Många av oss anser att kärleken mellan en mor och dess barn vara en självklarhet. Så är det nog i det flesta fallen. En mor bär sina barn i sina armar när de är små och i sitt hjärta när de blir större. Ja, oavsett hur så bär hon dem hela livet. Tillika så finns även modern i barnens hjärtan.
Visst kommer dagar när de inte är helt överens. Det blir bråk, höga toner men trots det så finns kärleken kvar. Båda vet att det tillhör uppfostran, även om barnet tycker att mamma är orättvis. Det gör inget de älskar varandra ändå.
Men så finns det relationer som barnen tvivlar på att det finns kärlek. Barn som far både fysikt och psykiskt illa. Värmen och kärleken är borta, omgivningen är mörk och dyster. Det finns ingen tillflyktsort. I vårt välfärdsstaten samhälle säger vi : men det är ju bara i fattiga länder / på samhällets botten där droger och kriminalitet härjar. Då säger jag, nej, det finns ett mörker strax bredvid dig. Du ser det inte, det sker i tysthet, bakom stängda dörrar. Det är inte lätt att fånga upp dessa barn och sprida ljus i deras mörker. Ofta uppdagades det inte förrän de blir vuxna. Så jag vädjar till er alla i juletider, se barnen, låt de känna sig trygga och älskade!
Jag är glad att jag får ge min kärlek till mina barn, bonusbarn och alla barnbarn. För i min värld är alla barn lika mycket värda!
