Om drömmen blir verklighet.............

Idag går mina funderingar kring hur livet ter sig emot oss och hur olika den kan vara fastän vi finns inom samma geografiska områden eller om vi kommer från samma gener. En del av oss går på en stig som är utstakade ifrån barnsben, inget verkar konstigt och få hinder kommer i ens väg. Kan visserligen vara en sanning med modifikation. Andra har en kamp redan från födseln. Vissa av oss är lyckliga hela livet och andra går det upp och ner för. En del tycker bara att allt är pest och pina.

För min del har det varit en mycket krokig väg, livets stig. Det man trodde varit ens öde ena gången har visat sig vara bara tillfälligt. Men jag är inte ledsen för det. Jag har lärt mig att allt som sker har en mening oavsett om det varit positivt eller negativt. Jag har vuxit med mina erfarenheter och det har skapat den människa jag är idag. Inte perfekt men jag är nöjd med resultatet. Jag har fått andra värderingar i livet, är mera lycklig över det jag har än det jag inte har. Jag har lärt mig att man ska sträva emot sina drömmar och inte ge upp bara för att det verkar omöjligt. Människor kan mer än vad man tror och har en otrolig uthållighet om man måste. 

Jag själv har satt upp nya drömmar, det handlar inte längre om karriärer och materiella ting. Jag har insett att viktigast för mig är livskvalitet. Vad vill jag uppnå och hur vill jag leva? Det är frågor som mer och mer kommer när jag funderar. Hur jag ska komma dit är ännu ovisst. Det är till att ta vara på de chanser som ges i livet. Strävan är ju halva resan. Lyckas jag inte på ett vis så får jag väl ta en ny korsning på min stig. Huvudsaken är väl att jag inte tappar fokuset och går vilse. Kan jag samtidigt hjälpa andra att gå framåt på deras livsstig är detta ingen nackdel. Ibland kommer man dock fram till ett vägskäl som gör att man att man må tänka på sig själv i första hand. Även detta är numera helt okej, för om inte jag kommer vidare kan jag inte finnas till för andra. Vi måste ju alla leva vårt eget liv och kan inte göra det för andra. Jag ska göra mina val och de sina egna.

Nu är det ju så att man kan aldrig veta om och när man kommer fram till slutmålet. Så det är bra om man ser till att vägen dit är så bra som möjligt. Man ska leva medan man strävar fram, inte bara springa i blindo. Ta tid att stanna upp både för att njuta och för att se att man är på rätt väg. Dagen kommer inte igen och det vore ju dumt att slösa bort värdefull tid.

Jag vet vad jag vill! Jag vet inte hur jag ska gå men jag lär mig på vägen.