Människan är verkligen en vanemänniska! Det är många gånger som tanken är den samma i liknande situationer som man varit förr. Att försöka bryta den tanken kan vara detsamma som ett heltidsjobb. Tänka i nya banor är inte lätt.
Idag har jag en sådan dag. Jag är i tankarnas värld. En tanke är som den varit de senaste 25 åren och jag försöker att tänka i nya banor. Intalar mig att det inte är mitt problem i grund och botten. Jag ska inte ha kontroll i denna frågan, så kommer den "men.........". Jag ser konsekvensen av handling. Har lust att skrika högt. Det går inte.... Om det sker blir det bara en massa "måsten", stress och jäkt och tillslut är vi där, jag är inblandad i alla fall.
Det är svårt att stå bredvid och se på. Att inte ta tag i frågan och styra upp den. Planering, jag har alltid varit en människa som planerat. För att det ska gå så lätt och smärtfritt som möjligt. Man kan hinna mycket med en bra planering och det behöver inte vara så betungande. Även om det inte är den roligaste syssla man ska göra, kan planering få det att gå som en dans. Lämna saker halvgjort blir aldrig bra. Då är det skönare att få det ur vägen.
Biter mig i tungan, ger vinkar men det känns som att det ignoreras. Ska inte, ska inte, jag vet innerst inne att jag kommer inte klara att vara tyst. Så är jag snart i en annan tanke, öppnar munnen och vips känner jag mig som en "gnäll-kärring" igen. Varför ska jag känna det? Det är ju inte för att jag vill gnälla utan hjälpa.
Tänk om och tänk rätt, nja inte tänk rätt. Mera prioritera om så att det blir rätt.
Önskar ibland att det fanns skygglappar för människor som det finns för hästar, öronproppar lika så. Då vore det kanske lättare.
Ja, ja det är bara jag som kan ändra min tanke, min handling och mina val. Men det är ett heltidsjobb. Var och en har rättigheten till sina tankar, misstag och prioriteringar. Det kan jag inte göra nått åt.
Jag kan bara se på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar