Inge förtroende och respektabel.......

Idag var det en vanlig dag, dock inträffade en episod som gav tid för eftertanke. Ringde min syster och ventilerade beteenden när det gäller att visa förtroende samt utstråla respekt. Man kan säga att vi i vissa saker har ungefär samma inställning och liknande erfarenheter. Kalla mig gammal modig eller att jag inte följer med i tiden men....

Nog skulle det väl vara allmänt känt att när man arbetar så är man en representant för sin arbetsgivare. Viss uppstår det situationer där du kan vara mer eller mindre nervös eller andra känslomässiga saker som påverkar ditt beteende. Dock är det viktigt att visa sin bästa sida utåt. Jag / du är företaget inte personlig på ditt jobb. Dvs om du får skäll är det inte dig de menar utan företaget. Om du får beröm är det lika så. Om du är nervös så är ditt företag det, och ett nervöst företag är det frågan om man vill anlita företaget. Är man inte förtroende ingivande är resultatet för företaget lika så. Visar du inte respekt så får ditt företag den stämpeln.

Många kryptiska meningar utan förklaring men jag ska försöka skriva vad jag menar. Om jag är ute och företräder mitt företag så är det viktigt att jag är saklig, lyssnar och ser de som jag besöker. Visst har kläder betydelse. Man vill väl inte visa företagets underkläder? Ej hellre kan man ta statliga företag komma med urtvättad collage-tröja samt mer än kalsongranden framme. Är jag nervös må jag träna, det finns knep att inte visa vad man känner i denna fråga. Huvudsaken är att de jag träffar får mitt förtroende. Jag vill poängtera att jag inte tycker att man ska sluta att bjuda på sig, visa förståelse osv. Det är också viktigt, dock säger jag det än en gång; Representerar du företaget är det inte dig som person de ser. 

Nu är det självklart att det inte bara ligger på personen att representera företaget. Det är lika väl viktigt för företaget att se till att den anställde får verktygen för att genomföra sina representationer. Så är man inte trygg måste man få utbilda sig tex. Företagen investerar ju i sig själv. Detta gäller så väl privata företag, statliga eller kommunens representanter. 

Så skärpning från alla håll där detta inte följs. Jag är stolt över mitt jobb, oavsett vad som inträffar så finns det en lösning och jag kan ge förtroende om jag även inte har alla svaren utan ber att få återkomma i frågan. Det är inte hjärnforskning utan det mesta går att lösa med sunt förnuft!!

Vägrar att ge upp.......

Ömsom lycka ömsom kämpa, det är min vardag.  Min envishet har gjort att jag fått känna på hur jag kan må.  Det finns hopp, bara jag får bukt på infektionerna som vägrar släppa taget. Önskar jag kunde mera om sjukdomar och hälsa. Då kanske jag kunde få svar. Kan man få infektioner som blir kroniska? Har jag gått förlänge utan att den uppdagades?  Ja, frågorna är många. 

Jag fick veta att jag "måste bryta smärt-cirkeln och låta det göra ont". Du har gått förlänge och är rädd för att utsätta dig för smärta.  Jo kyss min rumpa. Det visade sig vara en infektion och 3 penicillin kurer senare är jag fortfarande inte 100. Ska tusan kunna utstå mer smärta, blodsmak i munnen kan jag ta men när jag grinar går det inte längre.  Men jag tänker inte ge upp. Jag vet hur jag kan må. 

Annars är jag lyckligare än någonsin. Vi går mot vår. Jag har även lyckats sitta på skotern utan att gå mitt itu. Jag har fått åka ner på sjön och dra upp middagen. Fått sol på näsan å riktigt känna varför jag vill bo i fjällen. Tillsammans med mannen i mitt liv, njuter vi av de fina stunder vi har tillsammans.

Jag har lärt mig mycket det sista året. Var dag har nått att ge.  Det är vi som bestämmer vad vi vill göra. Så jag ser det lilla i det stora och månar om de i min närhet.