Våren kommer med snabba steg, plusgrader ute. Småfåglarna kvittrar.
Va just och kollade hur snön har tina och hur bäckarna pålar. 700 nyanser av brunt kan man säga. Vattnet har sin riktiga färg men i kanten av bäckarna kommer rostfärgen fram. Fjolårets gräs sticker upp i en blandning av grått och brunt. Skräpet som kommit fram i dikeskanten är det enda som sätter färg på tillvaron. Ljus grått, mörkare grå, brunfäger i alla nyanser men det gör inget. Hjärnan känner en form av glädje ändå för erfarenheten säger att det bara är tillfälligt. Tankarna vandrar iväg. Redan i mitt huvud har det börjat att grönska.
Och så, plötsligt ser jag, viden blommar och se där. En gås simmar i älven. Det är bara en vår-kompis jag saknar, jag vet att den kommer snart om jag inte ser den idag. Tussilagon den gula vackra. När den börjar att pryda dikeskanten då är det vår på riktigt!
Och du är såååå välkommen våren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar