Är det ett tecken på att man blivit äldre eller är det en form av lathet? Kanske det är ett tecken på livsnjutning?
Efter en lång arbetsfredag har jag nu tussat runt i min morgonrock hela morgonen. Kommer mig liksom inte för att gå vidare i kläder och dagens uppgifter. Alla möjliga ursäkter kommer fram att behålla min lätta mundering. "Ska bara ta en kaffe-kopp till." Eller, "kan stoppa i tvättmaskinen" men komma i kläderna, nja, har ingen brådska. Tvättmaskinen är bra, den sköter sig själv men det känns som man får nått gjort i alla fall. Skulle ha diskat, skiter i det så kanske nån annan tar tag i det. Latmasken kryper längst ryggraden. Borde göra som de äldre sa förr, lägga lite matjord under sängen så att latmasken kryper ut under natten. Fast ska jag vara riktigt ärlig, så har jag inte nått måste. Måste att stressa, måste att utföra det ena eller det andra. Jag kan faktiskt bara vara. Tussa vidare i min morgonrock och njuta!
Man ska ta tillvara på stunder i lugnt tempo. Vårt samhälle har nog med bör och skall, stress och jäkt. Vi människor är dåliga på att säga ifrån. Vi går på liksom Alfons Åberg i sagan, " jag ska bara......". Vem har egentligen bestämt att vi ska? Är det livet att det ska bara vara måsten? Nej, inte i min värld och framför allt inte en lördag morgon.
En stund på balkongen kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar