Det är en fröjd för själen att komma upp till Skikkisjön. Idag va det dags, jag är ledig! Valborg är nära och även ovan odlingsgränsen börjar våren att ta fart. På vägen upp lyste tussilagon i vägkanten. Ett örn par seglade i vindarna på himlen. Vildmarken är bara runt knuten. Jag njuter av varje gupp och kurva. Min själ vet vart det bär av emot.
Väl uppe skyndar jag mig att ta in grejerna och göra eld i spisen. Men solen lyser så det går snabbt att packa upp. Ut och njuta! Med krattan i handen börjar jag att städa undan, det som göms i snö kommer upp i tö. Så sant......
Fåglarna kvittrar, visst det blåser men det gör mig ingenting. Dock får jackan sitta på för annars kommer förkylningen som ett brev på posten. Det har man lärt sig med åren.
Våren här är inte blommor på stuts, allt har sin tid men när det väl kommer går det fort. Viden är här och vid ladugården så kämpar en och annan daggkåpa. Det är bara kort tid kvar, jag tycker att det är mindre grått och brunt redan, fast det kan va i mina hjärna också. Vår......
Jag hjälper den så gått jag kan. Bort med det gamla så att det nya kan blomstra. Jag längtar, längtar tills kabbelekan kommer och fyller diket, vattnet finns redan.
Nu börjar det att mörkna, dock är det kanske någon timme kvar innan det är svart. Klockan är visserligen bara 21,40, dagarna blir bara längre och längre. Temperaturen sjunker och vi är på minus igen. Men i morgon hoppas jag på en ny dag med sol, allt annat spelar mindre roll. Det får komma en snöskur eller blåsa, det kan jag leva med för jag är........... är i Skikkisjön där allt är som medicin för själen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar