Ibland kan man bli förvånad över hur livet spelar sina spratt. Idag är det en sådan dag där jag blir påmind om vem jag är.
Januari månad är inte en av mina favoriter. Julens vackra ljus blir nedplockade och det blir mera mörkt än vanligt så här efteråt. Även i plånboken så kan det kännas, man har liksom inte lika bra koll som andra månader.
Till detta lägger jag till den kaotiska situationen med min sjuke far. Demens, anhörigas sjukdom.
Nå ja, vaknade i morse efter en behövlig sovmorgon. Jag har blivit bättre på det, vaknar inte långt innan tuppen kliver upp längre. En känsla av att jag skulle ta bort alla måsten denna dag och bara ta dagen som den skulle komma. Då ringde min mor och ville ha skjuts tillbaka till lägenheten, hennes ork va slut och hon behövde vila. Så va det väl ett par ord som uttalades på äldreboendet som tog fel. Säkert inte illa menat men när en anhörig är skör innan så kan det bli fel. Försökte väcka den trötta sonen som inte ville vända tillbaka dygnet så här sista dagen på lovet. När det inte lyckades bar det av till äldreboendet. Väck med julpyntet och upp med nya gardiner samt vanliga lampor. Innan vi lämnar boendet har vi en pratstund med en i personalen. Det sägs ytterligare en gång att det är viktigt att mamma återfår krafterna för att kunna fortsätta vara hos far. Skjutas hem mamma, åter tillbaka till min egen lya. Plockar och städar tills sonen tvångs tar mig på byn för handling och kaffedrickning hos en av hans vänner. Sen fortsätter eftermiddagen och kvällen som vanligt.
Nu till det som jag skrev i början, vem jag är:
I diskussionen angående min fars sjukdom så lät orden så kloka när de lämnade min mun. En förståelse och olika konstateranden att vi inte kan ändra på något. För mig är det naturligt, varför ska jag sörja när jag fått så mycket av min far. Är han lycklig ska även jag vara det, även om vi nu är lite i olika världar emellanåt.
Min plånbok känns inte lika tom som innan, även om det inte blivit någon förändring. Plötsligt kommer känslan att det blir nog bra ändå. Nya löningar kommer och då kommer inte räkningshögen att va lika stor.
Mörkert, ja vad gör man åt mörkret? Jo det finns levande ljus, ljus som ger både styrka, värme och glädje. Jag tänder mina ljus.
Sitter u med mina funderingar och tänker: "Hon är kanske inte så tokig denna Näslundskan ändå!" Född till en fighter, kommer alltid att va en fighter. Detta kan ingen ändra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar