Vägrar att ge upp.......

Ömsom lycka ömsom kämpa, det är min vardag.  Min envishet har gjort att jag fått känna på hur jag kan må.  Det finns hopp, bara jag får bukt på infektionerna som vägrar släppa taget. Önskar jag kunde mera om sjukdomar och hälsa. Då kanske jag kunde få svar. Kan man få infektioner som blir kroniska? Har jag gått förlänge utan att den uppdagades?  Ja, frågorna är många. 

Jag fick veta att jag "måste bryta smärt-cirkeln och låta det göra ont". Du har gått förlänge och är rädd för att utsätta dig för smärta.  Jo kyss min rumpa. Det visade sig vara en infektion och 3 penicillin kurer senare är jag fortfarande inte 100. Ska tusan kunna utstå mer smärta, blodsmak i munnen kan jag ta men när jag grinar går det inte längre.  Men jag tänker inte ge upp. Jag vet hur jag kan må. 

Annars är jag lyckligare än någonsin. Vi går mot vår. Jag har även lyckats sitta på skotern utan att gå mitt itu. Jag har fått åka ner på sjön och dra upp middagen. Fått sol på näsan å riktigt känna varför jag vill bo i fjällen. Tillsammans med mannen i mitt liv, njuter vi av de fina stunder vi har tillsammans.

Jag har lärt mig mycket det sista året. Var dag har nått att ge.  Det är vi som bestämmer vad vi vill göra. Så jag ser det lilla i det stora och månar om de i min närhet.