig på huvudet och säger att det kommer att gå över.
Jag har inte tid att bli sämre. Jag har så mycket kvar att göra. Men någonting säger mig att jag inte får bestämma allt. Alla har vi olika öden.
Hur länge kan vilja bestämma?
Kommer min envishet bli mitt fall?
Frågorna har inget svar, endast framtiden vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar