Bara jag som kan ändra min tanke, min handling och mina val................

Människan är verkligen en vanemänniska! Det är många gånger som tanken är den samma i liknande situationer som man varit förr. Att försöka bryta den tanken kan vara detsamma som ett heltidsjobb. Tänka i nya banor är inte lätt. 

Idag har jag en sådan dag. Jag är i tankarnas värld. En tanke är som den varit de senaste 25 åren och jag försöker att tänka i nya banor. Intalar mig att det inte är mitt problem i grund och botten. Jag ska inte ha kontroll i denna frågan, så kommer den "men.........". Jag ser konsekvensen av handling. Har lust att skrika högt. Det går inte.... Om det sker blir det bara en massa "måsten", stress och jäkt och tillslut är vi där, jag är inblandad i alla fall. 

Det är svårt att stå bredvid och se på. Att inte ta tag i frågan och styra upp den. Planering, jag har alltid varit en människa som planerat. För att det ska gå så lätt och smärtfritt som möjligt. Man kan hinna mycket med en bra planering och det behöver inte vara så betungande. Även om det inte är den roligaste syssla man ska göra, kan planering få det att gå som en dans. Lämna saker halvgjort blir aldrig bra. Då är det skönare att få det ur vägen. 

Biter mig i tungan, ger vinkar men det känns som att det ignoreras. Ska inte, ska inte, jag vet innerst inne att jag kommer inte klara att vara tyst. Så är jag snart i en annan tanke, öppnar munnen och vips känner jag mig som en "gnäll-kärring" igen. Varför ska jag känna det? Det är ju inte för att jag vill gnälla utan hjälpa. 

Tänk om och tänk rätt, nja inte tänk rätt. Mera prioritera om så att det blir rätt.

Önskar ibland att det fanns skygglappar för människor som det finns för hästar, öronproppar lika så. Då vore det kanske lättare. 

Ja, ja det är bara jag som kan ändra min tanke, min handling och mina val. Men det är ett heltidsjobb. Var och en har rättigheten till sina tankar, misstag och prioriteringar. Det kan jag inte göra nått åt. 

Jag kan bara se på!

Vad får man göra och inte...............

Idag har jag lite kluriga tankar när det gäller vad man får göra och inte. På nyheterna berättar man om två tjejer som trotsat allt och badat på badhuset i Umeå med bar överkropp. Detta va inte populärt och de blev snabbt hänvisade att ta på en bikiniöverdel. Lite provocerande kan tyckas. Jag tänker vidare på detta och känner att vi i Sverige lever i en dubbelmoral. Året är trots allt 2014 och det ska väl inte vara något konstigt med bara kroppar. 

Tänker då tillbaka på ett tidigare inslag i förra veckan, där man stolt presenterande att Umeå skulle få sin första genus-förskola. Här skulle man inte använda så mycket manliga bilar eller kvinnliga dockor till barnen. Man skulle försöka vara så neutrala som möjligt. Jag undrar varför? Anser man att det är tjejer som leker med dockor och pojkar som leker med bilar? Är det inte en form av fördomar? Hur tänker de göra när de ska besöka badhuset?

Personligen kan jag inte förstå varför man ska "lägga sig i" barns uppväxt på det viset. Naturen har räknat ut att varje individ har olika behov och ser till att man får sin beskärda del under uppväxten. Oavsett om man är kille eller tjej. Det finns alternativ att uppfostra till att man inte ska ha manligt och kvinnligt. Vi är väl alla lika värda och vi ska vara stolta över det kroppsliga höljen vi tilldelats. Alla människor är vackra! Ska inte killar och tjejer hjälpas åt så gott man kan?

I debatten om kvinnor så sägs att mannen ska bejaka sin kvinnliga sida. Hur ska det gå i framtiden om vi har ett starkt genus-tänk? Kommer vi att vara så lika att vi tappar bort vår egen personlighet? 

Kanske vi måste få vara lite manliga och kvinnliga ibland för att må bra. Åtminstone jag känner mig glad när jag får byta ut mina varselkläder och sätta på nått annat. Måla mina naglar och fixa till frisyren. Är det otillåtet? Får jag inte känna mig som en kvinna och vara stolt?

Tröll käring väre...............

Det är konstaterat att vi svenskar är sanna väder entusiaster, eller åtminstone så pratar vi ständigt om det. Jag som ofta är inne på facebook ser både hur vädret är och vilka temperaturer vi har i landet. Mina vänner lägger ut bilder både på snö, slask och annat rusk eller de strålande dagar som vi alla vill ha. De senaste dagarna har vädret varit som i april även om vi är i mitten av mars. 

Vi fick en tidig tö och solen sken, vägarna började visa asfalten. Svensken gläds över att våren har kommit. Men vi som är realister konstaterade att vi kommer att få ett eller fler bakslag. Bilder på blommor på facebook och information om vilka fåglar som kommit utsändes på radion. Svenskarna ler med solen i ansiktet. En del valde även att lägga om till sommardäck. 

Så kom varningen på tv och radio, det kommer att bli mellan 10-20 cm snö i Norrland. En del av oss suckade och andra tänkte positivt att Norrland är stort och det blir säkert längre upp. De på kusten trodde att det va fjällen som skulle få det mesta. Men när vi vaknade var det vitt, åter vinter och grå himmel. Snön fullkomligt vräkte ner. Som plog-piga blev det ett par långa arbetspass med endast två timmars sömn emellan. När jag körde berättade de på radion att folk hade satt på sina vinterdäck igen. Bra affär för däckfirmorna, jag ler av tanken. Jag fick köra fram och tillbaka, de enda som verkade vara glada av det vita guldet var de bilar med skotrar på släpvagnarna som drog till fjälls. 

Så va de sista svängen på gårdagen, solen började att försöka ta sig igenom det grå molnen. Sakta sakta skingras de och en stråle lyser på min näsa. Jag är tämligen trött, men den lilla strålen ger mig ny kraft. Jag tänker, att det är nog vår i alla fall. Jag ser att det börjar att tina igen på asfalten. Bakslaget kommer inte att vara så länge. 

Vi som är realister vet att vi alltid har vinter på påsk och påsken ligger i slutet av april i år. Det betyder troligen att vi kommer att få ett par bakslag till. April brukar ju bjuda på "tröll käring väre"! Men det ska inte hindra oss att njuta av solens strålar fram till dess. 

Nä inte är det jag som blir äldre............

Har just jobbat klart och sitter med en gröt-tallrik framför mig. Passar på att skriva ner morgonens tankar.

I lastbilen var det många funderingar idag. Radion spelar Europe med The final countdown. Det är lite orättvist att man på kusten kan höra både det ena och det andra. Mix Megapol, kanaler med olika musikgenrer, det är liksom bara att välja. Här i inlandet får vi vara glada om vi hör P4 Västerbotten. Vissa stunder är det Jämtlands radion som tar över. 

Radion spelar vidare: 

And still we stand tall 

Cause maybe they've seen us

And welcome us all, yeah

With so many light years to go

 Jag börjar fundera på att den här vintern så har det spelat mycket 80-90 tals musik på P4. Det är mycket bra musik på radion. Annat var det när man var ung. Då spelade de bara "gammal" musik. Det va inte lika roligt att lyssna på radion. Det är många intressanta reportage också. Om radion tvärt byter kanal kan man rent av bli irriterad. 

Genom att vi kör max 40 km/h när vi plogar så är farthållaren isatt. Kommer på mig själv att ibland har både höger och vänster fot håller takten så att de som spelar inte ska komma av sig. Är låten riktigt bra kan det även bli ett trumsolo på ratten. Jag sjunger högt och tydligt. Det är tur att inte många varken hör eller ser en i lastbilen. Jag kan lugnt fortsätta att digga loss.

Kan det vara så att det är jag som börjar bli gammal? Nä, det är bara så att de som jobbar på radion har fått bättre smak!

Minnet, mormor och vårkänslor...........

Idag när jag satt i min plogbil så kom jag att tänka på hur det kommer sig att minnet funkar bra vissa gånger och nästa är det helt borta. Jag har alltid beundrat "gamla" som kommer ihåg massor av saker både från när de varit små och till små detaljer under deras liv hittills. Jag undrar hur det kommer sig att vissa har fått den gåvan och inte andra. Jag tillhör den kategorin, andra alltså. Jag vet att det försvann mycket när jag för många år sedan blev utbränd. Doktorer mfl lovade att minnet skulle komma tillbaka men jag kan säga att det lyser med sin frånvaro fortfarande. Det känns som jag tappat flera år om jag lägger ihop förlorade minnen. Lite synd men jag kan inget göra. 

Jag satt och funderade om man påverkades av dem man umgås med? Jag va mycket med min mormor när jag var liten. Mormor hade inget bra minne när det gällde namn. Det resulterade oftast att hon rabblade upp flera namn ur släkten när hon skulle leta den rätte. - Lennart, Åke, Rafal..... haahhh ´n Harry! Så kunde det låta. Jag har också svårt med namn men jag rabblar inte andra. Jag löser det hela med : Hör du, du ....... du!  Jag ler när jag tänker på likheter och olikheter med min kära mormor. Det var en speciell kvinna och jag saknar henne. 

När det gäller roliga saker så är det lättare att minnet finns i behåll, kommer på att det snart är vårdagsjämning. Tänka sig att det är ljust så tidigt. Snart är det dags att ställa om klockan till sommartid också. Senaste veckan har det även påmint om aprilväder, fast idag fick vi tillbaka snön så det räcker en stund. Det va visst lite för bra för att vara sant att våren skulle komma 3-4 veckor tidigare än vanligt. Dock har vi fått ett smakprov av det som komma skall. Tänk att tre bokstäver kan smaka så bra i munnen: 

Vår!

Ordets makt.......

Jag har många gånger påtalat för mina barn att orden är det bästa vapnet. Om man kommer i bråk så kan orden göra att du vinner utan att kröka ett hår på din "motståndare". Ord ser även till att du kommer framåt i livet. Den som kan prata kommer ofta lång. 

Ord kan göra så mycket, så det är bäst att passa sig och tänka igenom det man säger. Man kan skicka en människa upp i himlen eller långt ner i skoskaften. 

Man ska inte använda konstiga ord som inte man har koll på. Vet du inte betydelsen och kan använda det rätt tappar ordet sin betydelse. Med andra ord så ska det vara rätt på rätt plats!

Igår fick jag en ny erfarenhet av ord, då var det svordomar visserligen. Jag körde en trailer med traktor på så det gick lite tungt. Vägen var smal och vattuhalkan va enorm. När jag kom emot backen var resan upp planerad i mitt huvud, ja, man måste göra så.När jag kommit till hälften, spricker min plan. Jag får möte av en lastbil på denna smala hemska väg. Vad gör jag? Jo, sätter igång att låta de mest fula svordomar lämna mina läppar. Koncentrerar mig ännu mera och parerar utan att släppa gasen. Orden väller ut min mun och sakta sakta kryper ekipaget upp för den branta backen. Jag kommer upp efter en stund, vilken tur. 

Jag kan konstatera att ord oavsett form kan göra att man kommer långt. Jag har ljugit barn, svordomar är inte dumma om de bara kommer på rätt ställe. Ja visst, de låter inte vackert men det funkar!

Idag har jag en bekännelse.......

Idag har jag en bekännelse att göra inför kommande år. Det kommer inte att synas direkt för allt är så smått i början. Ja, vad ska jag nu bekänna...............

När man sitter och framför en plogbil så går det inte speciellt fort. Om man plogar så är det vid möte och P-fickor man gör nått extra annars går det som bara framåt. Likadant när man sandar, det mesta som händer är att man trycker på några knappar när spridaren ska fyllas. Ett tråkigt jobb kan tyckas, men jag trivs som fisken i vattnet. Som jag skrivit förr så finns det mycket att se och uppleva bara man tittar efter. 

Kuskar man vägarna upp och ner på de mest besynnerliga tiderna är risken att man blir trött i ögonen. Energi behövs, jag är duktig på att dricka vatten i bilen men man kan inte leva på det. Ej hellre så har vi som i andra yrken, lunch och fika tider. Det blir lite som det blir, ibland så skippas några måltider på raken för att vädret inte tillåter detta. Dock måste en plog-piga överleva. 

Att stoppa i sig godis ( min passion = choklad) funkar för stunden men när sockret ska försvinna kommer tröttheten i dubbel mängd. Så jag använder detta trix endast när jag tycker lite synd om mig själv. Och det kan hända även om jag bara är sugen, att jag tycker lite synd om mig. Så jag har börjat att ta med mig frukt. Det är nyttigt, ger snabb energi och jag har lite annat att göra en stund. Med andra ord en bra kombination!

Nu kommer vi till bekännelsen: Om det mot förmodan börjar att växa clementin- eller päronträd efter vägarna mot Vilhelmina från Åsele så är det mitt fel. Jag är ledsen om jag förstört den Norrlänska fanan! 

Jag tänkte att det är bäst att erkänna i förväg med tanke på den uppståndelse som nu blev gällande tvättbjörnen som kom i land i Skåne.