Hur vet man.......
Idag har jag funderat i min lastbil på hur vet man vad som är kärlek i min ålder?? Jag vet hur det var i tonåren, på den tiden man va kär i allt och alla, för det har vi väl alla upplevt. Jag vet även hur det kändes när det blev mera på allvar. De första seriösa förhållanden man hade. Men hur känns det nu?? Hur vet man att man träffat den rätte?? Säger det klick eller..... Kan det vara så enkelt? Är kärlek en känsla av tillhörighet, att njuta i varandras sällskap utan att göra något? Inte träffats på länge men man upplever samma sak som sist?? Ja frågorna är många, men hur ska man veta.
Att finna vänner är ingen konst, många blir bara vänner. Kan själv tycka att jag är kall som en sill, när man kommer till ett stadie där det är dags att ta ett steg till. Tänker igenom allt noga för att jag är rädd för att göra misstag. Eller att jag ska göra någon illa. Andra skapar sig förväntningar, planerar mm. Men jag.... tar dagen som den kommer. Min värld består av många aktiviteter, har jag rent av sett till att jag inte ska ha tid med kärlek. Ja du, kan nån svara på alla mina frågor.
Tänk om det vore så lätt som i filmen "En prinsessas dagbok", när man finner den rätte åker foten upp när man kysser varandra.
Ni som har hittat kärleken, va rädd om den. Bevara den ömt, för jag kan säga att det är inte lätt att finna den nya!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar