Likheter och olikheter..........

När jag nu på morgonen läste facebook så fick jag ett leende på mina läppar. Jag har en stor släkt och då menar jag stor. Ålders spannet på kusinerna är stor, ca 50 år närmare bestämt. Men det gör inget för vi är allt bra lika i alla fall. Konstaterade att samma humor finns bland oss. Den kanske ses lite speciell men så är det att vara avkommor från Hjalmar och Lilly Näslund. Andra kan inte hänga med alltid men vi vet vad vi menar. Vår humor kan vara både rå, underlig men alltid hjärtlig. Det är helt underbart nu när det finns en teknik som gör att vi kan "umgås" på ett sätt trots att vi är spridda runt om i Sveriges avlånga land.

Vi ser inte lika ut till utseendet men om man ställer upp oss kan man ana att vi har samma ursprung. Vi har olika yrken och erfarenheter vilket gör en bra blandning. Har konstaterat att ålder inte hellre har någon betydelse.

 Önskar bara att vi kunde ses oftare. Jag är en glad och stolt Näslund och jag tror att mina kusiner också är stolta över sitt ursprung. Glada vet jag att alla är! Älskar er allihop!

Midsommarvecka - i väntan på...............

Sitter i fåtöljen med tv´n på i bakgrunden. Väderprognosen är väl inte det man riktigt vill höra. Midsommarveckan, ljuset har vi men värmen saknas. Vänner på facebook skriver och lägger ut bilder på snö. Ryser lite i tanke på kylan regn och rusk. Tänker på hur fort tiden går, årstiderna bara hoppar förbi. En av mina vänner (som verkligen gillar jul) går snart emot tider där han känner "lukten" av denna. 

Visst vill jag ha sommar ett tag till men i år gör det inget att det blir höst. För jag går ju i väntans tider. Inte min egen mage, den bara växer av andra grunder om jag inte har koll på den utan det är nästa generation som har magar som växer. Ler när jag tänker på hur vackra de är, små flickor som snart är vuxna vackra mammor. Har så mycket jag skulle vilja göra, har inte tid med bör och skall. Pysslar och längtar, efter de små händer som kommer att ta mitt hjärta. Att snart höra små fötter trippa runt på golven. Jag lovar att jag kommer att njuta.
Jag har snart dock inget val, må ta tag i vardagen. Hitta ett jobb för att komma igång igen. Det har varit skönt att vara ledig. Funderar vad jag ska hitta på? Konstaterar att tiden skulle gå ännu fortare om min väntan skulle krympa om jag hade rutiner.
Men så "ploppar" ordet upp i huvudet igen, mormor, hmmm, vilket vackert ord!

Missbruk och barn..................

Idag så går mina tankar runt omkring missbruk i familjer. Jag har så svårt att förstå att man utsätter sina nära och kära för sitt missbruk. Det är nog illa att man som människa väljer att utsätta sig själv för droger av större slag. Att låta barn vara med om situationer som inte ens vuxna vill gå igenom. Att vara oviss om hur situationen är när de kommer hem. Ett hem ska vara en trygg tillvaro, det borde alla ha rätt till. Jag kan inte annat säga att det borde vara straffbart att utsätta barn för detta. 

Så har vi olika former av missbruk. En del missbrukare hamnar i en situation där det är så synd om dem. Vad då synd? Det är väl mera synd om dem som ska vistas runt omkring. Missbrukaren har ju valt sitt liv. Att lyssna på en ständig klagan, att få höra både det ena och det andra som sätter ärr i själen. Och så det värsta, missbrukaren minns inte vad den sagt eller vad som hänt. Helt plötsligt så ska det bara vara som "vanligt". Och tar familjemedlemmarna upp något så får det bara veta att inte finns det problem, eller att personerna bara är onda samt inbillar sig. Ja, jag kan inget annat säga än att jag lider med dessa barn och familjemedlemmar. En maktlöshet, älska eller hata din kära. Barnen vet varken in eller ut. Så denna skam, inte få säga nått, prata med någon utan bära allt som händer inom sig. Samhället varken ser eller hör. Det är som om man sticker huvudet i sanden så försvinner problemen. Men kvar blir det bara en liten människa som går omkring och gråter inombords.

Jag är inte guds bästa barn. Visst jag kan ett glas eller mera men jag har aldrig utsatt mina barn för situationer där de känt otrygghet. Barn ska få vara barn, även ett barn blir aldrig vuxen i en förälders ögon. Det är barn oavsett ålder. Och vi föräldrar har valt att ta in dem i vår värld!

Sorg och glädje......................

Livet har krokiga vägar. Idag går mina tankar ikring sorg och glädje. Jag är förundrad på hur människans känslor kan variera från ena stunden till den andra. Djupa tankar och funderingar kan snabbt brytas av med ett meddelande och ett glädjens bud. Eller så tvärt om! 

Vi människor har en egenskap att kunna själv bestämma om vi ska låta oss påverkas av sorg, ilska eller andra negativa känslor. Det går inte alltid, men många gånger fungerar det. Själv har jag en förmåga att ifrågasätta situationerna om det är värt energin att ha negativa tankar. Hur man mår har också stor betydelse hur vi påverkas av känslor. Sämre dagar har negativa känslor lättare att ta över. 

När det gäller saker eller händelser som sker i våra liv där vi inte kan påverka situationen är det knepigare att stå emot negativa känslor. Jag tror att vi är mera sårbara när det finns rädsla eller ovisshet i vår närhet. Dessa två saker gör att det är svårare att tänka klart och se verkligheten. Det är lätt att personer i fråga drar slutsatser och förhastade beslut eller går med en oro inombords så att det är svårt att få klarhet i vad som egentligen händer. Åtminstone kan jag uppleva detta.

Däremot har vi svårare att stå emot glädje. Glädje är som en medicin, både kostnadsfritt och receptlöst. Den bästa medicinen man kan få. Små små ord i en glad anda kan göra ens dag. Synd bara att vi är dåliga på att dela med oss av glädjen. 

Människan är en förunderlig skapelse, som är svår att förstå sig på. Detta gäller både en själv och andra. Oavsett vad som händer framöver i mitt liv så har jag ett litet hjärta som klappar. Klappar för att ge mig glädja utan att det vet om det. Ju närmare vi kommer till vårt möte ju mera klappar även mitt hjärta av glädje. Den glädjen kan ingen ta ifrån mig!

Trägen vinner...............

En underbar helg hos kära syster i Järnäsklubb är nu till ända. Vi, jag och gubben min, åkte ner i ett syfte denna helg, växthuset.  Vi kom ner redan på torsdag mitt på dagen. Solen lyste och allt va frid och fröjd. Många olika paket med delar och glas fanns på syrrans gård. Med stort mod satte vi igång. Delar spreds ut på hennes egenhändiga byggda altan (ett tidigare projekt hon haft).

Rock Klassiker spelar i stereon ute på altanen och det brinner i kaminen för badtunnan. Båda sakerna  lika uppskattad av mig varje gång. Skämt och små men hjärtliga gliringar kommer lite då och då.

Det går åt en och annan motivationsdryck under monteringen. Syster bjöd på älgkött och vi smakade på älgört gelé som jag hittat på en butik i Vilhelmina. Vi funderade länge och väl vad gelén smakade men ingen kom på liknelsen. Min åsikt va att den smakade som fel. Men jag kunde i från början inte konstatera vad för fel. Senare kom vi på att det inte va smaken vi mindes utan lukten ifrån när vi va barn vi kom ihåg när vi åt den. Lukten som spreds omkring en när man sprang genom gräs blandat med rallarroser och älgört. Det va lite som för mycket. Efter maten passade jag och "Azze" på att mysa. Vi kan verkligen mysa, även om han ligger upp och ner på trappstegen.

När alla väggarna va monterade och utspridda blev det Relax de lux. Tunna, bra musik och bubbel!

 

Bara ett problem, ingen termometer i tunnan och lång eldning. Det va varmt, jag försökte att kyla ner vattnet genom att klimatisera benet och vispa om i tunnan. Resultatet blev en röd kräftliknande fot och en sambo och syster som skrattade så att de kiknade nästan åt mina ajaj ojoj utrop. Vi tog en tidig kväll då syrran hade jobbar-dag på fredag. 

Ny morgon och ny dag, när vi kom upp från lilla stugan till syrrans så möttes vi av hundar som vägrat gå ut på morgonen. "Det spöregnar" försökte de övertyga mig om. Efter kaffe så for jag och "guben" in till stan för shopping. Man ska passa på och vi kunde ändå inget göra i regnet medan vi väntade på att helgen även skulle falla in för Nordmaling kommuns arbetare. Blev även en ny termometer till tunnan och lite bus. Under shopingen blev det bestämt att vi skulle grilla på kvällen.

Förrätten blev mycket annorlunda, ett spett laddat med zebra, krokodil och känguru. Kul att prova! Så tog vi traditionella spett till varmrätt. Grillmästaren trotsade vädret och syrran eldade ännu en gång i tunnan. Vi fick liksom inte så mycket utfört men det blev goda fredagsmyset för vi väntade på bättre väder.

Lite bubbel i ångan i förebyggande syfte då vissa inom vetenskapens värld påstår att det är bra mot demens och.....

vi hade små pojkar i rött skinn under parasollet. Likt Kenneth and the Knutters fast deras pojkar inte va röda. 

Lördag morgon och regn, mycket regn och duggregn. Ja man kan säga att det va bara att välja. Men nu måste det upp! Väggar restes och när skurarna va som värst passade vi på att skruva ihop vädrings fönster inomhus.

Pirre va glad över sitt ben och Azze ville mest bara gosa.

Sakta men säkert växer även växthuset och inte bara grönskan på träd och backe. Men blött och kallt va det och så gav vi upp lite men byggandet fortsatte under.....

Det ska gå och vi ska få det klart, ingen uttalade orden men alla tänkte det. Inget ska stoppa en Näslund. Envis, nä då, vi är bara födda så. Till middag började hoppet, fast väder gurun sagt att det skulle regna fram till kl 21,00. Jag tog dock kort på den korta solen efter mat.

Det va mörkt som om det vore höst. Men de sista två timmarna på dygnet va det uppehåll på riktigt.

Trägen vinner i alla fall och innan det blev söndag så hade vi taket klart.

Ny morgon och söndag, det betyder att vi må fara hemöver så småning om, men se idag lyser solen.

Å se, de små arbetsmyrorna kommer igång på nytt. Solen ger oss energi som tusan och effektiviseringen är stor. Likt råttorna som syr Askungens klänning på julaftonen så va det att bära, fästa, klipsa rutor i samma takt hos oss.

Dörrar hängs upp och finliret börjar även det att vara klart. En lycklig syster har nu ett växthus igen efter höststormens framfart. Många trevliga stunder önskar jag henne i huset och vi kommer gärna ner på Relax de Lux igen! Lite arbete har inte skadat någon!