Att få djupa tankar innan jag ska sova är aldrig nyttigt. Men kommer de så kommer de.
Ikväll tänker jag på att den enda jag inte kan skilja mig ifrån är min egen kropp. Nu kanske ni undrar hur jag menar. Jo, hur behandlar vi våra kroppar. Vad måste den stå ut med.
Jag vet att jag inte varit snäll emot mig själv många gånger, varken kroppsligt eller själsligt. Den har blivit utsatt för många obehagliga saker, både medvetet och omedvetet. Brukar säga att det som inte dödar det härdar. En sanning med modifikation. Lär jag mig av mina misstag, jo visst, men det är inte alltid jag sen lever efter mina erfarenheter. Dumt kan tyckas, jag har ju bara en kropp och till skillnad mot andra ting finns varken garantier eller reservdelar att räkna med.
Människan är en konstig varelse, hur klok som helst och ändå en av de dummaste på jorden. Vi måste bli bättre på att värna om våra skal.
Ingenting är omöjligt förrän motsatsen är bevisad. Ett ordspråk jag anammat, börjar förstå mer och mer att egentligen är det bara ett bevis på min envishet. Att vara envis kan vara både på gott och ont. Men många gånger resulterar det i kroppens lidande. Är det dags att börja tänka om innan det är för sent och min käre vän, kroppen börjar ge upp.
Så hur var det nu :
to have and to hold, from this day forward, for better, for worse, for richer, for poorer, in sickness and in health, until death do us part.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar