Det är en svår bloggning att skriva idag. Jag har nämligen mist en nära vän, han har gått över till andra sidan. Jag har bestämt mig för att jag inte ska skriva om det. Dessa tankar är privata och ska så förbli.
Men med sorg behandlar man många känslor. Den senaste tiden har även gett mig många tillfällen att reflektera hur vi människor behandlar dessa. Det är vad jag tänkte fundera ikring en arla söndagsmorgon.
Sorg är en period med mycket ledsamhet för många. Det kan även medföra ilska. Om människan fastnar i detta stadie blir det mycket tungt. Risken för att man är nedstämd och bitter blir stor. De flesta kommer ur stadiet ganska fort, de två känslorna kommer och går men existerar inte hela tiden.
Sorg kan även ge känslan av lätthet, ja man andas ut och spänningarna släpper. Ibland kan den känslan ge lite skuldkänslor, man tycker att det är tabu för att känslan finns.
Ja, kombinationerna är många och det är så att det finns inga rätt eller fel. Det viktigaste i ett sorgearbete är att var och en måste göra det denna känner är bäst. Det handlar om att respektera varandras olikheter och att ge var och en den tid man behöver.
Framför allt ska vi vara rädda om varandra, säger det vi ska medan tid finns. Vår tid på jorden är kort och var dag är viktig. Glöm inte att leva nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar