Vart är du på väg?

Lördag kväll, livet blir ibland inte som man trodde. 

Ja, ja det kunde varit värre.  Funderar över om jag ändå inte är på rätt väg. Jag är trygg i mig själv. 

 Ibland funderar jag över vad vi ska lära oss under livet. Jag kommer inte fram till något bra svar. Det jag lärt mig är att jag måste lära mig att tro på mig, att våga säga att jag duger som jag är och sist men inte minst älska den jag är.  Kan jag göra detta så finns det plats för andra människor i mitt liv. 

Livets gåta tror jag är att göra sig en bild av vem man är och vem man vill vara. 

Inte jaga mer och mer. Sätt upp mål som du vill se dig. Se möjligheterna och sträva mot dessa. 

Jag önskade ett liv i fjällen.  Jag vågade satsa,  gå emot mångas goda råd och förmanings tal. Jag sökte styrka, frihet och rötter. Jag fann allt, trots uppoffringar, för alla mål i livet har sitt pris.  Men mitt pris är värt att betala och det kommer jag nog få göra under en stor tid framöver.  Priset behöver inte vara negativt, det är att göra om det till möjligheter.  Nu kanske ni undrar hur jag menar, jag ska försöka förklara ett av prisen.  

När jag bestämde mig för att flytta till fjällen  medförde det att avståndet till mina barn och mitt underbara barnbarn blev väldigt långt.  Jag kunde inte bara "svänga förbi". Men när jag omvärderade detta så blev avståndet inte så långt. Jag lovade mig själv att när jag vill och kunde va det bara att packa bilen och åka ner.  Alltså från något negativt till något positivt. 

Det jag fick var att vakna upp varje morgon till vyerna av fjällen.  Ibland spela vädrets makter oss spratt, jag får en enorm styrka av detta. Jag kan när som jag önskar vandra dit jag vill  utan att någon ska tala om för mig när, var eller hur jag ska göra.  Detta är frihet.  Sist men inte minst, jag känner mig hemma. Jag har en plats här. 

Jag säger som legenden Ingemar Stenmark, de gå inte förklara för den som int begrip. 

Jag kan ha fel........

Sitter och tänker framför tvn.  Känner att det är dags att skriva av mig lite. 

Dagens tankar är huruvida människor beter sig om de är konflikt rädda.  Funderar även på vad vissa menar med konflikt. 

 Personligen anser jag att man kan diskutera bra länge innan man hamnar i en konflikt.  Det är även lovligt att ha olika åsikter utan att det blir nån konflikt.  Men jag kan ha fel. 

Jag vet inte om människor insett vikten av att kunna diskutera. De flesta av oss kan inte läsa tankar, vilket gör det ännu viktigare att vi vågar. Hur ska vi annars förstå varandra. Att prata medför inte att det kommer uppstå en konflikt.  Om vi inte gör det, byggs många funderingar på och riskerna ökar att när diskussionenen gång upptas, vräker vi ut allt på samma gång. 

Kanske tänker jag fel, men jag anser att diskussion ger förståelse. Så våga diskutera,  våga stå för det du tycker. Det värsta man kan göra är att tiga och stoppa huvudet i sanden. 

Människors rädsla........

Sitter i soffan och tänker på några av de nyheter som varit sista veckorna.  Haga-mannen har släppts, knivdåd, skottdrama mm. 

När dessa presenterats på nyheterna har människor berättat om deras olika rädslor.  Ja, de kan vara befogade men ibland tycker jag att vi människor överdriver.  Jag ska försöka förklara,  om vi tar knivmordet på Ikea i Västerås.  En kvinna uttryckte sig konstigt, som om hon inte kunde handla där mer med sina barn. Jag menar, vad är sannolikheten att det händer igen på samma Ikea.  Eller rentav på en Ikea affär överhuvudtaget.  Kan tänka att det är som om du får tre klöver på samma trisslott två lotter efter varandra. 

 Jag har lite mera förståelse för rädslan för Haga-mannen.  Han har satt många ärr i flera människor och återfalls risken är stor enligt statistiken. 

Konstigt nog fortsätter vi åka bil trots olycksrisken, många även alldeles för fort.  Men det är vi inte rädda för.  Lika så flyger vi, trots riskerna som kan få otroliga konsekvenser. 

Hur tänker människan? Kanske måste vi stanna till, tänka om och värdera faror.  Plocka fram sannolikhetsläran från skoltiden. Visst, världen har förändrats, men vissa saker är det nästan lika stor risk oavsett om man bor i Vilhelmina eller i Stockholm.  Använder vi sunt förnuft,  är "normal  försiktig", klarar sig de flesta.  Sen kommer vi aldrig ifrån att nån nångång är på fel plats vid fel tillfälle. Man ska väl inte säga att det inte kan hända mig, men tiden är för dyrbar för att oroa sig i onödan. 

Drömmar och verklighet.......

Drömmar och verklighet,  om någon skulle sagt till mig vad som skulle hända för ett år sen.  Skulle jag skaka på huvudet och säga, nä sluta skämta. 

Mormor till en ängel full med bus.

Vuxna livs-starka duktiga barn.

Kärleken blommar, en livskamrat, om än vi lever som särbos. 

Bor och jobbar i fjällen. 

Många springer i blindo,  ständigt sökande efter lyckan. Vill ha mer,  jobbar,  gör karriär och stressar fram i livet. 

Jag gjorde tvärt om, värderade vad som va mest viktigt för mig.  Sökte lugnet,  nöjde mig med det lilla. Nej tack till bilköer, möten, stress, tidsbrist och större lönekuvert.  Hälsan var viktigare. Pengar underlättar men lycka kan inte köpas för pengar. Min rikedom blev de dagliga vyerna,  fjäll, vatten, grönska, snön mm.

Jag vågade släppa, vågade tro på mig själv, lät världen gunga av ovisshet och det gav utdelning. 

Låt aldrig någonsin nån få dig att tro, att du inte kan.  Att du inte duger.....

Lär dig älska dig själv och då kan du förverkliga det mesta. 

Några projekt återstår men jag säger det igen "Rom byggdes inte på en dag ". Tids nog faller de sista pusselbitarna på plats. 

Jag kommer att fortsätta drömma,  en del blir verklighet och andra,  kanske förblir drömmar. Men jag får drömma, har tid att drömma för det gör mig till den jag är!