Nu är det officiellt, våren är här. Solen lyser och fågelkvitter. Vinterdvalan är över för de flesta. Tussilagon kryper ur jorden och visar sig gul i backsluttningarna.
Det har för mig varit en prövningens vår, ja inte bara för mig utan även min sambo. Sjukdom/ smärta/ rörelsebegränsningar mm har varit vår vardag. Kan tyckas att världen varit lite orättvis med oss med tanke på att vi nyss träffats. Ja, nyss å nyss, 5 månader går fort. Nu är det även här ljusare framtid, diagnoser ställda, hjälpinsatser insatta och kropparna läker för oss båda. Även om detta medförde att vi på var sitt håll kämpat, inte lätt när den ene hamnade på Regionssjukhuset.
Dock har jag insett fördelarna med tekniken, ingen människa är längre bort än ett knapptryck. Man kan idag både se och höra varandra i loppet av mindre än en sekund. Tänker på farmor och hennes resor. På den tiden var det inte tal om mobila telefoner, internet, facebook mm. Vilken avsaknad av familj och vänner då kommunikationerna möjligheterna saknades.
Familjen är viktig och påskyndar läkningsprocessen. Jag har även funderat på vänner, sanna vänner som hjälpt oss och våra barn med sådant som vi inte kunnat göra. Vänner som med glada hejar rop uppmuntrat och peppat, det värmer en verkligen när tiderna är som mörkast.
Nynnar medan solen lyser på min näsa:
"Ja, det är våren
Ja, det är våren
Som har kommit igen
Och med den kärleken......"
Ja, det är våren
Som har kommit igen
Och med den kärleken......"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar