Estonia 20 år sedan.........

20 år sen den tragiska händelsen skedde, Estonia gick till botten. Det är konstigt hur kroppen reagerar, hur den minns nyhetsuppläsningen med en otäck känsla efter alla dessa år. Ibland funderar jag på om det är rätt av media att ta upp händelsen igen. Många sår rivs nog upp idag, gammal sorg gör sig påmind. 

Lilla Vilhelmina drabbades hårt, många kände de som vi miste och ingen kunde riktigt förstå varför det skulle hända just då. Varför just när de våra va på resa? Många tårar fälldes.

Jag hade min "gamla" klassföreståndare och min granne på fartyget, de fick inte komma hem. Havet blev deras viloplats. 

Ännu idag kan man inte förstå hur det kunde hända, att inte det gick att säkra ett fartyg. Varför fungerade inte utrymningsplaner och livbåtar? Totalt förlorade vi 501 svenska i denna tragedi. Det är bara att räkna ut hur många som drabbades. Jag hoppas att alla dessa fått frid på något vis. 

Det enda vi kan göra är att minnas. Hoppas att det aldrig kommer att ske igen. 

Mina tankar går idag till de anhöriga!

Alla har vi val.......

Idag när jag satt och körde lastbilen så kom nya funderingar. De handlade om att än vad som händer så har man som människa ett val. Våra liv handlar mycket om val, oavsett om de är stora eller små. Man kan påverka mycket med tanke på valen man gör. Egentligen så kan man inte skylla på någon för jag kan välja. Nu kanske ni undrar hur jag menar.

Jo, ett enkelt val kan vara: Ska jag äta potatis eller makaroner. Oavsett vad jag väljer så kommer jag att bli mätt. Men jag kan välja om jag är mera sugen på det ena eller det andra.

Ett svårare val kan vara: Ska jag stanna kvar på mitt jobb eller ska jag söka nytt. Detta val kan vara svårare. Man vet vad man har men man vet inte vad man får. Valet kan påverka andra på ett eller annat sätt. Då får man lägga in funderingar om hur det blir bra eller dåligt. 

Så har du det allra svåraste valen, de som har med känslor att göra. Det är svårt att ge ett rättvist exempel på detta. Ofta vill man inte att det ska såra någon men ibland händer det ändå. Det är här mycket viktigt att man lägger för och nackdelar med sina handlingar. Och framför allt får man vara beredd på att ta konsekvenserna. 

I valen ett och två känner ni säkert igen er men så tänker ni på valet nr 3. Här finns mycket att fundera på. Ja det är sant, man kan påverka sig själv men hur blir det om någon gör en handling som påverkar mig? 

Det finns olika sätt att hantera det också. Om man tex blir sårad kan man välja på att visa det eller inte. Du kan ju inte ändra på en annan persons val eller handling men valet är ditt hur du hanterar det. Om du väljer att sticka huvudet i sanden för att låta handlingen "rinna av dig" finns risken att den kommer att påverka dig någon annan gång. Du kan välja att bearbeta handlingen men det är inte alltid att man orkar med det. Eller så kan du välja att livet bara är pisst och gråta, låta det göra ont. Oavsett hur du gör så gör du val. 

Jag försöker att tänka på mina val, ibland har de inte varit de bästa. Det kan jag erkänna. Ibland har det varit helt rätt.

En av de viktigaste valet man kan göra är dock att säga förlåt när nått blivit fel. Det kanske inte ställer saker och ting till rätta men det hjälper alltid!!

Sprätthöns eller tanter????

Vissa dagar kan man lugnt säga att de är bra underbara. Idag är det en sådan dag. Jag vaknade tidigt som vanligt och skällde på mig själv att det är hopplöst att jag inte kan sova riktigt. När morgonen grytt och dagen börjar ta form får jag mitt första främmande, sen kommer det fler och fler. Jag föredrar att säga tjejer och inte tanter, i olika åldrar, för en va verkligen ung. Likt höns i ett hönshus tjattrar vi och skrattar under en längre stund. Det hinner bli lite allvarliga diskussioner med. 

Sen kidnappas jag för att bli bjuden på lunch. Även här fortsätter skratten och vi byter positiv energi med varandra. Skönt med människor som man kan vara sig själv med. Vi varken skrer orden eller sollar de råare skämten. Alla är ju likadana och ibland behöver man inte avsluta meningen för att vännerna redan förstått vad du menat. Det är äkta kärlek, ä den du ä för vi älskar dig som du är. Detta är en skatt att värna och den går inte köpas för pengar.

Sitter nu med lite öm mage efter alla skratten och tänker, jag är bra lyckligt lottad. Glömmer vi bort att uppskatta varandra och tar vissa för givet. Nä, jag lovar mig själv att jag inte ska ta någon för givet. Alla i mitt liv har en plats i mitt hjärta och det ska jag försöka att tala om för dem. Sanna vänner ska man vara rädd om.

Olagligt? Ja lite..................

Det har inte hänt på länge men de säger att den som lärt sig att cykla glömmer aldrig hur man gör. Ja, jag va tvungen att testa. Köpte mig en egen cykel i somras, en begagnad men den duger åt mig. Det är en cykel som är min och bara min. De jag haft tidigare har nämligen används av mina kära barn. Den har stått i garaget ensam hela sommaren, det har liksom inte blivit av. 

Ikväll va det dags, här ska testas. Första jag konstaterade var att det va lite luft i däcken, men det räcker ner till macken. Glad i hågen sätter jag mig på den och provar lite på gården. Jo, jag tror att jag minns. Morskar upp mig och leder den genom stigen ut på gatan. Vill ju inte att grannarna ska se mig göra en "faceplanta" utanför huset. Ska det hända är det bättre att göra det på egen hand. Ler lite och tänker.... hur ska detta gå. Trampar försiktigt och provar bromsarna, funkar bak men lite sämre fram. Ja ja jag ska väl inte ut på Italien runt, mera ett par kvarter bort bara. Blir att lägga till i min att göra lista, fixa bromsarna på cykeln. Nu bar det iväg. Växlar för första gången på min egen cykel, har inte haft den lyxen förr. Det har mera varit lägre växel pga ålder på fordonet, andra brukar kalla det för rost på kedja och drev. 

Kommer helskinnad till mitt mål där det blir surr, fix och visning av sista projektet. Med kaffekoppen i handen och trevligt sällskap går tiden fort. Hops, ser ut genom fönstret och konstaterar att det redan mörknat. Hmmm och jag som inte har nått lyse på cykeln. Här är det att hålla sig undan lagens långa arm. Ännu en sak till min lista. Tänker raskt ut att när jag passerar Vilhelminas enda stora väg så kan jag alltid leda min kamrat över och in på macken. Tackar för mig och ger mig av. När jag trampar iväg så njuter jag av att jag kan sitta och trampa, det är ju bara att växla lite så går det lättare. Mot macken! När däcken fått sin luft så ser jag att kusten är fri, hoppar upp på min nya "springare" och tar sats mot den branta backen. Här gäller det att få upp farten för jag är ju så stolt att inte kan jag ställa mig och trampa. Har man växlar så har man. Halvvägs uppe inser jag att jag må se ut som en snabbspolning på film, mina ben trampar på i en så rask takt så jag själv nästan inte hinner med. Jag överdrev nog om backens längd och höjd. Notera det till nästa gång, dagens cyklar är inte som de i min gröna ungdom, man behöver inte ta i för kung och fosterland. Väl uppe följer en lugn och uppfriskande tur hemåt. Jag parkerar min trotjänare och lovar denne att det inte ska dröja så länge innan nästa tur. 

Teknikens snabba utveckling......

Jag måste skriva att jag är lite fascinerad av hur tekniken under kort tid har utvecklats. Nu på morgonen slog det mig ännu mera att vi lever i ett samhälle där alla (underförstått) räknar med att vi har mobila telefoner och datorer mm inom räckhåll. 

Jag minns hur stolt min pappa var när han kom hem med sin första mobila telefonen som nu skulle göra det lättare att nå honom i skogen. "Tegelstenen" (450 in) vägde multum och hade ett gigantiskt batteri. Jag minns även hur kul det va när jag fick min första skrivmaskin.Den hade knappar så tröga att det va inte mer än en A4 man kunde skriva innan fingrarna inte orkade trycka ner bokstäverna. Ja ett par exempel på vad som idag är en stor skillnad.

I tv nu på morgonen så dyker det upp att du finner dina lokala nyheter på tv4play. Vi nu som har tillgång till tekniken kan ju se vad vi vill men samhället har inte räknat med att alla faktiskt inte har tillgång till detta. Framför allt kanske våra äldre generationer och de som faktiskt inte har råd att köpa tekniken som nu finns. Jag tror att det faktiskt finns människor som inte förstår detta, utan tror att det är självklart att teknik finns hos alla.

Nu är det så att jag även beundrar de som lärt sig alla våra tekniska "hjälpmedel". Mobilen exempel kan va en ren livräddare i vissa situationer. Tänker...... borde vi inte ha skolor för våra äldre så att alla har möjlighet att lära sig tekniken. Utvecklingen går ju så fort.

Jag erkänner att jag inte är någon teknisk guru och mina barn ofta har uttrycket - men mamma!! De anser att jag borde lära mig mera. Kanske har de rätt för hur ska jag annars kunna följa med på ålderns höst. Nått att tänka på.

Men idag nöjer jag mig med att tänka på den fasta telefonen som hade ringskiva. Stencilapparaten med dess blåa skrift. Och jag känner mig stolt att jag är en av de som fick lära mig stenografi i skolan!

Ett tag sen sist...........

Nu va det ett tag sen sist som jag skrev här. Jag har bestämt mig att det måste bli en ändring och jag ska bli bättre.

Det har hänt en del i mitt liv, både bra saker och mindre bra. Men det är inte det som jag tänkte skriva om idag. 

Jag hade nämligen funderingar om hösten. Hösten för många är en kymig årstid. Jag har en vän som inte alls tycker om den, hon gillar inte att vi går mot kallare och mörkare tider. Jag däremot ser fram mot hösten, var årstid har sitt att ge. 

När det gäller vår natur så har hösten alla tillgångar. Det som vuxit hela sommaren har nu skördetider. Kan erkänna att jag saknar en jord-täppa att odla på men skog och mark har ändå mycket att ge. 

En annan kär vän har lärt mig mycket om svampar den sista tiden. En kunskap som jag kommer att hålla kärt i mitt hjärta. Inte bara gott att äta utan även rofyllt att hämta i skog och på fjäll. Om man bara tar sig tid att se sig om kan man finna det mesta. Jag med min livliga fantasi går ofta omkring och har både tomtar och troll med mig.

Ja säg vem skulle inte kunna bo i denna. Jag slår ett slag för skogen, ta dig tid och se det lilla i det stora. De finns ett uttryck: "jag ser inte skogen för alla träden"! Det kan stämma om du springer genom livet. Stanna till och njut, så ska du se att du får en helt annan upplevelse.

Hösten har även ett mörker, vi här uppe i norr märker det ännu mera. Solen går ner vilket varit en stund sedan. Nätterna är inte längre ljusa. Vi får en tid för att tända ljus och lyktor. Tänk så vackert att vi själva kan bestämma var vi vill att ljuset ska spridas. Jag tänder mina lyktor på balkongen varje kväll när mörkret lägger sig. Ofta finner du även värmeljus inne också, mysfaktorn ska va stor i höstens mörker. Är det nu så att du har svårt för mörkret, tänk då på att det kommer ljus igen. När snön klär om marken igen i sin vita skrud kommer lite ljusare tider. 

Ja, det finns mycket att se och uppleva, det är bara att ta sig tid och att se sig om!