Beslutsamhet.......

Idag går mina funderingar kring beslut. Ska det vara så svårt att göra dem. Tänk att det inte behöver vara beslut som förändrar världen som är svårast. Nä det är lika svårt att bestämma om man ska äta pannkaka till middag eller om det är godare med biffar. 

Är vi konstruerade till att vela eller blev det bara nått fel i utvecklingen. Antar att när vi började ställa oss på två ben så var besluten lättare. Hitta man mat så åt man och om rovdjuren jagade en så sprang man för livet. När började det att gå fel? Ja jag kan min historia lite för dåligt för att finna den felande länken. Dock har inte alla som har beslutsångest, vi har haft många starka människor som inte haft problem med beslut. Ceasar, Napoleon, Hitler ex de visste vad de ville. Kan dock inte påstå att dessa personer hade det bättre, för där var det andra konstruktions fel som gjorde att de måste haft det värre. Eller åtminstone de stackars människor som var runt omkring dem. Funderar vidare och då kommer alla uppfinnare upp i tanken. Velar dom eller kommer det bara upp ide'er i huvudet. Nja, jag tror att de mera provar sig fram och gör konstateranden, med andra ord ja de velar också. 

Detta var inte lätt att komma underfund med, beslutsamhet. Kanske det är bara "måndags exemplar" som velar, konstruktions fel alltså. Nej så enkelt kan det inte vara för då måste många av världens befolkning vara gjorda en måndag. Bara tanken säger att detta är inte lösningen. 

Velar vi redan som barn, eller lär vi oss att vela. 

Hmmm ja om vi nu tänker på babyn, äter mat när den får, skriker om det är fullt i blöjan osv. Babyn velar inte utan säger till efter bästa förmåga. När barnet växer upp, då kommer valen. Vi frågar om de vill ha det ena eller det andra. Från början vet de och kan de bäst själva, inte mycket velande. Det vi alla som är förälder att det händer/ hände att barnet kasta sig på golvet och vägrade om det inte får/ fick som de vill/ ville. Sen när barnet växer upp försvinner detta beteende, man blir lugnare och protesterar inte på samma vis och då...... då kommer det. Barnen börjar vela, (ja jag kom på det) när man frågar nått kommer svaren "jag vet inte", "spelar ingen roll" och "jag ork inte".

Jag knäckte det. Vi lär oss att vela! Så att jag velar ska jag skylla på min pappa och mamma. Men oj, det betyder att det är mitt fel att ni, mina älskade barn, velar. 

Hallå, ungdomar, måste bara säga : Förlåt och jag älskar er, det var inte meningen att lära er att vela!!