Sveriges högsta politiker......

Hur tänker politikerna, vet de hur långt vårt land är. 

De senaste dagarna har jag irriterat mig på olika uttalande i media.  Jag funderar verkligen hur de högsta politikerna tänker. Tror de att hela landet ser ut som de stora städerna? 

Man talar om nedskärningar av skattekontor, arbetsförmedlingar mm. På det vill man höja skatten på bränslet.  Känner att det är här min hjärna slår bakut. "Bränsle skatten kommer att ge en höjningen på 50 kr/månaden för pedlare", jo kyss mig där bak. 50 kr delat i 31 dagar, hur långt pendlar du då? Ni hör själva, denna ekvationen gå tamme f....n inte ihop.  Inlandkommunerna kan skratta sig lycklig att vi innevånare inte skriker högre. Vi har en otrolig tålighet, tänker att det måste gå, och protesterar inte. Man ska ju inte göra sig obekväm. 

Vi är många som har långa avstånd till olika offentliga platser som vi måste besöka med jämna mellanrum. Det kostar oss mer pengar att besöka dessa. Ex Universitets sjukhuset i Umeå,  för oss är det naturligt.  Vi åker till Umeå utan att blinka, men om du skulle be en i Stockholm att pendla 36 mil blir det protester.  Ja visst, vi kan spara  men nu tycker jag att det är dags att jämföra avstånd och spara på rätt ställen. 

Jag tycker att det är dags att vi höjer våra röster.

Låt vårt land bli mera jämlikt! 

Rörigt, drömmar, stress och lycka........

Det är en omväxlande tid i mitt liv just nu. Kasten är tvära och mycket att stå i.  Jag pendlar mellan två jobb, kanske mellan två liv. Ena veckan plog-piga och mitt gamla jag,  andra veckan är jag hemma i fjällen.  Kast mellan stress och lugn. Jag har fyra veckor kvar, med två jobb, innan jag kliver över till det nya för gått. 

Mitt liv är i flyttlådor, inte riktigt koll och bara planer till 1:a maj. Var ska jag då bo?  Drömmar om att göra iordning min stuga växlas med tanken på att avsluta det gamla.  Rom byggdes inte på en dag, jag vet, samtidigt finns en liten panik då jag inte har full koll. En del säger att det löser sig, hoppas verkligen att de har rätt.  Många tunga stenar ska packas ur min ryggsäck innan nya blommor kan läggas ner. För att förverkliga vissa drömmar måste jag få undan några hinder. 

Mellan mina världar finner jag ungdomarna och mormors ängel samt "råtta". Strategiskt placerade mitt på resvägen. Jag stannar till och njut av att träffa dem.  På vägen upp och ner har jag även mina underbara vänner. 

En otrolig värme fyller min kropp, då alla underbara människor välkomnar mig hem. Många nya vänner blir det och gamla vänner som kontakten återupptas. Har verkligen saknat dem i mitt liv.  

Det spritter i kroppen, en lycka eller är det vårkänslor? Videkissarna har redan slagit ut och svanarna har kommit. Snart ska även jag blomma.  Sällan har jag varit så säker på att jag är på rätt väg.