Idag är det smärtan som finns i mina funderingar. En mycket obehaglig sak som många gånger inte syns i andras ögon.
Om jag bryter ett ben, får gips eller går på kryckor ser andra att något inte är som det ska. Men smärtan syns sällan, den är också väldigt olika beroende på personen som drabbas. Vissa får outhärdligt ont av en händelse medan andra rycker på axlarna för samma sak. Detta betyder dock inte att den som får ont gör sig till. Smärt-tröskeln är olika från person till person.
Vissa människor som lever med ständig smärta lär sig leva med den. Det gör ont men det är inget man reagerar över. Jag brukar säga att det är ingen fara om det inte gör ont-ont. I min värld är det ett tillstånd när jag är när att gråta över smärtan eller när jag har så ont att jag nästan kräks. Ont -ont är inte att leka med.
Smärta ger ofta andra symtomer också, nedstämdhet och aggressioner är vanliga. Det tar på att ha ont. Orken sviktar, man kan inte göra det som man klarade förr. Det kan gå så långt att man funderar över meningen med allt.
Viktigast i alla fall av smärta är att man inte förnedrar den som är drabbad, att man bryr sig om och hjälper till efter bästa förmåga. Prata med den som har ont, ta inte bara över saker (även om det är för att vara snäll ). Ibland måste man, även om det gör ont, göra vissa saker för att få behålla självkänsla.
Med andra ord gör en pps, prata peppa stötta, är rädd om dina medmänniskor.
