Julen är en tid som många förknippar med lugn, mys med nära och kära. Klappar under granen, mat i massor, glögg, tv tittande mm. Stressen de senaste veckorna är över. Allt egentligen för en enda dag.
För andra är det en tid för hjärnspöken, ensamhet och önskan om att det bara ska bli vardag igen.
Ja, julen är annorlunda beroende på vem man är.
För min del är den mycket annorlunda, jämfört med vad jag varit van med. Den "hönsmamma" som jag varit har fått tänka om. Livet förändras och det är bara att acceptera. Ett fullt hus är inte längre fullt. Jag ska dela med mig med andra av mina kära. Dock ska man inte glömma att de är lika kära för det. Klagar inte, för vi hade mysigt jag och yngsta sonen.
Men hjärnspöken, ja, de har hälsat på. Många tankar som inte borde dykt upp i julefriden. Att intala sig själv att jag inte kan göra något är inte lätt. Gjort rätt eller fel kan bara framtiden utvisa.
Dock i år fick jag den finaste julklappen i förtid. Fått njuta av december månad, en som står tryggt vid min sida och ser till att "ensam är stark" inte längre behövs. Vad mera kan man önska.
