Försommardagar i "gröna kläder"

Det är härligt att göra ett avbrott i vardagen. Gröna kläder, gröna kamrater och roligt tillsammans. En blandning av människor, allt från läkare, mekaniker, kontorister och andra yrkesmän/ kvinnor. Alla samlade i ett stort gäng, vad kan bli bättre. 

Packa/ bära/ köra......fixa trixa och lösa ev problem. Vad skriver jag det är inga problem utan uppdrag som genom många olika erfarenheter löses på bästa sätt. Planering, praktik och allvar med tidvisa brytningar av roliga skämt och hjärtliga gliringar. Lärorikt och repeterande, övning, övning väntan........ och lite mera övning.

Varför sammanstrålar så många olika människor under en och samma vecka. Jo vi bryr oss, vi vill göra skillnad och i det gröna är vi alla lika!!

"Som man bäddar får man ligga"

En rörig kväll är över och gör att jag känner att en bloggning inte är helt fel. Kanske får det även dig läsare att tänka till.

Nattens fundering består av det gamla ordspråket: "Som man bäddar får man ligga". Efter mer än 45 års livserfarenhet har jag lärt mig att så är fallet. Det jag tycker är mera skrämmande är att inte andra, varken äldre eller yngre har gjort det. Ja hur tänker jag nu och varför. Lika enkelt som att du slarvar med lakanen i sängen och det blir veck så hinner ditt liv i fatt dig. Har du gjort nått eller inte så kommer det att märkas. Även om det bara är rykten så går de att reda ut. Med andra ord så blir det som ordspråket. 

Mina erfarenheter säger att det finns bara du och ingen annan som kan säga om det är värt att ha veck i lakanen. Gör du nått måste du stå för det även om du försöker att dölja det med vita lögner (se nedan). Allt har ett pris och det är frågan om du är beredd att betala det.

Ja det finns vita lögner, och även jag kan använda det ibland. Men det står jag för. Det är ju inte för att vara otäck utan för att skona den andre. Vi har väl alla tänkt en sak men sagt: "Nej men det ser bra ut" eller nått liknande. Sen finns det andra sätt, som att inte säga allt. Håller dock fast vid att det kan vara bara ibland och att det är för att inte förstöra eller såra. Så använd dem med omsorg.

Jag hoppas att ni gör som jag - bäddar jag med veck - är jag beredd att betala priset. Använder jag vita lögner är det för att skona och inget annat. Sanningen hinner ifatt er, jag lovar! 

Jag kan vakna varje morgon utan att ångra mina beslut, kan ni??

Vem kan man lita på......

En fundering som kommer och går i min hjärna är - vem kan man lita på. 

Jag vet inte om jag har taskiga erfarenheter eller om det är mig som det är fel på. Känner mig som "Tomas Tvivlaren" lite för ofta. Allt verkar som det är så bra men min magkänsla säger - vem kan du lita på. Vänner som är trevliga när man ses och vänder du ryggen till så hugger kniven i ryggen. Människor som säger en sak men som gör en annan. Lögner, osanningar och andra falska ting, jag hatar att inte man kan säga vad man menar och inte ändra det så att de ska passa bra just för stunden. Ärlighet kan göra ont men det går över. Om lögner kommer sen eller bakvägen  blir allt värre. Jag tror att jag ibland att jag är omringad av sådana människor, kan inte säga bättre än falska lögnare. 

Detta är ingen trevlig fundering men man kan inte välja jämnt!

Säger som Dileva: 

Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?
Och ingenting vi nånsin med nåt menar
Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut

 

Sverige ett avlångt land

Många gånger tänker vi nog inte på hur avlångt vårt land är. I veckan har jag hunnit sitta och fundera när jag tog ett jobb åt Försvarsmakten. En resa mellan Vilhelmina - Umeå- Göteborg och tillbaka till Umeå - Vilhelmina igen. Det var mer än 150 mil på 4 dagar i fordon med hjul. 

Ja då funderade jag över hur långt eller kort vårt land är. Nu tänker ni nog att det har slagit om i huvudet på denna kvinna men jag ska förklara. Långt, ja Sverige är ett avlångt land med många mil från norr till söder. När jag är hemma i Vilhelmina verkar Göteborg så väldigt långt borta men på ett annat vis så var jag där nere senast i måndags morse.  

Är det inte så långt då? 

Det beror på hur man ser på saken, med flyg är det inte många timmar ner och det är ett smidigt sätt att resa. Med bil är det inte hellre så långt 13 timmar om jag skulle köra  härifrån och välja den snabbaste vägen. Om man istället säger att det är ca 107 mil då låter det som en evighet att transportera sig med bil. Det är bara att välja sätt att se, 107 mil eller 13 timmar??

Skulle man välja att resa från Malmö och ner på Europa så skulle man komma ända till Paris och lite till på 13 timmar. 

När jag kom upp till Umeå i går kväll så tänkte jag att nu är jag snart hemma. Snart hemma, men det är ju drygt 23 mil hem. Nä det är ca 3 timmar hem. Då är det inte så långt, nästan hemma. 

Ja vad säger ni, är det ett avlångt land vi lever i eller är det bara en fråga om timmar??

"Tröll-käring väder"

Idag är det en sådan här dag man kan verkligen säga att det är tröll-käring väder. Det börja med dimma, klarnade upp lite. Sen kom regnet, blåst och nu skiner solen. 

Alla vet vad väder är men vet ni vad troll är? Slår man upp ordet troll får man följande förklaring. Troll, nått fult, dumt och tjuvaktigt väsen med övernaturlig förmåga som enligt folktro håller till i skogen, på bergen eller i jordhålor. Troll har förbund med den onde som gör att de blir skrämmande. Troll är alltså en farlig "människa" enligt den gamla folktron i Norden.

Vad blir då en trollkärring, eller som vi säger tröll-käring. Jo, det blir ett kvinnligt troll, ful och ondskefull. Trollkvinnor har långt, hängande bröst, vilka hon när hon springer slänger upp på skuldrorna. Bland de första trollkvinnorna som finns är en trollkvinna som samtalar i Snorres edda med 800-talsskalden Brage skald Boddason. En del påstår att det finns troll-kärringar även i dag. Det finns mycket att läsa när det gäller troll och trollkärringar.

Dagens fundering blir:

Tröll-käring väder, nått ondskefullt fult väder med hängande bröst kastat över molnen! 

Eller har ni någon annan förklaring?

Regnig fundering.....

En regnig "Kriste flygardag" kan man kläcka nya funderingar. 

Dagens fundering är:

Blond och blåa ögon!

Det går gamla rykten om att blondiner har lite mindre i huvudet och att de inte kan så mycket. Lägger man sen till de blå ögonen så blir det riktigt illa. Det är sant att visst kan det verka som om det är på det viset. Hihi jag är både blond och blåögd så därav denna fundering. 

Många är mera hjälpsamma mot blondinder, en punktering eller om det har med teknik att göra. Är helt säker på att det många gånger går tankar att inte kan väl hon/ stackars människa hon måste vi hjälpa. Ibland aggerar även blondinen på ett sätt att ingen kan undgå att fundera om det är riktigt rätt ställt för situationen.

Men kan det vara så här, att det är en kamoflering? Det tror jag.....

Jag kan mer än vad andra tror, orkar även mera än de förväntar sig.  Men vet även att om jag lutar mitt huvud och blinkar med de blå så är det alltid någon som hjälper till. 

Ett lamm i ulva-kläder kan man säga. Och visst kan jag erkänna att det är ganska skönt att få vara blond ibland. 

Så är det ju så här också, vi tjejer är ganska duktiga på att färga håret. Vill man inte vara blond kan man alltid byta hårfärg. Då vet inte andra om att man är en "smygblondin". Men det betyder även att man aldrig kan veta om det är en med annan hårfärg som blivit blond hellre. Då blir det en "falsk blondin". Då är frågan vem kan mer och vem kan mindre. Det vet ingen i förväg.

Så framför allt grabbar, passa er för ni vet aldrig när ni möter ett lamm i ulva-kläder!

Ska det vara rött eller vitt vin till grillad falukorv?

Idag blir det inte så långt inlägg utan bara en liten fundering. Är uppe i fjället, och det man kan säga är att fjället är fjället. Den genen går nog aldrig ur mig. Luften, vyerna och lukten av fjäll....

Dagens eller rättare sagt gårdagens fundering är vad dricker man för vin till grillad falukorv. Efter provsmakning kunde vi (jag och mina goa vänner) inte enas. Rött eller vitt? Jo man kan dricka det, lägger du även en bit ost och då ska det vara Gammel Olle så blir det perfekt. 

Nu ska jag njuta vidare av denna helg, tillsammans med mina härliga vänner. Om ni knäcker nöten om vinet till korven så kan ni höra av er!!

Beslutsamhet.......

Idag går mina funderingar kring beslut. Ska det vara så svårt att göra dem. Tänk att det inte behöver vara beslut som förändrar världen som är svårast. Nä det är lika svårt att bestämma om man ska äta pannkaka till middag eller om det är godare med biffar. 

Är vi konstruerade till att vela eller blev det bara nått fel i utvecklingen. Antar att när vi började ställa oss på två ben så var besluten lättare. Hitta man mat så åt man och om rovdjuren jagade en så sprang man för livet. När började det att gå fel? Ja jag kan min historia lite för dåligt för att finna den felande länken. Dock har inte alla som har beslutsångest, vi har haft många starka människor som inte haft problem med beslut. Ceasar, Napoleon, Hitler ex de visste vad de ville. Kan dock inte påstå att dessa personer hade det bättre, för där var det andra konstruktions fel som gjorde att de måste haft det värre. Eller åtminstone de stackars människor som var runt omkring dem. Funderar vidare och då kommer alla uppfinnare upp i tanken. Velar dom eller kommer det bara upp ide'er i huvudet. Nja, jag tror att de mera provar sig fram och gör konstateranden, med andra ord ja de velar också. 

Detta var inte lätt att komma underfund med, beslutsamhet. Kanske det är bara "måndags exemplar" som velar, konstruktions fel alltså. Nej så enkelt kan det inte vara för då måste många av världens befolkning vara gjorda en måndag. Bara tanken säger att detta är inte lösningen. 

Velar vi redan som barn, eller lär vi oss att vela. 

Hmmm ja om vi nu tänker på babyn, äter mat när den får, skriker om det är fullt i blöjan osv. Babyn velar inte utan säger till efter bästa förmåga. När barnet växer upp, då kommer valen. Vi frågar om de vill ha det ena eller det andra. Från början vet de och kan de bäst själva, inte mycket velande. Det vi alla som är förälder att det händer/ hände att barnet kasta sig på golvet och vägrade om det inte får/ fick som de vill/ ville. Sen när barnet växer upp försvinner detta beteende, man blir lugnare och protesterar inte på samma vis och då...... då kommer det. Barnen börjar vela, (ja jag kom på det) när man frågar nått kommer svaren "jag vet inte", "spelar ingen roll" och "jag ork inte".

Jag knäckte det. Vi lär oss att vela! Så att jag velar ska jag skylla på min pappa och mamma. Men oj, det betyder att det är mitt fel att ni, mina älskade barn, velar. 

Hallå, ungdomar, måste bara säga : Förlåt och jag älskar er, det var inte meningen att lära er att vela!!