Idag har jag haft en mycket skakande upplevelse när det gäller att reda ut min sons ansökan till gymnasieskolan. Allt började med att han inte fick någon inloggning för att se hur det gått eller för att tacka ja till den plats han muntligen fått reda på att han skulle komma in på. Glad i hågen började hans sommarlov. När tiden gick och tidningen skrev vilka som kommit in och att man skulle svara på platserna senast den tredje augusti började min cirkus. Jag jagade i en vecka under de fina semestertiderna någon inom skolväsendet som skulle kunna svara på mina frågor och hjälpa mig. Efter en vecka fick jag äntligen tag i syon på gymnasieskolan som talade om att min son inte kommit in. Att han skulle ha fyllt i en annan ansökningsblankett för att komma in på den plats som han hade behörighet för. Jag blev mycket upprörd över att han fått hjälp med att göra ansökan av skolan och ändå fylls fel blankett i. Trots att skolan har haft full kontroll över vad som skulle vara pga andra omständigheter. Denna hjälpsamma kvinna säger att den jag ska tala med kommer tillbaka samma dag som de sista platserna släpps som är kvar och inte hade sökande för i första skedet. Det fanns två platser kvar som var ledig. Hon skulle skicka meddelande till syon på högstadiet som skulle kontakta mig omgående när hon kom tillbaka. Nu kände jag att goda råd va dyra, han har ju sett fram emot den linje han sökt.
Idag var då den berömda dagen, första väckningstiden på klockan var min egen för att komma till jobbet. Den andra väckningstiden var för att ringa och väcka min son. Den tredje var för att ringa syon. När jag ringer syon kl 08,00 så säger växeltelefonisten att hon inte ska komma in förrän om en halv timme. Jag går i taket. Säger att jag vill tala med vem som helst på skolan för jag ska ha tag i henne så fort som möjligt. Jag får kontakt med rektorn som varit ett bra stöd genom det sista året. Hon säger att hon sett syon och att hon kommer att ringa mig omgående. Jag tackar och lägger på. Nu går det bara någon minut så ringer syon upp. Jag förklarar situationen om att sonen fått information att det inte skulle vara nått problem, att vi inte fått ett enda brev från varken skolan eller ansökningsmyndigheten. Att han fått hjälp av henne och det ändå blivit fel. Att detta får inte hända med tanke på vad sonen gått igenom det senaste året. Alla visste att han skulle in på en annan plats än den ordinarie då ett ämne saknades, han hade lyckats få betyg i resten trots att han varit borta från skolan i mer än fyra månader under nian (tycker jag personligen är ett jättejobb och mycket bra gjort). Då får jag bara till svar att hon sagt att han skulle komma och göra en annan ansökan och att han inte dykt upp. Hon hade lämnat meddelande till läraren. Jag går i taket och säger man varför har du inte kontaktat vi föräldrar, skolan och vi skulle ju samarbeta för att hjälpa sonen så mycket som möjligt. Men jag får bara bortförklaringar. Jag frågar vad vi gör nu för han måste komma in. Får till svar att han måste upp för att fylla i en ny ansökan och det innan kl 12,00. Jag säger att jag redan väckt honom om ville bara ha klartecken att han skulle komma. Jag frågar nu hur jag kan få reda på nått. Hon påtalar igen att hon inte kan göra nått utan att det kommer att förmedlas till ansökningsmyndigheten, jag får nummer dit för att själv ringa upp dem. Vad?? Det är ju hon som är den största orsaken för att det gått fel. Efter lite mera tjafs och inga förklaringar så ringer jag nu sonen och skickar upp honom till skolan. Sen ringer jag ansökningsmyndigheten och där får jag informationen för hur sista platserna kommer att fördelas. Så var det att ringa sonen igen, han berättar att han gjort en ny ansökan och klok som han är så har han även skrivit in mammas telefonnummer om han inte skulle ha täckning.
En ny väntan börjar nu........ I eftermiddag ringer min son och bekräftar att de ringt från ansökningsmyndigheten och han är nu med på den linje som han trott att han skulle vara med på redan i våras. Det blev ett lyckligt slut!!
Mina konstateranden i denna situation är följande:
* Man ska inte bara vara mamma utan man ska veta hur hela skolsystemet fungerar.
* Man ska under arbetstid försöka finna personer som är ansvariga för skolungdomarnas framtid. De bryr sig inte om att kontakta som utlovas utan sticker huvet i sanden och tror att personer som inte är rädd för konflikter bara ska försvinna.
* Ansvariga personer får ha semester till dagen innan den dag som är mest avgörande för dina barn. De behöver inte vara kontaktbara för att hjälpa till innan "den elfte timmen" är slagen.
* Vissa personer erkänner aldrig att de gör fel. Jag vet att till och med mina barn tar på sig fel som de gjort, detta trots att den vuxenvärlden de möter inte kan göra desamma.
Det är bara att beklaga hur Vilhelmina kommuns anställda kan bete sig. Jag begär inga under men hade då förväntat mig att få en ursäkt att det blivit fel, få mera hjälp utan att behöva göra allt själv och framförallt förståelse. Ja, ja jag vet, hon har inte mina erfarenheter utan är bara utbildad. Men det är bedrövligt att en utbildad gymnasieekonom/ nu yrkesförare ska ha mera kunskap och empati än en som är utbildad att hålla i våra ungdomars framtid. Jag tänkte idag att det är tur att detta var sista barnet som jag måste kämpa för men under eftermiddagen har jag tänkt om!
Jag lovar och svär att jag kommer att kämpa och stå upp även för mina kommande barnbarn. Jag kommer att kunna vara den argaste, rivigaste mormor/ farmor om så behövs!! Jag älskar er mina ungar!!
Jättebra skrivet! maud
SvaraRadera