Nu till morgonen när jag sitter i mitt kök med en kopp kaffe så funderar jag på livet i allmänhet. Igår var det 17 år sen min minsta son kom till världen. Det är ganska länge sen när man börjar att tänka. Livet har ibland lite bråttomt känns det som. Hinner man verkligen med att leva som man önskar. Ja det är väl en form av prioritering som krävs för att tiden går kan man inte göra så mycket åt.
Vad händer då när den bara rinner iväg? Man får en massa erfarenhet och fina minnen att se tillbaka på. Det kan kännas synd att man inte stannade upp tidigare och tänkte till innan man "sprang" vidare. Idag ser jag på livet med andra ögon, har tid att stanna upp och fundera. Kanske rent av prioritera det man vill, det är skönt att kunna göra det istället för att bara springa efter en massa måsten. Jag har även lärt mig att säga nej, det är ett bra ord när man kan använda det. Ingen kommer att dö av att man nekar ibland, inte hellre tappar du vänner eller släkt för att du säger nej. Det är faktiskt ett bevis på att du är en människa och inte kan vara överallt hela tiden. Nej ger mig även en möjlighet att själv bestämma och välja. Enda felet med ordet nej är att man inte vågade säga det tidigare.
Livet är en fin gåva som man ska vårda ömt för din dag kommer inte åter. Det gäller att kunna ta vara på den och se det vackra i det lilla. Drömma och sätta upp överkomliga mål. Ja man ska kunna njuta trots att det kan vara en grå vardag. Om det så är hinder i vägen, ge inte upp utan se dig om, det finns en väg ikring eller en lösning närmare än man tror.
Mina sista 17 år har det hänt många fina saker i, jag kommer att vårda dem ömt och med ett leende på läpparna ser jag fram emot de 17 kommande. Det skulle vara lite spännande att se var jag är då, man vet aldrig vad som händer framöver. Är jag kvar här i Vilhelmina, jobbar jag i samma bransch, hur har det gått för mina underbara barn? Ja det finns många frågor som inte har svar ännu men jag vet att de kommer utan att jag behöver oroa mig.
Det viktigaste är att njuta av dagen, idag är det söndag och jag är hemma än så länge. Njuter av en kaffekopp vid mitt köksbord. Ser solens vackra strålar som kämpar mot molnen. Denna dag kan ge så mycket och kommer inte åter så jag tänker ta vara på den också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar