Igår var det en dag i jobbets tecken, man ska värna om säkerheten. Som många redan vet så jobbar jag med sandning och plogning i Åsele kommun. Så jag kämpade tappert på förmiddagen med att sanda vägen mot Meselefors, inget konstigt hände utan det var en helt vanlig dag.
När detta pass var klart så fick jag förvarning både av jouren och himlen att det var plogning/ skrapning av snömodd som skulle bli mitt nästa uppdrag. Det snöade på ganska friskt. Front plog på och mat i magen för att så vara redo för eftermiddagen.
Jag började min sväng med radion spelande i hytten. Sjöng och nynnade med så gott jag kunde samt hörde nyheten om Anders Borgs hår-klippning massor av gånger. Skänkte honom en tanke och fnissade att visst är det konstigt att det kan bli en sådan stor nyhet för att man klipper bort svansen i nacken. Kanske jag ska klippa mig jag med?? När jag vänt i Meselefors och var på väg tillbaka kommer, ja jag ljuger inte. Den största pickupen med släpvagn, åtminstone trodde han det. Han håller inte ut. Jag som god plogare tar in på min sida, viker frontplogen i god sed för att visa min mötande trafikant att jag uppmärksammat honom och att jag tänker hålla mig på min sida. Men vad gör du karl?? Håll ut! Han kommer närmare och närmare min lastbil. Jag ska inte väja utan jag ska sakta men säkert passera på "min" sida. Jag väntar, tittar och tänker - nu smäller det! Men som tur var så hade han inte bredlast-skylt på, eller hade han glömt den, utan passerade min frontplog med ca 2 cm marginal. Jag tänkte att hur dum kan man vara, om man inte är rädd om sitt eget liv så kan man väl tänka på andra. Jaja det gick ju bra denna gången.
Fortsätter vidare neröver, vänder i Åsele och upp igen. Denna gången styr jag kosan upp mot korsningen Siksjöhöjden. Glatt sjungande igen med min "kompis" radion. I mellan 35-40 km/h hinner man med många låtar medan man susar, ha ha överdrivet, fram. Men vad nu, bilspåren går nästan utanför vägen. Min uppmärksamhet skärps och jag tänker att här har det gått undan. Ögonen följer spåren framför mig, i kurvorna har bilisten slickat snöstickorna. Ja det gick bra där i alla fall, mot nästa kurva och även här finns inget kvar av trafikanten. Men vad i tusan........ hen har klipp ner en av mina snöstickor, dem som jag är så rädd om. Jag minns förra vintern vilken ångest jag själv hade när jag råkade stöta omkull en sticka. Kallade mig flera väl valda fula ord. Och nu, hur har man mage att köra ner "våra" snöstickor, vilken skurk hinner tänka att jag tar upp jakten. Jag ser dina bilspår och jag kan följa dem. Kommer på att jag blir upprörd av en träpinnes fall, lite ironiskt kan tyckas, känner att va tur att bilen inte låg i diktet på vägen.
Kan inte sägas för många gånger att man ska vara rädd om varandra i trafiken och man ska även vara rädd om sig själv. Vi har bara fått ett skal till vår underbara själ så va rädd om det!