Ibland måste man bara..............

Jag har i eftermiddag insett vilken tur jag har som är född där jag är. Att jag har naturen bara utanför samhället jag bor och att jag har möjlighet att få njuta av den. Det finns en anledning till att jag blev kvar här uppe. Dagens utflykt är ett bevis på det.

Det började med att jag och Anita skjutsade min son till älgjakt-byn, 8 mil från Vilhelmina. Sen började vår utflykt. Stannade till vid gravarna där mina farbröder med respektive och farmor samt farfar ligger. En av de lugnaste, fridfullaste kyrkogården jag vet. Att bara få stanna en stund betyder så mycket. Efter det fortsatte resan uppöver mot den norska gränsen. Nästa stopp var "hemma" och då menar jag hemma där mitt hjärta alltid finns. Fjällen, att sitta på bron och bara insupa luften, vyn och solens strålar. 

Längre upp behövde vi...... resan fortsätter förbi sjöar och nya fjäll. Och så blev det ett stopp vid Gortabäcken.

Måste bara göra som när jag var liten, gå under bron. Vattnet är lågt och lätt kommer man fram, ser även hur vattnet ändrat riktning i bäcken efter senaste brobytet. Lite synd att människorna som tidigare besökt platsen inte tagit med sig skräpet som fanns.

Nu mot platsen som symboliserar två världar som möts, vattnet kämpa sig ner tillsammans från två håll, ner mot havet. Jag måste, måste bara luta mig ner mot vattnet och dricka, dricka kallt friskt fjällvatten. Ingen dryck är så god för både kropp och själ som fjällvatten. Solen börjar dala men det gör inget, så vackert ändå. 

Ytterligare en bit kvar på vår resa vidare mot Skalmodal, men vi stannar en bit före. Går ner mot ån i dalens botten. Förbi hallon som är sötare än den sötaste godis man kan köpa, de riktigt skriker - ta mig, ät mig. De röda bären smälter i munnen. Jag har en hink i handen, men inte för bär. Jag ska plocka stenar, att pynta mitt hem med. Ta med lite fjäll när jag inte får vara här jämt. Går vidare utför och kommer ner till den slingrande ån som gjort små bäckar i kanten av sig. Vattnet finner alltid en väg att ta sig fram. Väljer och plockar de stenar som jag känner behöver komma och förgylla min vardag samt påminna mig om denna vackra minnesrika dag. 

Plask.....plask låter det, jag tittar upp. Små öringar jagar insekter på vattenytan. Ett litet skådespel, jag måste sätta mig på hinken. Bara se och avnjuta vad som utspelas framför mig. Tappert kämpar fisken, ibland vinner den och ibland insekten. Jag kan bara sitta tyst och tacka naturen för att den tar sig tid att visa mig det vackra. Eller är det jag som har tid att stanna upp och njuta av det som visas. När jag sitter på min hink inser jag...... det är för att jag får uppleva detta som gör att jag är den jag är. Många människor har inte den möjlighet som jag har. Åka upp en fredagkväll, njuta av naturens vackra vyer och smaka ur dennes skafferi. 

Jag sitter en bra stund innan jag reser mig igen. Min resa fortsätter men jag har längre inga krav på vad som ska göras eller några måsten kvar. Bara ett härligt lugn. 

Visst vi han upp i en backe och där fanns det gula kantareller till en nattmacka för oss och pojkarna nere i Vilhelmina. Tar med dem hem och vänder vår resa hemöver. Det börjar bli skumt men i bilen finns två mycket nöjda tjejer. Denna dag kommer länge förgylla vår vardag och hjälpa oss i stunder när man behöver plocka fram det lilla extra. 

Ja jag är en mycket lyckligt lottad människa, jag har det jag önskar inom räckhåll och det viktigaste av allt jag har tid att stanna till och njuta av det!

Börjar få till ordningen.......

Efter en lång sommar med många timmars jobb är jag äntligen ledig en längre stund. Jag börjar få till min kropp igen och sover. Känner mig ganska trött men njuter av varje sekund. Det tar många dygn innan man kommer på banan igen. Men i morse hände det som inte hänt på flera månader. Jag sov till just före 8.

Att ha möjlighet att göra det man själv känner är en otrolig frihetskänsla. Inte en massa måsten, utan det är mitt val och min tid. Det är nått alla skulle kunna göra men jag vet att världen inte ser ut så. Ladda batterier och njuta av livet borde vara lagstadgat. Vi är för värdefulla för att bara gå på hela tiden. 

Känner mig fri som en fågel, känner vinden i mina vingar. Jag flyger.........dit jag vill och vart jag vill. Detta är mina dagar och mitt liv. Nu är det bara att njuta!

I väntans tider en fredagskväll

Ja ikväll är det mest en kväll att fördriva tiden för att det ska bli en ny dag och en dag närmare slutet på mitt sommarjobb. Varför säger jag då så?? Jo nu är det sista helgen på det ordinarie vikariatet endast tre dagar kvar innan jag ställer kosan hemåt igen. Hem ljuva hem, men det kommer att bli konstigt också. Jag kommer att sakna ungdomarna för vi har nästan blivit van att finnas i närheten av varandra. Om jobbet varit si och så kan jag säga att mitt sällskap har förgyllt sommaren. Att få rå om sin dotter så länge är det länge sen jag fått. Det ska dock bli mysigt att komma hem till sönerna också. Känns som vi har lite att ta igen efter dessa fem veckor. 

Dagens konstaterande är att jag älskar mina barn! De är det finaste jag fått och de bästa av allt är att de alltid kommer att vara mina än hur gamla de blir. Livet har många fina gåvor och en av de vackraste är barnen. Det är underligt att inte alla kan förstå och uppskatta det. Att inte älska och värna för sitt barn borde vara straffbart. Det är våra skatter och vår framtid. 

När svart och vitt krockar.............

Idag är det en sådan dag där det ljusa krockar med det mörka. Hjärnan kan inte bestämma sig om det är bra dag eller om det är en sämre. Jag vet att jag haft en ovanligt mysig dag med Sanna och vi har bara åkt runt och figulerat, vilket har varit helt underbart. Mor och dotter en hel dag utan krav eller måsten, bara finnas och göra det som står framför näsan. Men inne i min hjärna finns mörka moln som försöker tränga igenom och upp till ytan. Kan inte sätta fingret på vad de vill och varför de kommer. Känns som de vill säga nått men jag vill inte lyssna. Måste jag det iallafall?? Jag vet att allt ska vara uppåt, snart slut på jobbet här nere och jag får vända hemåt. Nytt jobb väntar framöver så jag behöver inte oroa mig över det. 

Vad vill du mörka moln??

 Ska jag släppa fram dig??

Är det nått jag missat, borde lära mig och varför kommer du just nu. Mina funderingar är många men jag finner inte svaren. Mörka moln tänker du komma ändå?

Fick bara lust att skriva...............

Idag fick jag bara sådan lust att skriva, jag vet inte varför. Kanske bara för att jag känner att livet är bra otroligt. 

Vad är det då som kan göra livet så. Ja, jag tror att allt handlar om känslor. Känslan när man mår bra gör att man ser, hör och upplever sådant som annars bara försvinner förbi en. Idag började dagen som vanligt med revelj kl 04,00. Kyligt och ruggigt på balkongen men solens strålar kämpade för att nå över horisonten. Det är en god start på dagen.  När jag en stund senare började köra in mot Umeå så ser jag denna vackra syn. en härlig magkänsla byggs upp inom mig. Världen blir bara så vacker och det bästa är att även jag känner mig vacker med den. 

Att åka på jobbet och vara nöjd med sig själv är en härlig känsla.  Att allt inte går som man tänkt och tar lite längre tid har mindre betydelse. Jag kommer hem i någorlunda tid i alla fall. Skönt, sen när man får avsluta dagen med en trevlig middag i gott sällskap så blir inte dagen sämre.

Nu sitter jag igen hemma hos min dotter och min känsla är kvar. Världen är så vacker och har mycket att ge, å det bästa av allt är att jag är detsamma!

Vart är jag på väg................

Vart är jag på väg................ Jag har en dag bakom mig med mycket energi och laddning av batterierna. Jag känner att den höst jag tidigare avskytt inte längre är skrämmande utan kommer att ge mig nya möjligheter. Mycket kommer att hända och det är nått jag inte kan påverka utan måste gå igenom. Det leder till det bättre för både kropp och själ. 

Att ladda batterier i skogen med dess liv och grönska är det inte alla som kan göra. Det är ett av de bästa ställen att hitta tillbaka till lugnet som jag inte haft på länge. Jag vet att nya vägar öppnas och jag har dem som hjälper mig på vägen. Jag är inte längre orolig och ser att möjligheterna finns här och nu, det är bara att ta dem tillvara. 

Jag har mycket att lära och mycket att prova..........ser fram emot den framtid som nu kommer!!

Trampar i klaveret........................

En lite kvällsfundering innan man slår igen sina ljusblå ögon, funderar på uttrycket att man trampar i klaveret. Vem kom på detta och varför?? Va tvungen att googla på uttrycket och finner att det beskrivs att man gör sig skyldig till ett pinsamt misstag. Men hittade inte varifrån det kom.

Jag har kommit på att jag är duktig på att göra detta, säga fel sak på fel tillfälle eller kontakta någon när man minst borde. Ja man känner sig dum men hur ska man kunna vet. Att trampa i klaveret är ju inget man gör medvetet, det är situationen som gör att det blir så. Många gånger kan man nog gjort det utan att veta om det. Skulle jag nu göra det mot någon hoppas jag att man förstår att det inte var illa menat. Det enda jag kan göra är att säga förlåt i förebyggande syfte / eller i efterskott.

Idag är det många kluvna känslor.......

Idag är det många kluvna känslor, trött och vill inte sova. Mätt som tusan men sugen på mera kaffe. Vill ha ett jobb men spyless på brödet och att inte få vara hemma. Och mina händer pajade idag. ja det är en rörig människa i soffan idag.

Att sova när man borde, ja jag är så gammal att jag borde veta bättre. Sömn ger styrka och livet blir enklare. Mätt - här är det bara att säga skyll dig själv, det är du som sväljer. Jobbet, inte hellre det är så mycket att kommentera. Det är ett jobb och det får man vara nöjd med. Men........att mina händer pajade idag tycker jag va värre. Jag har ju klarar mig väldigt länge utan krämpor nu. Tydligen så ligger det bara och lurar, jag måste vara mera försiktig. Jag vet att jag utsatte dem för fukt och långvarig kyla på morgonen. Visste redan direkt efteråt att detta inte skulle sluta lyckligt. En klar nackdel med att köra bröd. Det är på nått vis lättare när det är vinter för då vet man att det är kallt och ställer kläder mm efter situationen. Bara att vänta på att det ska gå över. 

Livet springer fortare än man tror.......

Nu till morgonen när jag sitter i mitt kök med en kopp kaffe så funderar jag på livet i allmänhet. Igår var det 17 år sen min minsta son kom till världen. Det är ganska länge sen när man börjar att tänka. Livet har ibland lite bråttomt känns det som. Hinner man verkligen med att leva som man önskar. Ja det är väl en form av prioritering som krävs för att tiden går kan man inte göra så mycket åt. 

Vad händer då när den bara rinner iväg? Man får en massa erfarenhet och fina minnen att se tillbaka på. Det kan kännas synd att man inte stannade upp tidigare och tänkte till innan man "sprang" vidare. Idag ser jag på livet med andra ögon, har tid att stanna upp och fundera. Kanske rent av prioritera det man vill, det är skönt att kunna göra det istället för att bara springa efter en massa måsten. Jag har även lärt mig att säga nej, det är ett bra ord när man kan använda det. Ingen kommer att dö av att man nekar ibland, inte hellre tappar du vänner eller släkt för att du säger nej. Det är faktiskt ett bevis på att du är en människa och inte kan vara överallt hela tiden. Nej ger mig även en möjlighet att själv bestämma och välja. Enda felet med ordet nej är att man inte vågade säga det tidigare. 

Livet är en fin gåva som man ska vårda ömt för din dag kommer inte åter. Det gäller att kunna ta vara på den och se det vackra i det lilla. Drömma och sätta upp överkomliga mål. Ja man ska kunna njuta trots att det kan vara en grå vardag. Om det så är hinder i vägen, ge inte upp utan se dig om, det finns en väg ikring eller en lösning närmare än man tror. 

Mina sista 17 år har det hänt många fina saker i, jag kommer att vårda dem ömt och med ett leende på läpparna ser jag fram emot de 17 kommande. Det skulle vara lite spännande att se var jag är då, man vet aldrig vad som händer framöver. Är jag kvar här i Vilhelmina, jobbar jag i samma bransch, hur har det gått för mina underbara barn? Ja det finns många frågor som inte har svar ännu men jag vet att de kommer utan att jag behöver oroa mig. 

Det viktigaste är att njuta av dagen, idag är det söndag och jag är hemma än så länge. Njuter av en kaffekopp vid mitt köksbord. Ser solens vackra strålar som kämpar mot molnen. Denna dag kan ge så mycket och kommer inte åter så jag tänker ta vara på den också!

Borta bra men hemma bäst......

Sitter ensam hemma och funderar på ordspråket "Borta bra men hemma bäst". Ett mycket sant ordspråk, trivs man där man bor så är det så. Jag trivs i min lägenhet, när jag kommer hem så känner man ett lugn som sitter i väggarna. Kan aldrig koppla av så bra som hemma och i min egen säng. 

Det går bra att jobba borta men det är alltid lika skönt att komma hem igen. Sitta i sin egen soffa, lägga huvet på sin egen kudde osv. 

Borta kan vara bra det med. Är det frågan om att kanske ut och resa, eller träffa vänner och släkt. Ja då kan borta vara riktigt bra. Nya upplevelser, gamla minnen  - borta bra kan ge mycket. 

Men hemma bäst.....

Man leker inte med ungdomarnas framtid.....

Idag har jag haft en mycket skakande upplevelse när det gäller att reda ut min sons ansökan till gymnasieskolan. Allt började med att han inte fick någon inloggning för att se hur det gått eller för att tacka ja till den plats han muntligen fått reda på att han skulle komma in på. Glad i hågen började hans sommarlov. När tiden gick och tidningen skrev vilka som kommit in och att man skulle svara på platserna senast den tredje augusti började min cirkus. Jag jagade i en vecka under de fina semestertiderna någon inom skolväsendet som skulle kunna svara på mina frågor och hjälpa mig. Efter en vecka fick jag äntligen tag i syon på gymnasieskolan som talade om att min son inte kommit in. Att han skulle ha fyllt i en annan ansökningsblankett för att komma in på den plats som han hade behörighet för. Jag blev mycket upprörd över att han fått hjälp med att göra ansökan av skolan och ändå fylls fel blankett i. Trots att skolan har haft full kontroll över vad som skulle vara pga andra omständigheter. Denna hjälpsamma kvinna säger att den jag ska tala med kommer tillbaka samma dag som de sista platserna släpps som är kvar och inte hade sökande för i första skedet. Det fanns två platser kvar som var ledig. Hon skulle skicka meddelande till syon på högstadiet som skulle kontakta mig omgående när hon kom tillbaka. Nu kände jag att goda råd va dyra, han har ju sett fram emot den linje han sökt. 

Idag var då den berömda dagen, första väckningstiden på klockan var min egen för att komma till jobbet. Den andra väckningstiden var för att ringa och väcka min son. Den tredje var för att ringa syon. När jag ringer syon kl 08,00 så säger växeltelefonisten att hon inte ska komma in förrän om en halv timme. Jag går i taket. Säger att jag vill tala med vem som helst på skolan för jag ska ha tag i henne så fort som möjligt. Jag får kontakt med rektorn som varit ett bra stöd genom det sista året. Hon säger att hon sett syon och att hon kommer att ringa mig omgående. Jag tackar och lägger på. Nu går det bara någon minut så ringer syon upp. Jag förklarar situationen om att sonen fått information att det inte skulle vara nått problem, att vi inte fått ett enda brev från varken skolan eller ansökningsmyndigheten. Att han fått hjälp av henne och det ändå blivit fel. Att detta får inte hända med tanke på vad sonen gått igenom det senaste året. Alla visste att han skulle in på en annan plats än den ordinarie då ett ämne saknades, han hade lyckats få betyg i resten trots att han varit borta från skolan i mer än fyra månader under nian (tycker jag personligen är ett jättejobb och mycket bra gjort). Då får jag bara till svar att hon sagt att han skulle komma och göra en annan ansökan och att han inte dykt upp. Hon hade lämnat meddelande till läraren. Jag går i taket och säger man varför har du inte kontaktat vi föräldrar, skolan och vi skulle ju samarbeta för att hjälpa sonen så mycket som möjligt. Men jag får bara bortförklaringar. Jag frågar vad vi gör nu för han måste komma in. Får till svar att han måste upp för att fylla i en ny ansökan och det innan kl 12,00. Jag säger att jag redan väckt honom om ville bara ha klartecken att han skulle komma. Jag frågar nu hur jag kan få reda på nått. Hon påtalar igen att hon inte kan göra nått utan att det kommer att förmedlas till ansökningsmyndigheten, jag får nummer dit för att själv ringa upp dem. Vad?? Det är ju hon som är den största orsaken för att det gått fel. Efter lite mera tjafs och inga förklaringar så ringer jag nu sonen och skickar upp honom till skolan. Sen ringer jag ansökningsmyndigheten och där får jag informationen för hur sista platserna kommer att fördelas. Så var det att ringa sonen igen, han berättar att han gjort en ny ansökan och klok som han är så har han även skrivit in mammas telefonnummer om han inte skulle ha täckning. 

En ny väntan börjar nu........ I eftermiddag ringer min son och bekräftar att de ringt från ansökningsmyndigheten och han är nu med på den linje som han trott att han skulle vara med på redan i våras. Det blev ett lyckligt slut!!

Mina konstateranden i denna situation är följande:

*    Man ska inte bara vara mamma utan man ska veta hur hela skolsystemet fungerar.

*    Man ska under arbetstid försöka finna personer som är ansvariga för skolungdomarnas framtid. De bryr sig inte om att kontakta som utlovas utan sticker huvet i sanden och tror att personer som inte är rädd för konflikter bara ska försvinna.

*   Ansvariga personer får ha semester till dagen innan den dag som är mest avgörande för dina barn. De behöver inte vara kontaktbara för att hjälpa till innan "den elfte timmen" är slagen.

*   Vissa personer erkänner aldrig att de gör fel. Jag vet att till och med mina barn tar på sig fel som de gjort, detta trots att den vuxenvärlden de möter inte kan göra desamma.

Det är bara att beklaga hur Vilhelmina kommuns anställda kan bete sig. Jag begär inga under men hade då förväntat mig att få en ursäkt att det blivit fel, få mera hjälp utan att behöva göra allt själv och framförallt förståelse. Ja, ja jag vet, hon har inte mina erfarenheter utan är bara utbildad. Men det är bedrövligt att en utbildad gymnasieekonom/ nu yrkesförare ska ha mera kunskap och empati än en som är utbildad att hålla i våra ungdomars framtid. Jag tänkte idag att det är tur att detta var sista barnet som jag måste kämpa för men under eftermiddagen har jag tänkt om!

Jag lovar och svär att jag kommer att kämpa och stå upp även för mina kommande barnbarn. Jag kommer att kunna vara den argaste, rivigaste mormor/ farmor om så behövs!! Jag älskar er mina ungar!!

Ibland får jag en otrolig längtan......

Ibland får jag en otrolig längtan att bli ompysslad. Känslan av att någon kammar ens hår, masserar huvudet och kroppen, varmt bad med goda dofter och sen bara krypa ner i soffan med en kopp te. Ja visst är det en underbar känsla. Det är nått som alla skulle få vara med om emellanåt.

Jag minns min resa till Sri Lanka då vår käre guide tycket att vi var slitna och trötta. Då tog han med oss till ett massage/bad. Där fick vi alla en helkropps massage och ett bastu/ångbad för kroppen. Man blev som en ny människa och orken kom tillbaka. En helt underbar dag!

Idag har jag ingen som pysslar om mig, till och med mina barn är för gamla för att sitta i knäet och rulla mitt hår mellan sina fingrar. Då de va små kom de och viskade: mamma, får jag pilla i håret. Det kanske bara är att vänta på nya småttingar som kanske dyker upp i släkten. 

Ja, jag saknar att bli ompysslad men det kommer väl så småning om det med. 

Man kan glädjas fast man ibland är avundsjuk.....

Man kan glädjas fast man ibland är avundsjuk.....

Idag på jobbet satt jag och funderade. Jag tänkte på min kära syster och vad hon har och ordnat. Visst är det så att man kan glädjas åt andras lycka. En stuga vid havet, med mark för djuren och en plats som rent av gör frid för själen. Ja jag trivs verkligen hemma hos henne. Det är så vackert och hon har gjort en underbar trädgård. Även i sommar har hon själv byggt en altan med nerfälld badtunna. Är det underligt att man blir lite avundsjuk? Eller hur man nu ska förklara, jag glädjs för min syster. Men måste ändå erkänna att jag gärna haft ett liknande ställe. 

Det måste finnas fler typer av avundsjuka, en som jag känner för min syster och en annan som gör att man blir ond och vill förstöra. Jag föredrar den första för det värsta jag vet är när människor är onda och förstör för varandra bara för att man är avundsjuk. Man ska inte missunna vad andra har utan själv försöka bygga det man vill ha. Det gäller allt i livet, saker som känslor. Om man inte har nått att se fram emot har man inte något mål. Då lever man i blindo, man måste våga, se var/ vad man vill med sitt liv. Drömmarna och målen ändras men så gör även du. Dröm, lev och bygg det liv du vill leva utan att missunna andra!

Vackra färger och dimma

Sitter och väntar på att det ska börja något bättre på tv´n innan det är dags att krypa ner i sängen inför kommande arbetsdag. Funderar på den gångna veckan och allt man varit med om. Hur förtvivlan snabbt gått över till lyckliga slut i många situationer. Ja, det är mera än pappas försvinnande jag tänker på. Känner hur mycket det gör att man får vila upp sig lite. Efter ett par dagar mera ledighet så känns inte min juli månad som den mest innehållit arbete. Jag har fått många nya och nygamla vänner igen vilket jag känner är värdefullt. Livet är bra härligt, trots sina språng och oförutsägbara händelser, det är bara att se på allt med öppna ögon. Man ska inte ge upp eller döma innan man har facit i handen. Det är lätt gjort! 

Sommaren har inte så många dagar kvar nu, varje kväll ger mera mörker. Hösten kommer smygande. Jag känner dock inte att det kommer att göra så mycket i år som tidigare. Jag ser fram emot att tända ljusen, sitta under filten och mysa. Alla vackra färger som ska lysas upp av solens tröttare strålar, rena skådespelet. Eller dimma som rullar fram både morgon och kväll, påminner oss om att marken fortfarande har en värme att ge och inte låter luften styra. Bilderna kommer och går i huvudet, vackert och jag ler när de passerar. 

Jobbet då, brödkörningen lider mot sitt slut och det är dags att se över möjligheterna. Vad ska jag hitta på sen? Ja jag vet inte, har ingen plan ännu. Kan bli en till plogsäsong i Åsele eller så bjuder livet på nått nytt. Jag ser det som en möjlighet och inte som ett hinder, jag kanske får lära mig nått intressant. Se ställen jag aldrig varit på. 

Höst, höst,  vackra höst, ge mig en spännande tid!