Sitter hemma en fredagskväll efter ännu en mysig dag. Jobb, skratt och trevliga människor har dagen erbjudit. Inte blev den sämre av att den avslutades med middag tillsammans med min kollega och hennes familj.
Jag sitter och tänker på allt som jag får av mina dagar. Det är nog både roliga och spännande händelser. Några saker kan jag förutspå och andra kommer utan jag förstått hur. Det enda jag är säker på är att jag är lycklig över det mesta. Jag känner mig säker och trygg på min väg.
Detta för mina tankar bakåt i tiden. Varför gjorde jag inte så här tidigare. Stannade upp, såg mig omkring och tillät mig njuta. Nej, en tid av stress, jakt på lycka, såg livet som en kamp. Idag kan jag undra över, vadå kamp i livet? Såg hinder inte möjligheter. Försummade vissa människor som betyder mycket för mig, familj, vänner. Jag vet idag att jag kunnat göra andra val. Men frågan är om jag varit den jag är i sådana fall.
Jag har nu en stark tro på att jag har ett syfte och en förutstakad väg. Varför kämpa mot ett annat håll då? Varför inte bara leva livet, se mig om och njuta av det jag har? Hur gör ni?
Ikväll känner jag att den sista pusselbiten i mitt liv är nära. Nära men ändå så långt borta, men jag har inte längre bråttom. Tid har jag gott om, kommer inte att rusa igenom livet igen.
