Hjärnspöken........

Tisdag kväll, tvn står på i bakgrunden.  Själv tog jag fram plattan för att försöka få en annan synvinkel på min hjärnans aktiviteter. 

Kroppen har sina egna egenheter.  Idag har jag funderat, funderat och funderat.  Jag vet svaren,  tänker klokt och vet att inget är skrivet förrän det hänt.  I detta nu har inget hänt men liks förbaskat reagerar grottmänniska i mig.  

- Det kan......

- Är du säker på......

- Vad gör att du kan veta......

Jag dementerar mina egna tankar men det hjälper föga lite.  Jag försöker tänka om men hjärnan sätter käppar i hjulet. Varför?  Är det så att hjärnspöken inte är annat än dåliga erfarenheter.  Kanske även dålig självkänsla.  Spelar sjukdoms tillstånd in,  exempelvis att jag känner frustration att jag inte blir frisk nån gång.  Att orken tryter. En negativ spiral vrider runt i min hjärna. 

Ja, vinklarna är många för att få spökerna att släppa.  Men tråkigt nog vinner dessa hela tiden idag,  vad ska jag hitta på.  

Att veta skillnad mellan rätt och fel och ändå tveka.

Man ska tydligen vara frisk för att orka vara sjuk. Orka kämpa för sina rättigheter. 

Jag tror mina spöken är beviset för att jag tvekar på min hälsas tillfrisknande! 

Jag vet ju att jag är stark, klok och rationella, dock är det inte så idag! 

En prövningens vår......

Nu är det officiellt, våren är här. Solen lyser och fågelkvitter. Vinterdvalan är över för de flesta. Tussilagon kryper ur jorden och visar sig gul i backsluttningarna. 

Det har för mig varit en prövningens vår, ja inte bara för mig utan även min sambo. Sjukdom/ smärta/ rörelsebegränsningar mm har varit vår vardag. Kan tyckas att världen varit lite orättvis med oss med tanke på att vi nyss träffats. Ja, nyss å nyss, 5 månader går fort. Nu är det även här ljusare framtid, diagnoser ställda, hjälpinsatser insatta och kropparna läker för oss båda. Även om detta medförde att vi på var sitt håll kämpat, inte lätt när den ene hamnade på Regionssjukhuset.

Dock har jag insett fördelarna med tekniken, ingen människa är längre bort än ett knapptryck. Man kan idag både se och höra varandra i loppet av mindre än en sekund. Tänker på farmor och hennes resor. På den tiden var det inte tal om mobila telefoner, internet, facebook mm. Vilken avsaknad av familj och vänner då kommunikationerna möjligheterna saknades.

Familjen är viktig och påskyndar läkningsprocessen. Jag har även funderat på vänner, sanna vänner som hjälpt oss och våra barn med sådant som vi inte kunnat göra. Vänner som med glada hejar rop uppmuntrat och peppat, det värmer en verkligen när tiderna är som mörkast. 

Nynnar medan solen lyser på min näsa:

"Ja, det är våren
Ja, det är våren
Som har kommit igen
Och med den kärleken......"