Lördag kväll, livet blir ibland inte som man trodde.
Ja, ja det kunde varit värre. Funderar över om jag ändå inte är på rätt väg. Jag är trygg i mig själv.
Ibland funderar jag över vad vi ska lära oss under livet. Jag kommer inte fram till något bra svar. Det jag lärt mig är att jag måste lära mig att tro på mig, att våga säga att jag duger som jag är och sist men inte minst älska den jag är. Kan jag göra detta så finns det plats för andra människor i mitt liv.
Livets gåta tror jag är att göra sig en bild av vem man är och vem man vill vara.
Inte jaga mer och mer. Sätt upp mål som du vill se dig. Se möjligheterna och sträva mot dessa.
Jag önskade ett liv i fjällen. Jag vågade satsa, gå emot mångas goda råd och förmanings tal. Jag sökte styrka, frihet och rötter. Jag fann allt, trots uppoffringar, för alla mål i livet har sitt pris. Men mitt pris är värt att betala och det kommer jag nog få göra under en stor tid framöver. Priset behöver inte vara negativt, det är att göra om det till möjligheter. Nu kanske ni undrar hur jag menar, jag ska försöka förklara ett av prisen.
När jag bestämde mig för att flytta till fjällen medförde det att avståndet till mina barn och mitt underbara barnbarn blev väldigt långt. Jag kunde inte bara "svänga förbi". Men när jag omvärderade detta så blev avståndet inte så långt. Jag lovade mig själv att när jag vill och kunde va det bara att packa bilen och åka ner. Alltså från något negativt till något positivt.
Det jag fick var att vakna upp varje morgon till vyerna av fjällen. Ibland spela vädrets makter oss spratt, jag får en enorm styrka av detta. Jag kan när som jag önskar vandra dit jag vill utan att någon ska tala om för mig när, var eller hur jag ska göra. Detta är frihet. Sist men inte minst, jag känner mig hemma. Jag har en plats här.
Jag säger som legenden Ingemar Stenmark, de gå inte förklara för den som int begrip.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar